Vi sa adjö till de mer civiliserade Lennart och Birgitta innan vi begav oss ut för den sista dagsturen i Glasgow. Jag hade kartan i högsta hugg med tre ställen jag ville se den dagen. Glasgow science center (lite som universeum), botaniska trädgården med oran mor samt katedralen. Tyvärr för oss låg dessa tre ställen på helt olika ställen av kartan. För att vara ärliga fanns de inte ens med på kartan då de låg för långt bort. Detta skulle bli ännu en dags vandrande. För att komma till Glasgow science center var det bara att följa floden. Eller bara och bara, det var så mycket grindar och avspärrningar överallt så till slut var vi halvvägs till England innan vi hittade tillbaka till floden igen. Vi såg på vägen mängder med skottar i kilt, något vi dessutom hade sett kvällen innan. Vi fick förklaringen att skottar tar gärna på sig sina fin-kiltar när Skottland spelar fotboll eller rugby. Lite som vi svenskar som tar på oss älghorn eller ölhjälmar när det är hockey. Hur som helst så kom vi till slut fram till Glasgow science center.
Utsidan
Vi trodde det var stängt då det inte var en enda människa i närheten men när vi gick närmre satt det folk i disken så det var bara att kliva på. Vi tittade på priserna och valde snabbt bort alla slags IMAX-filmer och koncentrerade oss enbart på spel och lekar. Det skulle kosta 6,75 pund med en valfri donation på 1,50 extra. Micke går fram först och säger "fuck donation" till damen i kassan, som nu när jag tänker efter såg lite ut som Gwyneth Paltrow fast tvärtom, och slängde upp 6,75 pund. Han fick sin biljett och gick nöjd därifrån. Det var ju lätt tänkte jag och bad artigt om en vuxen biljett. 8,25 får jag som svar. Frivillig donation my ass, här var man tvungen att ta till alla medel man kunde för att slippa donera. Jag försökte charma tanten med alla knep jag kunde. Lägga huvudet på sned, prata om det skotska vädret, dra bisonskämtet, ja jag tog till och med min fick-säckpipa och spelade auld lang syne men inget hjälpte. Jag fick helt enkelt betala mer än Micke och envisades därför i slutet av vistelsen med att stanna en kvart längre än de andra så jag fick valuta för pengarna.
Det var bara vi och skolklasser (till och med yngre än de vi träffade från Sverige) på stället så vi hade i stort sett hela huset för oss själva. Här tävlades det bland annat i att skjuta bollar med tryckluft, lägga pussel i konstiga former (samtidigt som Kristoffer maniskt nynnar på Tetris-låten), hoppa rakt upp från stående samt trycka på blinkande lampor så fort som möjligt. Lamptryckandet gick bra fram till att det var lampor långt ner som lyste. Om ni någonsin vill vinna en öl bör ni genast utmana valfri person med reumatisk sjukdom på att böja sig ner så fort som möjligt. Vi gick runt i centret ett par timmar och hade det på det hela ganska trevligt. Där fanns diverse matteuppgifter där alla rader skulle få samma summa, Nim samt tornet i Hanoi. Jag briljerade med min kunskap om att minsta möjliga antal drag i tornet i Hanoi har formeln 2 upphöjt till n minus 1. Det vill säga, består tornet av 5 delar är minst möjliga antalet drag 2*2*2*2*2-1=31.
Det fanns även speglar
Jag har precis löst ett pussel (som Micke misslyckades med precis innan)
Det fanns även en bläckfisk.....
... och en dykare med en jätteklubba. Här är jag så glad för Micke har precis sagt "kan du trycka in mer i hålet?" vilket förmodligen var resans bästa som flickan sa-läge.
När vi skulle lämna centret behövde Micke gå på toa så vi fick sätta oss ner och vänta en stund. Precis när Micke ska kliva in kommer det runt 30 ungar, med röda tröjor på sig, i 6-års åldern som går 2 och 2 i hand in på toa. Micke hamnar mitt i tåget och ser sig förvirrat runt. Vi väntar en stund och 5 minuter senare kommer Micke ut med en röd tröja på, hand i hand med en liten pojke som ser helt förskräckt ut och ropade något om Fritzel till sin fröken. Vi vet än idag inte vad som hände på den toan och jag tror inte vi någonsin vill veta.
Vi fortsatte vår vandring bort mot Oran Mor. Först hann vi med ett barkbåtsrace med löv som slutade oavgjort då vi valde ett mål så långt bort så ingen kunde se löven när de gick i mål. Vi promenerade förbi något som var Glasgows convention centre som jag tror fritt översatt betyder ungefär konditions-center. Vi tog en macka på vägen och gick via Kelvingrove park där vi hade varit dagen innan. Vi hade sett en jättefin byggnad, som mest påminner om ett slott, dagen innan och var lite nyfikna på vad det kunde vara så vi tog helt enkelt den vägen bort. Byggnaden visade sig vara Glasgows universitet som var ett helt enormt vackert område med parker, slott och stora salar i symbios. Och nej mamma, jag blev inte sugen på att börja plugga.
