Micke

Nu ligger min Micke bredvid mig här i soffan och snarkar för fullt. Jag borde också sova för det blev inte mycket sömn i natt men först måste jag ju uppdatera bloggen. Jag hade en jobbig dag framför mig i fredags. Jag var tvungen att gå upp tidigt då jag hade 10 artiklar att skriva. Innan dess var jag dessutom tvungen att inhandla glödlampor (mitt rum är haunted, alla glödlampor pajar) och kalsonger då jag inte orkar tvätta de befintliga jag har. Tyvärr var jag upp halva natten och såg på Smallville. Lame serie, jag vet, men jag älskar att varje avsnitt slutar med att Clark är olyckligt kär. Olycklig kärlek är vackert. Alarmet var i vilket fall som helst ställt på 12.

Givetvis gick jag inte upp vid 12 (jag trodde inte ens på det själv) utan jag vaknade runt tre på eftermiddagen. Det första jag såg var vår nyanlända lilla husneger. Min och flaggstångens tredje roomie ska vara borta en månad så under tiden har det flyttat in en ny snubbe. Jag kan kalla honom för husneger dels för att han faktiskt är mörk men framförallt för att chansen att han kommer läsa denna blogg är ungefär lika stor som om Kristoffer skulle vinna VM i wrestling.

Jag pallade inte dra in till stan så mitt rum fick vara utan lampor ett tag till. Kalsonger skulle jag ju dock behöva på kvällen så det fick bli en gammal hederlig handtvätt. Nu var det så dags för dagens tunga arbete. Artiklarna. Som de få som läser här kanske vet så skriver jag artiklar för nätsajter. Jag har i några få sällsynta fall fått skriva om fotboll men mestadels handlar artiklarna om gambling, poker och casino. Denna gång var beställningen 15 artiklar om videopoker. Det är inte det roligaste ämnet jag hört i mitt liv men det var bara att köra på. Deadline var på kvällen och jag ville kunna släppa det under min helg med Micke. Jag mosade på som i trance. Orden flödade ur min mun som tårarna brukar göra när jag ser Love actually (seriöst, scenen när Colin firth, som för övrigt är med i världens bästa film Fever pitch, friar på portugisiska). Till sist var alla artiklar skrivna och skickade runt 8 på kvällen. Då kom min nya roomie hem en kort stund. Det första som händer är att jag sätter på Winter winds med Mumford & sons och han blir chockad över att jag gillar dem. Sedan berättar han att han älskar Bon Iver och att han ska på filmfestivalens fest senare på kvällen. Vilken kille! Jag är grymt positivt överraskad över vår nya roomie.

Christian skulle gå ut runt 9 på kvällen och då vet man ju att han inte kommer komma ut förrän tidigast 11. Jag och Gisela fick därför dra ut i förväg. Först hade jag ett tårfyllt avsked av husnegern som jag inte kommer se på tre dagar nu. På Chez fick man kommentarer av vakten att man var lite gammal för stället och det märktes när man satt sig ner. Riktigt hög musik kombinerat med mängder av personer med full tandställning fick en att känna sig som om man var tillbaka i gymnasiet igen (där jag för övrigt var sjukt nördig). Christian kom till slut klockan 12, bara tre timmar efter att han skulle komma, men då var det dags att gå till den bättre baren Babar.

På Babar slöt även Ricke, McGyver och Lolo upp. Sjukt kul att se folk från BG igen. Ja och kul att se Ricke med givetvis. En kollega som tycker det är jobbigt att jag är singel tyckte visst att det kunde vara kul att hänga med mig ändå. Micke skulle nu varit framme för längesen men SJ kommer i tid lika ofta som jag gör. Kanske ingen bra liknelse då SJ ju inte brukar avgå från stationen för tidigt. Om mamma någon gång läser detta hoppas jag hon inte förstod detta.

Runt 1 kom så min Micke. Det lös om honom. Sången Guylove från Scrubs spelades i mitt huvud när vi sprang mot varandra. En kram mjukare än det sprödaste molnet men samtidigt fastare än en björns ramar fick mig att tappa luften av lycka. Babar blev som det brukar bli. Airhockey, shots och en grym bartender i Mike. Alla var glada när stället stängde. Jag, Micke, Ricke (det rimmar ju) och Malin gick vidare till Excet. Där tappade vi snart bort Ricke som i sin tur tappade bort sin mobil. Jag hann med att vara dryg mot mina kollegor på krogen och ta en öl till innan vi tyckte det fickräcka för fredagen.

Tintin fick givetvis ett besök och jag däckade till sist i en fotölj hemma hos Malin. Vi vaknade väldigt tidigt idag (eller vaknade, det vete fan om jag somnade) och tog en sväng på stan då jag verkligen behövde nya kalsonger. Vi tog en fika och handlade öl till kvällens händelser innan vi till sist kurade ihop oss framför Scrubs i soffan. Nu har Micke alltså somnat och jag borde sova med. Om några timmar ska vi ta bakfyllepizzan för att sedan komma igång igen för ikväll är det Sticky!! För er som aldrig varit där kan jag berätta att det är ett magiskt ställe med fula människor och grym musik. Det är den perfekta mixen. Jag och Micke brukar bara stå och hoppa och vara lyckliga. Vi brukar säga att vi ska byta dansgolv vid nästa dåliga låt men vi blir kvar i flera timmar. Vad är så bra med fula människor kanske ni frågar er. Det finns egentligen tre fördelar. För det första så gör det att man skiter helt i att ragga utan bara siktar på att ha så jävla kul man bara kan. För det andra gör det att man tycker att man själv är ganska snygg trots allt. För det tredje gör det att när det kommer något sött guldkorn så brukar de dels vara sjukt söta och dels vara den sorts tjejer som man vill träffa.

Jag ska givetvis ge er dagens låt men först måste jag dra lite text ur denna fantastiska låt. Låten börjar med dessa rader:

"As the winter winds litter London with lonely hearts
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt"

Redan där har de beskrivit kampen mellan hjärta och hjärna när man träffar någon ny. Gillar jag den här personen eller vill bara inte vara ensam? Vackert. Refrängen blir ännu bättre.

"And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no""

Dagens låt: Winter winds - Mumford & sons