Början

Nu har jag varit dyngsjuk i två veckor och vet inte vad jag ska ta mig till. Det var längesen man var såhär uttråkad. Vad finns då för bättre sysselsättning än att skapa en blogg? Jag kunde ju egentligen lika gärna skrivit dagbok för det fyller samma syfte. Speciellt när det, som nu, enbart kommer att läsas av mig själv.

Hur ska vi då inleda min, förmodligen kortlivade, blogg-karriär? Ska man följa trenden borde man lägga upp en bild på dagens outfit. Men med tanke på två veckors sjukdom i kombination med inga rena kläder i kombination med extremt dålig smak skulle det skrämma iväg alla, högst oväntade, läsare som kanske skulle hitta in hit annars. Dessutom kommer det överhuvudtaget bli exremt få bilder i denna blogg då jag inte äger en kamera. För er som vill läsa något jag skrivit innan, som faktiskt har något innehåll, rekommenderar jag min gamla resedagbok från Bad Gastein-tiden. Den finns på följande länk: http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=24&section=journey&journeyId=254218&userId=195957

Jag har sett på andra, mer rutinerade, bloggare att man ska ha korta inlägg. Det är något ni kan glömma här. Jag tänker skriva så att varje inlägg blir lika långt som min rumskompis Petters välsvarvade kropp. Det kommer handla om de saker som är viktiga för mig i mitt liv, mig själv med andra ord. Detta kommer bli en sådan uppvisning i narcissism så inte ens Simon Cowell kommer upp på samma nivå. Förutom mig kommer det sporadiskt även skrivas om musik, film, litteratur, sport (mest fotboll), fest, resor och poker.

För tillfället varvar jag feberyran med drömmar om Bad Gastein. Jag ska dit på en veckas semester med en norsk reseledare som får Josh Hartnett att se ut som Dylan Moran. Han är vacker, atletisk, illaluktande men tyvärr för hans del en extremt dålig kyssare (har jag hört). Detta är okej att skriva för han kommer ändå aldrig läsa detta. Dessutom är det alltid kul att driva med norrmän. Jag längtar enormt efter att få återse platsen i mitt hjärta. Jag har dessutom lärt mig mer tyska än senast så nu kan jag förutom de vanliga fraserna "Jag heter" och "Jag bor" även säga "Jag blir våldtagen av en brandbil" med perfekt Salzburg-dialekt. Det måste, om inte annat, vara en perfekt konversationsöppnare.

Nu måste man ju avsluta detta inlägget storslaget så alla vet exakt hur underbar denna läsupplevelse kommer vara. Vi gör det genom en klassisk lista. Här är världens enligt mig 10 bästa artister/band genom tiderna.

1. Damien Rice
2. Bon Iver
3. Håkan Hellström
4. Mumford & Sons
5. Angus and Julia Stone
6. Josh Ritter
7. Radical Face
8. The xx
9. Simon & Garfunkel
10. Lisa Hannigan

Jag måste även tilläga att frågar ni mig om en månad lär listan inte alls se ut såhär, förutom de två första platserna som i stort sett alltid kommer vara vikta åt genierna Damien Rice och Justin Vernon.

Nu är det dags för att förlora lite mer pengar i poker så skriver jag igen senare när jag är ännu mer sjuk och bitter.

Nu var jag nära att glömma det viktigaste. Varje inlägg kommer avslutas med dagens låt. Idag ska vi ju börja storslaget. Så dagens låt:
Delicate - Damien Rice