Rätt trög dag

Här har vi en dag som kanske inte varit den bästa i mitt liv. Den når nog inte upp på topp 10-listan heller. Ska jag vara helt ärlig så får den svårt att klamra sig fast på topp 10.000-listan ens. Ja jag har levt runt 10.000 dagar, jag räknade ut det nu för att ha en siffra att skriva. Tror ni inte jag kan ha räknat ut det bara sådär mitt i en mening? Ni känner mig tydligen inte då jag har en förmåga att framhäva de få fördelaktiga egenskaperna jag besitter så högljutt så att ingen i närheten kan undgå att höra hur duktig jag är. Mina fördelaktiga egenskaper består av, för den som nu är intresserad av det, huvudräkning och att kunna rapa i takt till en Damien Rice-låt. Jag har även en förmåga att visa upp mitt manliga organ i tid och otid men det vet jag inte riktigt om jag skulle kalla en speciellt bra egenskap.

Åter till dagen som var så fantastisk. Det började med 10 timmars nattjobb. Redan där har dagen svårt att komma upp på topp 8000. Efter det skulle jag och mitt crew bestående av flaggstången, tigern, "Va Vann ja?", newbie och Achmed spela lite poker. Detta är något jag tycker är väldigt underhållande och dessutom i sällskap med dessa jättetomtar oftast lönsamt. Det slaskades på i godan ro. Förorts-svenskan duggade tätt, syftningsfelen duggade nästan ännu tätare medan den felaktiga böjningen av ordet dålig (dåligare) ösregnade ner. Det gick upp och ner. Jag lyckades floppa set fem gånger första timmen och förlorade samtliga gånger. En gång mot en förvirrad tiger, som nu mest liknade en rädd kattunge, som dock lyckades dra ut med ett litet färgdrag på river. Jag kämpade dock på och till slut kom min chans. "Va Vann ja?" pottade pre, jag slog om lite grann med A234 doublesuit, två syn. "Va Vann ja" blixtpottar igen. De två jag har bakom mig spelar vekt så jag vet att ingen där kommer ställa. Jag vet också 100% att "Va Vann ja" har AAxx. Jag synar för att kunna dra ut. En syn till kommer. Det ligger nu dryga 600 kronor i potten pre. En jättesumma i våra sammanhang. För att sätta det i sammanhang kan jag säga att för denna summa kan man inhandla cirka 20 öl på Ches Amiz (där kom huvudräkningen in i bilden igen ja). Jag dealar själv och ber till gud och mig själv (oftast är det svårt att hålla isär dessa två fantastiska män) att ge mig en bra flopp. Fönstret visar 3. Hjärtat bankar. Nästa kort 7. Hyfsat. Sista. Ännu en 3:a. Floppen är alltså 337. Nu känner jag hur jag drar åt nätet runt den lilla guppyn "Va Vann ja?". Jag ser lika hård ut som en Hugh Grant på amfetamin när jag väser fram "chokladkex". Kex måste dock uttalas på det bögigare sättet för att det ska låta som en pokerterm. "Va Vann ja?" pottar, jag ställer genast med en rörelse lika graciös som om Leif GW hade varit med i Stlärnor på is. "Va Vann ja?" vet att han har gått in i fällan men måste syna då han är committad. Han visar mycket riktigt upp AA56 vilket ger honom tvåpar med holk. Dock så får jag kåk om hans holk skulle sitta vilket gör honom tommare än en genomsnittlig Gaisares plånbok. Han har i detta läget endast en utväg. Han måste träffa ett ess. Men eftersom jag har ett ess försvinner ett av de får kort som kunde hjälpa honom. Kvar finns nu ett enda litet ess. Ett enda kort kan hjälpa pojkstackarn att vinna denna pott som nu är på svindlande 1600 kronor. För att ni ska förstå hur mycket pengar det är så kan jag meddela att det är cirka 23 stycken kebabpizzor (räkningen igen). Det är ett ess som kan rycka dessa 23 hägrande fettbomber ifrån mig. Vilket kort tror ni den där jävla dealern (som nu råkade vara jag själv) drar upp? Ett ess. Ibland förstår jag varför gästerna på mitt jobb vill strypa mig. "Va Vann ja?" hade inte förstått någonting och utbrast efter 5 minuter: "Va Vann ja?". Efter detta var jag så vansinnig så jag utstötte ett gutturalt låt som enligt mig själv lät som en marinsoldats stridsrop. Enligt de andra lät det dock mer som en blandning av falsetten i Enrique Iglesias hitlåt Hero och en brunstig gnus parningsläte. Jag gick och la mig för att sova.

Det blev hela 5 timmars sömn innan nästa slag kom som gör att denna dagen nog inte ens kommer komma i närheten av en topp 30.000-lista när jag summerar mitt livs alla dagar på dödsbädden. Min flickvän, som vi kan kalla för Märta eftersom hon heter det, kom på besök. Hon var lika vacker som någonsin. Hon hade på sig en vacker tröja av något som jag först tyckte såg ut som getull. Det var precis vad det var också. Något som såg ut som getull. Vi hade en del att reda ut men dagen slutade med att jag var en flickvän kort. Vi skildes dock åt som goda vänner och har lovat varandra att inte ägna oss åt smutskastning. För då har jag jumitt starka vapen att ta fram. Denna blogg som har en enda läsare, min kompis Kristoffer som jag har fått muta för att titta förbi här ibland. För att skippa skämten för några meningar så är det en tjej jag tycker fasansfullt mycket om, och som jag kommer fortsätta tycka mycket om en lång, lång tid. Ibland funkar inte saker som man vill bara. Så är livet. Jag kan bara hoppas att allt går så smärtfritt som möjligt vilket det inte verkade som på jobbet idag när man var nära att falla i gråt mest hela tiden.

Så för att summera detta dygn som varit bland det sämsta jag varit med om. 10 timmars jobb, kass rygg, 23 förlorade kebabpizzor på en 1-outare, 5 timmars sömn, en flickvän mindre och 10 timmars jobb till. Underbart. Det enda positiva är att nu har man en anledning att dynga ner sig ordentligt i romantiska komedier och deprimerande kärleksballader utan att folk kan klaga allt för mycket. I morgon kan jag också trösta mig med 9 timmars jobb till.

Dagens låt: In for the kill - La Roux