onsdag 24 februari 2010

Bad Gastein 8

Dagen efter Kjetils hjärtesorg och Marius cockblock vaknade alla ganska trötta. Vi tittade ut från fönstret och såg att det blåste halv storm utanför. Regn, stormvindar och kass snö. Det fick bli till att strunta i den sista skiddagen och ta en lugn dag istället. Efter att ha fått det sedvanliga morgonmesset från Kjetil (där det bara står status?) beslutade vi oss för att göra något manligt. Vi la oss fyra killar i Jespers och Kjetils säng och kollade på lejonkungen. Hanna kom också förbi och mös ner med oss. Jag som hamnade precis bakom fick därefter strunta i filmen och istället koncentrera mig så jag inte skulle göra snuskiga saker med Hannas smiskvänliga rumpa. Det var en inre kamp med mig själv. Det goda mot det onda. Luke mot Darth Vader. Frodo mot Saruman. Jag skäms för att säga att jag lät den onda sidan vinna för jag lät faktiskt hennes fina rumpa vara ifred. Detta var också dagen som "som flickan sa"-skämten skulle balla ur ordentligt.

Marius kom snart förbi med Jan och vi började planera för dagens händelser. Vi skulle under dagen ha den årliga pubrundan och tyckte att det var klokt att börja klockan 4 (något som skulle bli rejält framskjutet). När lejonkungen började gå mot sitt slut, Kjetil hade sjungt circle of life (vad är det med norrmän och powerballader?) och Jesper torkat sina tårar i smyg (han höll på Scar) började alla bli lite hungriga. Kjetil föreslog direkt tacos. Neeeeeeej, svarade Hanna, det är så svenskt. Jaså du Hanna, så tacos är svenskt. Här har jag hela tiden att det var mexikanskt eller något liknande men där ser man. Man lär sig något nytt varje dag. Kjetil och jag var ledarna i gruppen så det fick bli tacos.

Ett mycket slitet gäng begav sig till Spar för att köpa tacos. Men gå till Spar? Vi är trötta bummare så vi orkar inte i en uppförsbacke. Det fick bli taxi. Hanna slutade nu tjura och sa att hon kunde fixa guacomolen (stavning?) för det var hon grym på. Det visade hon verkligen prov på senare när hon slängde in alla ingredienser, med skal på och allt, i en skål och skakade den lite. Kjetil skulle beställa 1 komma 2 kilo köttfärs. Hur skulle ni, kära läsare, säga 1 komma 2 på tyska? ungefär som på svenska va? Inte Kjetil inte, han drar till med "eins punkt zwei, bitte". Biträdet såg ut som en fågelholk och pekade bara vidare på biträdet bredvid.

Som jag skrivit tidigare är Hanna tillsammans med en man som är lite av en förebild för alla oss i femklövern, Rickard Bendt. Stor, vacker och en jävligt bra kille helt enkelt. Det stoppar oss dock inte från att skoja om hans fysik. Vad Hanna än tog fram var det någon som hojtade att det såg ut som Bendt. Det började med en landjäger, sedan tog hon fram en bratwurst, fortsatte med en burk pringles och avslutade Bendt-potpurrit med att hålla en 2-liters colaflaska ömt i händerna.

Anledningen till att vi skulle göra tacos var att vi ville spara pengar efter alla kvällar vi ätit ute. Det slutade med att vi köpte mat för 8 euro var och därmed betalade mer än vad vi brukade göra när vi käkade ute. Starkt jobbat. Men så köpte vi också storpack av allting. Till exempel köpte Jesper 5 stora vitlökar till en sats tacos. Vi använde två klyftor.