Vilse i universitetet
Vi hittade till sist ut från byggnaden och kom ut på andra sidan. Där fullkomligt dröste det av studenter i konstiga t-shirts med lappar som delades ut. Tydligen kom vi just den dagen det skulle hållas skolval på universitetet och alla försökte muta oss med diverse godsaker. Jag försökte förklara för dem att vi inte var studenter och därför inte kunde rösta men de snikna, glupska andra herrarna verkade intresserade tills de hade kunnat roffa åt sig en klubba var hos varje person. De tog tacksamt emot allt godis och alla lappar och lade sedan sina röster i närmsta röstfack (soptunna) de kunde hitta. Nu var vi nästan framme vid Oran Mor och då vi hade gått väldigt långt tyckte vi att vi behövde en öl. Vi satte oss vid bardisken och började prata med bartendern som var från Liverpool men av någon anledning höll på Newcastle i fotboll. Hon frågade lite om vad vi gjorde och samtalet gled snart in på musik. Det visade sig att hon hade fantastisk musiksmak och det pratades om The XX, Mumford and sons och Bon Iver. Hon var helt chockad för som hon berättade efteråt var hennes uppfattning om svenskar den att vi bara lyssnade på ABBA och Basshunter. Vi var därefter tvungna att be om ursäkt för Basshunter de närmsta 2 timmarna. Efter ölen gick vi bara rakt över gatan och hamnade då på botaniska trädgården. Det var en underbar dag och vi gick längs med floden en bra bit. Det fanns inte så stor variation i djurlivet men vi har i efterhand läst att de enda djur som lever fritt i Skottland är ekorrar, duvor och bätter (det är det som föds när en get älskar en bäver).
Micke är naturfotograf
Vi håller upp 18 fingrar på Botanic Garden då det var så gammal bron var. Eller nåt.
Vi passade på att gå vilse även här vilket ledde till att vi hittade ett galler vi inte kunde passera. Kristoffer var lite lurig (jag tror han hade en rymningsplan klar) medan jag mest önskade att mamma var där. Om vi hade varit Nyckeln till frihet hade Kristoffer varit Tim Robbins medan jag hade varit tjockisen som bryter ihop första natten.
Vi skakar galler
Klockan började nu bli ganska mycket så vi började gå mot katedralen. Vi visste inte riktigt var vi var så vi gick lite på känn. Vi hittade en tunnelbanestation och beslöt oss för att ta den. Tunnelbanan i Glasgow är riktigt nedgången och sliten men å andra sidan är den billig. Perfekt för mig med andra ord. Jag är också lite nedgången och sliten, men jävligt billig. Nu följde en rad besvikelser. Katedralen var stängd på grund av renovering och peoples house som vi gick till därefter stängde precis när vi kom. Nekropolis (de dödas stad), som var katedralens kyrkogård, var i alla fall fin och där låg det säkert massa skottar. Men man får nog säga att det var lite dött där. Fast ingen dag är den andra lik. Nej, nu får det vara slut med gravhumor. Vi gick till sist mot hostelet efter att ha vandrat i 8 timmar. På vägen köpte vi givetvis pastapåse, bacon och öl. Vad annars.
Vi började traditionsenligt med en duschförfest där vi var nästan ensamma på vårt dorm. Först kom en helt galen gammal skotte upp som vi genast blev bra polare med. Han började med att dunka oss i ryggen för att vi väckt alla natten innan (inga sura miner här inte) för att fortsätta med att erbjuda oss skjuts om vi dagen efter skulle dra till höglandet istället. Jävligt trevlig kille. Han frågade också om vi ville röka marijuana för han hade massa gräs i bilen och fick själv inte röka då de gjorde drogtester på jobbet. Tack men nej tack. Nästa person in på rummet var en indisk walesare. Han var också cool med nattens äventyr. Alla i vårt rum var bara glada men de tyckte att vakten (som hade rusat rakt in) hade varit för högljudd så de var sura på henne istället. Åter till den indiska walesaren. Han sa säkert vad han hette men jag hörde det förmodligen inte då jag aldrig träffat en människa i hela mitt liv som pratar så tyst. Om ni sett det Seinfeld-avsnittet där Jerry går med på att ha på sig en piratskjorta för att han inte hört vad damen har sagt så förstår ni ungefär vad vi pratar om. Vi festade på, bjöd walesaren på en öl och käkade sen något som denna dag var mer pastasoppa än pastasås. Vi tog med kortleken ner för att ta kvällens första öl i hostelbaren. Där bjöd jag på resans enda Straight Flush och fick därmed kåta blickar riktade mot mig av främst Kristoffer.
Snart kom walesaren och vi gick för att ta en öl någon annanstans. Han skulle bara ta en öl så vi gick till det närmsta stället då vi ville bli av med honom så fort som möjligt. Där berättade vi bison-skämtet och han kontrade med en helt obegriplig historia om papegojor, flygplan samt simmande stoppljus. Eller den kan egentligen ha handlat om vad som helst då ingen av oss hörde ett ord av vad han sa men vi skrattade när han slutade prata och han verkade nöjd och belåten med det. Kvällen i övrigt var inget att skriva hem om direkt men vi gick till en trevlig liten källarbar där Micke körde bison och jag slog sönder ett glas. Efter det blev vi nekade inträde på två olika ställen där de hänvisade till en gästlista (gästlista på en torsdag, yeah right) innan vi till sist kom in på en nattklubb/pub. Vi var absolut inte nyktra, långt ifrån, men alla var städade, kunde gå rakt och sluddrade inte det minsta. Vissa dagar var de stenhårda på nykterheten i Glasgow. Inne på puben började i alla Kristoffer med att beställa in en pitcher av misstag och tog så illa vid sig så han gick hem. Så där satt jag och Micke klockan 1 på natten med en pitcher att dela på. Micke stack iväg för att köra bison på någon konsttjej och jag följde efter en konstig tjej. Det blev en mycket trevlig afton till slut där vi för en gångs skull bara satt ner och hade trevliga diskussioner med skotska fruntimmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar