Först och främst, min mor är en fantastisk människa.

Jag har lyckats missa min tvättid tre veckor i sträck nu vilket har till följd att jag luktar ganska egendomligt. Så äntligen fick jag en tid klockan 12 i fredags. Här skulle tvättas. Äntligen skulle mina medmänniskor inte behöva ta omvägar runt mig. Äntligen skulle mina kollegor våga sitta i samma soffa som mig under rasterna och äntligen skulle gästerna våga spela vid mina bord. Jag vaknade klockan 7. På kvällen. Där försvann den tvättiden. Nästa tid är nu på onsdag. Jag tror det har utvecklats nya organismer i mitt rum.

Jobbet var tungt i fredags. Långa svingar och värkande rygg. Men det var bara att stå ut för varje jobbdag var en dag närmre semestern.

Så kom då lördagen. På lördagen var det äntligen dags att göra det jag gillar mest, se på fotboll. Jag kan inte gå upp i tid för att tvätta men om blåvitt ska spela behövs det fan ingen sömn. Roger sov i Petters soffa så vi kunde gå till matchen ihop. Vi kom hem från jobbet 6 på morgonen och vi var tvungna att åka från lägenheten igen halv tolv. Klockan 11 hoppade jag runt i Petters rum, skrikandes åt de två skrämda små gossarna och sjungandes på diverse obskyra ramsor. Youtube användes till att skapa stämning och så var det dags för att åka till matchen.

Vi vann med 3-1 efter två mål av Hysén och ett av Hjalmar på frispark. Innan frisparken sa jag högt "inte hjalmar, inte Hjalmar, inte Hjalmar" vilket fick de som stod bredvid att hånskratta åt mig. Matchen spelades i 75 minus vilket gjorde att man kom hem med några tår färre än man gick dit med. Värt att notera från matchen var att publiksiffran var runt 3100, alltså ungefär lika mycket som på en vanlig allsvensk match med ÖIS eller GAIS. Snacket om vilka som är störst i stan känns som ganska avgjord. Matchen började inte så bra för blåvitt. Ålborg, som stod för motståndet, hittade ganska lätt ytor bakom blåvitts backlinje och det var småfarligt i varje anfall. Efter några minuter tog också Ålborg ledningen efter slarv av nye Falsetas. Dyrestam blev den tjugofemte spelaren på en vecka att dra av korsbandet så istället fick vi se Sebastian "Spiderman" Eriksson.

Matchens behållning var egentligen snöbollskriget mot danskarna i paus. Mycket kul men jag antar att Aftonbladet skulle rubricera det som huliganattacken. Elmar och Falsetas var annars bäst på plan i en ganska medioker match.

Efter matchen skulle det bli en lugn kväll för att spara pengar. Här skulle inga öl handlas inte. Tyvärr så hittade jag en flaska whiskey hemma och Kristoffer hittade en halv flaska Jäger så det var bara att dra rakt in i dimman. Det blev en grym kväll som slutade med att jag har en dejt på onsdag med en tjej som jag inte har en aning om vad hon heter. Kan bli pinsamt.

I natt har jag efter jobbet bara kunnat sova några timmar vilket gör att jag går runt som en zombie. Men det är bara att bita ihop och kämpa för nu gör jag sista jobbdagen innan jag har två veckors semester där en resa till Bad Gastein blir höjdpunkten. Jag måste hyra lavin-kit och offpistskidor, plus att liftkortet går på 2000 spänn, så efter BG kommer jag vara helt stenpank. Om jag ens kommer ha råd med att vara där. Jag satsar på att köra järnet så länge jag har råd och sen inte äta de sista dagarna bara.

Dagens låt: Heading for the mountains - Isak Strand