Vi satte kurs mot STS-huset, eftersom vi hade tre reseledare med oss, för att tillaga tacos. Vi visste att huset stod tomt på dagen så man kunde vara där utan att störa någon. Nu var det dags att laga mat. Kjetil tog hand om köttet som en mästerkock, jag var brödansvarig som en mästercock och Hanna gjorde guacomolen (stavning igen) som en, ja, som en bendtcock kan man kanske säga. Hon lyckades inte skala avocadon så efter många försök gav hon upp och kastade sig ut genom ett stängt fönster. Tråkigt tyckte vi som gillade kvinnligt sällskap men hon kom snart upp till rummet igen och fortsatte idogt med sitt sisyfos-arbete. När hon var klar hade hon gjort något som såg ut som en fruktsallad bestående av de ingredienser som oftast en guacomole (jag hatar att försöka stava detta jävla ordet) innehåller. Den skålen förblev ganska orörd under hela måltiden. När maten var klar åt alla med god aptit och det smakade underbart. Alla närvarande (förutom Hanna) hade verkligen lagat god mat.

Under måltiden sa Hanna så otroligt många fraser man kunde använda "som flickan sa" på så det slutade med att vi slutade säga det utan bara tittade på varandra och flinade varje gång Hanna öppnade munnen i stort sett. Kysser hon Bendt med den munnen? Smutsigare, snuskigare mun får man leta efter.

Efter ett tag kom några reseledare hem efter pistvisningen. de var förvånade över att se oss där men de blev desto gladare efter att vi hade bjudit dem på tacos. Vi språkade med dessa trevliga unga män i gult en stund innan de var tvungna att jobba igen. Nu skulle ingen guljacka komma hem på några timmar igen så vi satte oss för att spela monopol. Jag kan vara den enda som inte spelat monopol på över 15 år så jag hade ingen aning om reglerna. Som tur var så hade ingen annan heller speciellt bra koll på reglerna så vi körde helt enkelt utan. Vem som vann är lite oklart men jag tror det blev en norsk dubbel. I början var Jesper bank men det slutade vi med fort som fan efter att vi hade påmint oss om att man kanske inte ska köpa en TV till den blinda kärringen.

Efter monopol städade vi upp efter oss och sen halvsov alla i soffan framför en film. Precis när vi skulle gå kom en finsk, ny guide som vi kan kalla för surmumriken, hem. Guiden var vansinnig på oss för att vi var i STS hus utan någons tillåtelse. Vi försökte förklara att i alla år så har man fått hänga där om man har med sig reseledare och inte stör någon. Han vägrade lyssna på detta utan skällde lite på finska innan han smällde igen dörren efter sig. Eller försökte smälla igen dörren rättare sagt, det var en sådan dörr som är trög så den stängdes inte ens. Akta er för finsk vrede. Vi packade ihop, plockade med oss massa sopor och gick därifrån. På väg in till byn igen ringde vi platschef Kristian och förklarade vad som hade hänt. Att vi varit i huset, lagat mat åt guider, städat och sen gått därifrån med sopor. Vi sa också att vi bad så mycket om ursäkt om vi hade gjort något fel. Kristian verkade mest inte förstå vad problemet var, något som vi skulle få höra senare under kvällen. Vi beslutade oss nu för att ses på Spar runt klockan 7 för pubrundans första stopp.

Något som bör förklaras innan vi kör igång historien om pubrundan är att vi skulle slå förra årets rekord på 31 barer, där vi hade två dubblar så vi hade 33 dryckestillfällen. Dessutom hade vi vissa traditioner som måste hållas. Mer om dem senare. Vid varje bar försöker vi dessutom visa vilken bar det är med våra fingrar. De 10 första barerna visar alla vilket nummer baren har. Efter det får man räkna allas fingrar ihop för att se vilken bar vi är på. Runt bar 25 eller något liknande ballade det dock ur när folk slutade lyssna på mig (som oväntat fick uppdraget att räkna) och därefter kan man inte riktigt se vart vi är.

