Vi tog Buchanan street, som var en riktigt stor gågata, ner mot centrum. Vår plan var att först hitta stället där Mumford and sons skulle spela dagen efter för att därefter se så mycket kyrkor och museum vi kunde hitta. Jag gick med kartan i högsta hugg och försökte vara lite reiseleiter. Undra förresten om någon förstod att vi var tursiter. Jag står med kartan uppe, Micke tar kort på allt som inte rör sig och Kristoffer ser bara allmänt vilsen ut. Vi gick förbi en gata som verkade fin så vi vek av mot den gatan. Där hittade vi Museum of Modern Art. Taget. Där gick vi runt ett tag, var kulturella och förstod ingenting. Kristoffer såg i alla fall ut som en fransk konstkännare med en baguette upp i röven så vi fick lite creddiga blickar av intedenten.
Jag och Micke utanför. Kristoffer sitter på hästen.
Givetvis vill man inte att någt ska bli stulet så precis utanför fanns en polisstation. Men de kan inte ha så stora problem med kriminalitet i Glasgow för polisstationerna var inte direkt stora.
Glasgows polisstation
Vi fortsatte vårt gående och slogs av vilket underbart väder (jag vet, jag låter som en pensionär) vi hade fått. Det var upp mot 10 grader varmt med klarblå sol. Riktig vår med andra ord. Vi hamnade i ett enormt köpcenter, som jag inte riktigt vet varför vi gick in i då ingen av oss hade råd att köpa något ändå, innan vi till slut hittade ut i solen igen. Sauchiehall street, där konserten skulle vara, är en stor bargata i Glasgow. Vi har efteråt hört att inga som bor där vill gå dit för det är tydligen lite småsunkigt och har rykte om sig att ha tråkiga människor. Vi som gillar sunkiga ställen tyckte dock det verkade vara en underbar gata. Vi gick förbi några ställen där de hade öl från 80 pence styck. Det är inte direkt dyrt i Skottland. Till sist kunde vi på höger sida se en skylt med texten ABC. Vi gick in och fann att Mumford and sons skulle ha två stycken förband. Det var två artister vi aldrig hade hört talas om innan men det gladde oss då vi inte längre behövde stressa för att hinna till Mumford and sons. Vi var nästan lite inne på att kanske strunta i något förband och komma senare. Till slut valde vi dock att gå dit när portarna öppnade. Något som gladde oss ofantligt efter att ha hört förbanden.
Fullsatt
Vi fortsatte vår vandring långt, långt bort mot Kelvingrove park där det skulle finnas ett stort museum. På vägen gjorde vi några avstickare till ett par fina kyrkor men till sist var vi på rätt väg. På vägen togs det en sub of the day (2 pund styck) till lunch så vi skulle hålla oss till kvällens matlagning. Kelvingrove Park var en mycket stor och fin park där det bland annat nämndes att man inte fick mata ankorna med junkfood. Som om någon skulle stå och slänga en calzone i huvudet på dem.
Gåendes i parken
Museum
Framsidan till Art gallery and museum. Här skulle jag och Kristoffer försöka hålla händerna som statyn rakt ovanför. Tyvärr började jag garva för mycket så jag tappade fattningen men Kristoffer lyckades ganska bra.
Det var ett riktigt fint museum och framförallt riktigt stort. Bland annat hittade vi tavlor av konstnärer som Salvadore Dali, Monet och Rembrandt. Efter ett tag började någon spela på en orgel och vi funderade på om vi skulle våga gå och önska Jag är en vampyr. Vi vågade inte. Vi hittade en egyptisk utställning där man bland annat visade hur det går till att bli mumie steg för steg.
Här ser vi ett par snubbar som verkar trivas med sitt jobb. De sliter ut inälvor och hjärnor mest hela dagen med glatt humör. Bäst är skylten längst ner. Don´t try this at home.
Vi passade också på att lära oss lite om olika saker. Bland annat om en gammal skotsk ö som var så avskild från resten av Skottland så de utvecklade ett eget språk som ingen annan förstår. Lite som Skåne skulle man kunna säga.
Här lyssnar vi på ett föredrag om ön.
Till sist började vi känna oss lite hungriga så vi vandrade tillbaks mot hostelet. Vi hade nu gått runt 1 mil vilket senare skulle visa sig var lite för en dag i Skottland. Om man dessutom räknar med sträckan man gick fram och tillbaka inne på alla museum och kyrkor skulle sträckan bli ännu längre. På vägen hem hittade vi en Lidl där det inhandlades pastapåsar och bacon. Är man utomlands så är det den enda maten som duger. 12 öl fick följa med hem till hostelet också. Nu var det dags för duschförfest.Det verkade som den skulle kunna bli svår att genomföra men när vi kom till vårt dorm var det ingen där. Jubel utbröt och vi klädde genast av oss till tonerna av Mickes Hifi-anläggning. The coral, Shout out louds, Krunegård, Mumford and sons och Håkan var alla artister som spelades flitigt men resans sång skulle nog ändå bli Don´t stop believing med Journey. Speciellt efter att Kristoffer gjort om "He's just a cityboy, born and raised in south Detroit" till "Han var en storstadskille, född och uppväxt i södra Partille". Här skulle partas. Kristoffer som aldrig varit med om en duschförfest innan verkade lite tveksam men efter ett tag kändes det som han var en rutinerad duschdrickare. Nu måste jag förklara för er som tror att det föregick några bögerier här, som min far så fint hade uttryckt sig, att det gjorde det inte alls. man är själv i duschen men däremot har man dörren öppen och musik på högsta volym så man kan festa ihop ändå. Annars kan det lätt bli en dipp när man går in i duschen. Nu fortsätter bara partyt.
Glada i hågen gick vi ner för att laga mat. Givetvis fick Hifi-anläggningen och ölen följa med. Hur ska man kunna laga mat utan musik och alkohol?
Där har vi bilder på pastapåsen, bacon, de tre kockarna tillsammans samt Micke som var DJ:n i sällskapet.
Resten av kvällen och nästföljande dag får ni i del 3 som kommer ut någon gång i morgon kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar