Blåvitt

Jag måste ta en paus från alla Skottlands-berättelser för att skriva om blåvitt. Det var ju allsvensk premiär igår (eller förrgår för er som vaknar ungefär nu när jag går och lägger mig). Tyvärr var det den första allsvenska premiären jag missat på väldigt många år. Det kändes riktigt surt men det får man ta när man haft två så otroligt bra veckor som jag haft i BG och Skottland. Det fick alltså bli TV:n, något som kan bli jobbigt då jag har så mycket energi så jag bara vill skrika rakt ut och det brukar rent allmänt vara mer accepterat att göra i en fotbollsklack än i ett vardagsrum. Planen såg ut som den borde göra efter ett halvårs konstant snöande och blåvitt saknade fortfarande en hel drös bra spelare. Seriöst, vilken annan allsvensk klubb har en lika bra backlinje som Dyre - Risp - NC - Adam? Detta är alltså alla skadade spelare. Dessutom saknades en drös spelare till på grund av skador. Vi vann ändå med 3-0 tack vare Kim, Hysén och deras målvakt som ser ut som om Leif GW Persson skulle deltaga i stjärnor på is. Det finns för övrigt en jävligt rolig ramsa om Kalmars målvakt som vi brukar sjunga. Där rimmas bland annat hans namn Wastå med att han har en BMI på 42.

30 minuter efter att blåvitts match var klar var det dags för Arsenal att möta Hull borta. Det började bra med Arshavins 1-0 men efter det blev det tyngre. Hull fick en helt horribel straff som var felaktigt dömd på två helt olika sätt (både offside och filmning) och efter det hade Arsenal förtvivlat svårt att förvalta sina chanser. Det blev till sist ett lyckligt slut när danskjäveln Bendtner dunkade in 2-1 på övertid efter svagt ingripande av Hulls målvakt. Jag var nu så lycklig så jag firade på ett sätt jag inte gjort på länge en lördag. Jag tog en tidig kväll och somnade runt 2.

Idag har jag jobbat 11 timmar men innan det fick man sig ett glädjebesked. Gnihet blev utspelade av Mjällby på sin egen hemmaplan. De lyckades gneta till sig 0-0 men de ser inte direkt starka ut. Mutumba borde dock fått en utvisning och Bojan är ju bara helt jävla dum i huvudet. Fulare spelare får man leta efter.

Jag har under de senaste dagarna haft som mission att få tag på mina föräldrar. Seriöst, det är fan lättare att ringa upp kungen än att få tag på två pensionärer.

Jag har lyckats hitta ny bra musik också. Fanfarlo, som var förband åt Mumford and sons har en helt fantastisk skiva på spotify. Den låter så vårig som Kristoffer så fint uttryckte det. Dessutom har William Fitzsimmons nyaste skiva kommit ut på spotify. Mycket bra. Lägg där till att jag fått lite nya tips och därför upptäckt de fantastiska The cave singers. Electric president har också släppt ett nytt album som jag inte hunnit lyssna in mig ordentligt på än men som verkar rätt soft.

Jag ska försöka skriva del 5 i Skottlandsberättelsen i morrn om jag hinner. I morrn ska nämligen Team Banjostampen göra comeback!