Klockan 7 var jag och Lukas på Spar och handlade första drycken. Det var dock inte resterande medlemmar på pubrundan. Jag och Lukas hann med att spela ett parti schack, virka en halsduk samt i lego bygga en figur av Amelia Erhart som 1932 blev den första kvinnliga piloten att flyga över Atlanten. Till sist kom så resterande del av gänget för pubrundans första stopp där det bjöds på Mozart-likör.


Här står vi utanför Spar. En vänlig själ tog kortet åt oss men tyvärr backade han så långt ut i gatan så han dog strax efter att han tog kortet. Som tur är klarade sig världens största kamera, the brick.

Efter Spar styrde vi stegen mot Hoppala. Förra året tog vi här även Umut bar och Olé men båda dessa barer var nu stängda så det fanns ingen möjlighet till att få dryck där. Vid Hoppala fick jag ha mitt årliga välkomsttal innan det var dags för pubrundans första tävling. Shut the box. Det är ett mycket enkelt spel som jag inte orkar förklara. Den enda skill man behöver ha är att kunna räkna till 9 så alla hade samma förutsättningar förutom Jesper. Grundserien bestod av två omgångar var där de två bästa gick till final. Jag och Kjetil hamnade i final. Sverige mot Norge. Jag vill inte säga för mycket, då jag inte vill förnedra norrmannen, men det fanns bara en man på banan (banan här menat som plan och inte som frukten med samma stavning) och segern gick i svensk favör.
På Hoppala dracks det en liten öl.



Utanför Hoppala. Någon försöker visa att hon är snyggast i gänget genom att visa upp en random modellpose.


Vinnaren i Shut the box med spelet i förgrunden.


Nästa stopp var BG:s minsta bar, Manfredas. Här har jag haft många högtidsstunder innan men tyvärr var det en ny bartender där i år. Här blev det rundans första starksprit, Ramazotti. Vi krävde att få höra den italienska smörsångaren med samma namn och snart hade vi både äcklig musik och äcklig sprit.




Utanför Manfredas. Redan här verkar någon vilja skjuta sig själv.


Efter Manfredas gick vi upp för backen för att komma till Schirmbar. Här var det helt smockat med folk på grund av en hopptävling men vi lyckades tränga oss in för att svepa en jäger var.




Bar nummer fyra som fingrarna indikerar. Kjetil försöker suga ur alla sprit med hjälp av hakan.


Bredvid schirmbar hade pilsquelle byggt upp ett öltält. Ny bar. Taget tänkte vi och drack här någon sliskig likör.



Här tänkte vi visa att det är bar nummer 5 genom att göra som man brukar göra med streck. Ni vet när man drar fyra vågräta streck efter varandra för att sedan dra det femte strecket diagonalt och visa att det är 5. Jesper, Jan, Marius och jag är här de lodräta medan Kjetil ska föreställa det diagonala strecket.



Bar nummer 6 fick bli Bahnhof där det blev dagens andra Ramazotti tillsammans med dagens första glas vatten. Rutinerade som vi är vet vi att ska man klara över 30 barer krävs det vatten.



Utanför Bahnhof. Redan här börjar Jesper få svårt att räkna till 6.


Nu var det dags för ett nytt stopp på våra pubrundor, Felsentherme. Jag brukar mest hålla till här på natten när de är stängt men nu fick det bli ett undantag. Här dracks det eristoff. Efter det höll jag på att spy. Jag hade nämligen varit dyngsjuk hela dagen och började bli magsjuk. Sprit på det är väl kanske inte att föredra. Men är det tradition så är det. Förra året spydde jag trots allt efter de 4 första stoppen på pubrundan.


Utanför Felsen.


"Bar" nummer 8 är klassiskt. Shell. Vi köpte var sin Obstler och drack utan händer utanför Shell. Efter Obstlern levde jag upp till förväntningarna och spydde som en kalv i 5 minuter.


Utanför Shell.


Bar nummer 9 blev Revolution (före detta Mine) där världshistoriens absolut vackraste bartender jobbar. Efter att ha kramat henne så länge så hon var tvungen att försöka bända sig loss (något hon misslyckades med) var vi tvungna att ta en shot här med. Apfel fick det bli till min mages glädje.


Utanför revolution blev det ett trappkort.


Tionde stoppet blev så Ritz där Victoria jobbar. Victoria är faktiskt en riktigt söt, go och trevlig tjej med den nackdelen att om hon hade varit en tennisturnering hade hon hetat Swedish Open. Här ville vi ha en shot med lite mindre sprit. Hon kunde inte komma på något så då klev den ordinarie bartendern in och gjorde en hotshot åt oss. Vi ville ha något med lite mindre alkohol och fick istället en stark shot som dessutom innehåller kaffe (jag dricker inte kaffe) och grädde (jag äter inte grädde). Detta bara fem minuter efter att jag hade dekorerat om staketet bakom Shell och dessutom inne på BG:s finaste bar. Jag lyckades precis skärpa till mig och svälja drycken. Mind's control over body. Nu tänkte jag att äntligen får man vila lite, då nästa stopp var matstoppet, men icke. Bartendern, som brukar vara på casinot och därför gillade mig och Lukas, bjöd oss på varsin shot av någon slags schnaps. Det var bara att tacka och ta emot och svälja. Vi tog dock shoten en bit därifrån så vi kan räkna Ritz som en bar och Salzburger hof som en annan.


Bar 10 betyder hoppkort.


Utanför Salzburger hof.


Nu var det som sagt dags för matstoppet. Bummarburgare på Silver för 5 euro styck. Här märktes vilka som var rutinerade pubrundebesökare då jag, Kjetil och Lukas beställde en liten öl medan de tre andra tog varsin stor öl (som de ändå bara drack halva av).


Bar 12. Räkna fingrarna, 12 sammanlagt.



Matstopp på Kulan.


Nästa stopp blev en av de finare barerna i BG, Bellini. Här hände inte mycket av intresse. Jag vet inte ens vad vi drack så jag chansar på Menta.



Bar 13, kontrollräkna gärna.


Bar 14 är Tanenbourg som är ett av de enda engelska hotellen i byn. Här får vi inte egentligen komma in men vi mutade oss in genom att ge engelsmännen en styck skidmössa och en styck fårmage från ett får vi hade styckat på ett rituellt sätt lite längre bort. Här kom det återigen en tävling. Man skulle slå in spikar i en stubbe med vissa specialregler. Vinnarna blev en norrman och givetvis the son of a lumberjack (jag) medan österrike åkte på ännu en tung förlust. Här dracks det flugerl.


10 fingrar av Marius och 1 från de andra blir 14 sammanlagt. Än så länge hängde vi med.


Bar 15 var ett nybyggt ställe som jag inte har en aning om vad det heter. Vi tog en baileys (manligt) här och rusade snabbt ut igen. Rakt i famnen på bögis som skulle ansluta härifrån. Han tyckte att det passade att göra sin första pubrunda i ösregn utan jacka. Bögis kom direkt från ett möte som STS har varje fredag. Där hade surmumriken (kommer ni ihåg den arga, finska guiden?) tagit upp att ingen är tillåten in i STS-huset. Det hade dock visat sig att alla andra guider var på vår sida då vi hade bjudit dem på mat och dessutom städat åt dem så där stod han med dumstruten på och såg allmänt otrevlig ut. Detta ledde till mycket jubel hos oss.


Suddig bild på bar 15.


Bar 16 är också ett gammalt hederligt stopp på våra pubrundor. Ett hotell på baksidan där vi genom Lukas perfekta tyska brukar få dricka en shot av något vidrigt i receptionen. Så även här. Detta ledde till att jag nästan dekorerade om en bil medan Marius passade på att färga om en snöhög till mycket sexigare färger än vitt.


På bilden kan ni se, om ni tittar noga, att Kjetil har 10 fingrar, Marius och Bögis 2 var medan jag och Lukas håller upp var sitt. 10+2+2+1+1 skulle Jesper tro bli 75 men det blir alltså 16.


Nu var det dags att bege sig till Sonjas. Där skulle vi möta upp de två vackra damerna Hanna och Anna-Karin så vi satte oss med var sin Spritzer och smuttade lite. Spritzer är då vitt vin med antingen sprite (om du vill dricka en söt) eller mineralvatten (om du vill ha en sauer). Mina dagar som bartender betalar av sig. Vi kom in genom dörrarna lagom för att se Kalla ramla vilket gjorde norrmännen, och österrikaren, mycket muntra.


Dags för första bilden utan byxor. Alla håller två fingrar förutom Hanna som har tre. 7*2+3=17.


Dags för förra årets matstopp som detta året bara skulle vara ett stopp bland många. Skillnaden var att i år skulle här hållas en pingisturnering med lite speciella regler. Alla var tvungna att dricka en liten öl och man fick aldrig släppa ölen. Man skulle alltså göra allting med en hand vilket vissa fick problem med i serve-ögonblicket. Dessutom var det en specialregel som sa att om man spillde det minsta av sin öl förlorar man direkt. Inget alkoholmissbruk här inte. Lukas gjorde upp ett turneringsschema och så var vi igång. Ni kan se finalisterna på en bild här nedan och jag kan avslöja att återigen vann Sverige över Norge. Denna gången vore det i och för sig skamligt om jag inte vunnit då jag ju faktiskt varit rankad i bordtennis när jag var 12-13 år som topp 10 i länet. Min största idrottsframgång.


Jag och hanna har tre fingrar, resten håller upp två. Bar nummer 18.


På Krone blev det en pingisturnering. Här ser ni finalisterna. Jag tänker inte avslöja vem som vann men jag kan säga så mycket att det var en svensk.



Vi började nu känna oss lite dragna så vi pallade inte köra 3-liters ölen på Christl. Det fick istället bli en shot av något äckligt. Utanför träffade vi två reseledare som vi fick med på kortet.


Den trevliga picnic-ansvariga Micke till vänster håller 10 fingrar och den oändligt vackra Antonia till höger visar upp 9 fingrar. Bar 19.


När vi kom fram till Yxels kebab, som skulle vara bar nummer 20, var det låst och de höll på att sopa undan allt. De viftade bort oss men efter att vi hade förklarat läget klev yxel fram och hämtade 9 flaskor jäger. En till oss var och en till han själv. När vi försökte betala viftade han bara på handen och vägrade ta emot pengar. Världens skönaste turk. Efter vi hade druckit skällde han på mig för att jag inte varit hos honom och sett på fotboll i år. Jag försökte förklara att det berodde på att jag inte bor i BG i år men han tyckte fortfarande jag borde komma och se mer fotboll på kebaben. Jag lovade att komma nästa år.


Här håller alla 3 fingrar förutom jag som håller 2. Bögis fingrar syns inte på bilden, men tro mig, han håller 3. Bry er inte om Yxels fingrar, han är så jävla skön så han fick hålla upp hela handen.



Dags för stället som gett Kjetil hjärtesorg. Här jobbar det en otroligt vacker norska som verkade fatta tycke, förståeligt nog, för Kjetil. Det blev en Apfel här om jag minns korrekt.


Utanför Raineke. Alla håller 4 fingrar förutom jag som håller 1. 21 sammanlagt.



Nu var det dags för en av de sanna klassikerna på rundan, Eden. Här är det snabbshot som gäller. Jag går in och beställer, alla rusar in, dricker fort som fan och rusar ut igen. Eftersom jag och Kjetil, efter torsdagens vilda succé, drack gratis här beslutade vi oss för att ta Eden två gånger. Första gången med flying hirsch och andra gången med Apfel.




Här hoppade det in en jävla massa nötter så jag har ingen aning hur många fingrar som visas. Däremot är de bara överkropparna med flit. Jag gick in och beställde (med kläder) och sen rusade alla in nakna.



Bilden efter 23:e shoten. Alla håller 3 förutom Hanna som håller 2. 23 sammanlagt.



Bar 24 har jag ingen aning om vad den heter men vi drack Menta och den lite sliskiga bartenderna gav gratis shots till tjejerna.


Alla 8 håller 3 fingrar var.



City bar var bar 25. Här drack vi återigen jäger och mycket mer gjorde vi inte här. Här ballade vi också ut och beslöt oss hädanefter att strunta i fingrarna.


Utanför city bar.



Lutter och Wegner är BG:s finaste restaurang och därför vårt 26:e stopp. Obstler blev dryckesvalet. Som nummer 26. Tack för den.


Utanför Lutter och Wegner



Nu var det dags för två barer. I Lukas lägenhet hade vi nio stycken kopfler och vi var nio stycken så det fick vara en bar. Efter att ha varit där uppe var det dags för årets, och alla års, höjdpunkt, speed-dejting. Vi var nu 7 killar och 2 tjejer men vi lyckades få bartendern att ställa upp och dessutom tvingade vi receptionisten på casinot att vara med i leken. Jag som var lekledare förklarade reglerna. Tjejerna placerades på var sitt bord och man skulle få 30 sekunder med varje tjej. När tjejerna hade träffat alla killar skulle de skriva namnet på deras favorit på ett papper och en vinnare skulle koras. Jag och Kjetil som vann förra året var segervissa. Eftersom vi var 4 killar skickade vi ut Lukas, Marius, Jesper och Bögis på första rundan. Jag märkte att 30 sekunder var alldeles för kort så jag lät dem ha 2 minuter med varje tjej. Det första som hände var att Marius skulle springa och hämta en blomma åt en tjej och lyckades med konststycket att riva ner två glas, ett bord, en uppstoppad älg och ett helt trumset som stod uppsatt på en scen. Charmigt tyckte visst tjejerna med tanke på resultatet senare. Det var sjukt kul att se på och snart var det dags för nästa gäng som bestod av mig, kjetil och Jan.

Nu var Jesper lekledare och han gav oss verkligen 30 sekunder var som den paragrafryttare han är. Eftersom det var en bit att gå och man inte tajma exakt så innebar det till exempel att jag fick exakt 8 sekunder med Anna-Karin. Lätt att göra intryck på den tiden. Jag lovar, jag är inte dålig förlorare, men jag borde ha vunnit om det inte hade varit för att Jesper fuskade buhuu buhuuu buhuuu..... När alla hade fått tid med sin tjej (förutom Jan som glömde av bartendern) var det dags för tjejerna att lämna in sina omdömen som lekledaren Mathias läste upp. På receptionistens lapp stod det Lukas. På bartenderns lapp stod det Lukas. Bra start för Lukas kan man säga. De svenska tjejerna var mer ambitiösa och hade skrivit omdömen om alla. Jag kommer inte ihåg exakt men detta är i korthet Anna-Karins omdömen:
Jan: Var trevlig och verkade intresserad av mig.
Lukas: Svår att prata med. Jag var tvungen att föra samtalet.
Kjetil: Jag hörde att du sa "jag älskar dig" till tjejen innan.
Bögis: Rolig.
Jesper: Körde alldeles för uppenbara, klassiska raggningsrepliker.
Mathias: Genomtänkt trots kort tid. Minus för att han var tvungen att dricka mer för att vilja ligga med mig. (Här måste jag förklara känner jag. Jag hade skrivit en dikt som gick ungefär såhär:

Du är vacker som en sommardag,
du är underbar som ett lågprisflyg till Prag.
Du är tjejen jag vill bärga,
jag vill gunga dig som en finlandsfärja.
Om vi dricker några mer öl,
kanske vi kan gå och göra ett litet föl?

Detta är för övrigt världens genom tiderna längsta parentes)
Marius: Satte sig nära, var intresserad av mig och var trevlig. Vinnare!

Marius och Jan delade på Anna-Karins röst.

Hannas omdömen var likartade.

Jan: Trevlig men lite färglös.
Lukas: Sa inte så mycket.
Kjetil: Hade med sig en blomma som han sträckte fram men ångrade sig och gav till nästa tjej istället.
Bögis: Rolig.
Jesper: Sliskiga gamla repliker.
Mathias: Charmig men arrogant. När jag bad honom beskriva sig själv sa han att han var som en blandning av Josh Hartnett och Einstein.
Marius: Söt och intresserad. Bäst!

Marius och Lukas delade alltså på vinsten i 2010 års speed-dejting. Efteråt har rykten hörts om att tävlingen skulle vara fixad men jag hoppas att allt gick rätt till.


Här tänkte vi att det var ju dumt att hålla upp fingrar när vi hade ett helt roulettbord till förfogande. Alltså bar 27....


... och bar 28


Här fick vi för oss att försöka ha kälktävling ner för en trappa utan kälke. Det visade sig vara ungefär lika svårt och smart som det låter.



Bar nummer 29 var Hexehausl. Minns varken vad vi drack eller riktigt vad som hände.


Nytt kort utan byxor.



Gamla chill out som numer är thai-restaurang var stopp 30. Det blev säkerligen en Menta här.


Här försökte vi oss på avancerade saker. Romerska bokstäver. Det ska föreställa tre stycken X. Alltså XXX som ju blir 30.



Vi hann precis in på Blockhausl när det stängde för att ta en shot tack vare en snäll svensk bartender.


Bar 31.



Wuhrers höll också på att stänga och ville inte släppa in oss. Vi bönade och bad för mannen i dörren och förklarade att vi bara skulle ta en shot. Snabbt in och snabbt ut (som flickan sa). Han vägrade. Vi var tvungna att ta wuhrers för att få rekordet. Jan började snacka om att ta taxi till Hofgastein för att ta rekordet. Fiaskot var nära. Då klev Lukas in och krävde att få prata med Walter (ägaren till wuhrers) men han var inte där. Vi fick prata med barchefen som var en turk. Han släppte genast in oss och vi hånskrattade åt dörrvakten. Här blev det kanske en Menta eller något liknande.


Bar 32, passande nog med ambulansen bredvis.



Gamla hederliga Häggbloms fick bli bar 33. Vi var bara här en kortare stund och serverades en shot som kan ha varit vad som helst.


Återigen försökte vi oss på romerska siffror, denna gången med lite mindre framgång då vi ju faktiskt poserar för siffran 27 här (som vanligtvis skrivs XXVII). Men om ni kan vara lite välvilliga och läsa bilden från höger till vänster så ser ni XXXIII och siffran 33 framträder.



Sista baren var Gatz och den var fullsmockad på grund av skidtävlingen tidigare på dagen. Vi kände dörrsnubben så vi kom dock in utan större svårigheter. Här dracks det desperado plus lite fler shots för de som inte hade fått nog än. 34!!!! Bg har fått ett nytt, svårslaget pubrunderekord.


Sista puben och det firar Kjetil med att vara helt dyng medan bögis firar med en diskret Hitler-hälsning.

Jag orkade inte räkna ihop exakt men för Jan som ville veta kan jag säga att vi drack cirka 950%. Tack allihop för den kanske mest legendariska kvällen BG skådat. Behöver jag ens tillägga att ingen av oss var nära att få hemsläp?

1 kommentar:

  1. Måste bara intyga att tacos är det svennigaste som finns. Dessutom märks det att du var väldigt nöjd med fingerräkningen och jag misstänker att du nästan blev lite småförbannad när det ballade ur.

    SvaraRadera