Bad Gastein 7

Vi är nu framme vid torsdagen och det var bara två dagar kvar av detta års äventyr i BG. Redan nu kände vi att det skulle bli tufft att någonsin toppa denna veckan eftersom vi hade haft så fruktansvärt kul. Ändå hade vi de kanske två bästa dagarna kvar.

Dagen började med glädjebeskedet att Kjetil hade träffat en tjej med trosor av järn. Principfast som Nelson Mandela och lika blöt som bonden ungefär. Vi drog till Graukogel för dagens skidåkning. Det är berget dit det inte kommer så mycket turister utan mest bummare och locals. Just idag var det hade dock Höjmark picnic. Bra tajming att komma dit en dag fylld av käcka reseledare och jävla danskar. Det är två saker jag hatar när jag är i BG, dålig snö och danskar. Lika irriterande. Jag började med att ta ett åk i pisten och den var riktigt usel. Snön var som klister så det kändes som man skulle ramla framlänges. Det hade varit för varmt de senaste dagarna så det var inte lätt att ta sig fram.

Snart kom resterande delen av femklövern och vi åkte iväg lite offpist istället. Vi hittade hyfsat orörd skogssträcka med väldigt mycket snö. Väldigt tung snö också. Första åket blev jag lite nervös när jag såg hur brant det var och hur tätt granarna stod men som den man jag är körde jag på med mina carvingskidor. Nu kanske jag låter som en töntig materialare men att åka i tung offpistsnö med carving är lite som att försöka öppna en konservburk med en pincett. Det går men det är jävligt jobbigt. Första åket klarade jag mig någorlunda ner. Man kan säga att första åket var lite som de tjejer jag antar jag kommer få i fortsättningen, det går men det är fan inte snyggt.

Andra åket började inte lika bra. Jag hamnade fel så jag försökte hasa mig ner lite grann. Då kom jag till det stället med mest tung snö och åkte med låg fart rakt in i en gran. Där satt jag fast mot granen med blötsnö upp till midjan och skidorna begravda av en meter snö. Vad gör man i det läget? Jag gjorde det enda vettiga och började ropa efter mamma samt förbanna gud för att han inte hade gett mig bredare skidor. Efter en evighet, som verkade som 2 timmar men egentligen säkerligen inte var längre än 115 minuter, lyckades jag få fri skidorna med hjälp av granen som jag hade börjat prata med och faktiskt börjat tycka ganska bra om. Jag åkte ner i något som såg ut som en blandning av en full dansk och en parkinsonssjuk bäver. Till sist kom jag så ner där mina vänner väntade. Alla hade somnat i väntan på mig. Jag blev så glad så jag gjorde några snygga svängar den sista biten. Då fastnade genast båda skidorna igen så det var bara att gå igenom hela proceduren med mammaropandet och gudsförbannandet igen. Efter att ha lovat femklövern att aldrig åka skidor med dem igen åkte vi till toppstugan för förfriskningar. Där påträffades Lukas och österrikarna så jag åkte ner med dessa herrar ett åk för att sedan ta mig hemåt och vila. På kvällen skulle ju lite av veckans höjdpunkt ske. Jag skulle stå i en bar en hel kväll. Med endast kjetil som hjälp som hade två timmars erfarenhet av barjobb.

Jag sov oroligt och vaknade i god tid. Det var dags att ta sig till Eden. Jag kom fram ungefär samtidigt som Kjetil och vi träffade barchefen Filip som såg ytterst tveksam ut. Som tur var såg jag lika självsäker ut som ett gammalt paket mjölk, grönt och illaluktande, så det borde lugnat honom. Han visade oss var alla flaskor stod, hur mycket allt kostade (både för bummare och för turister), hur man hällde upp, hur man beställde pizzor, hur disken fungerade samt lite annat man behövde hålla koll på. Jag började vid detta läget bli riktigt, riktigt nervös. Vi fyllde en tom flaska sprit med vatten för att träna lite och det resultatet vi fick lugnade väl inte direkt de ordinarie bartendrarna. Efter en timme, när jag kanske tagit emot 3-4 enkla beställningar satte sig jag och Kjetil och tog en pizza. Jag var så nervös så jag inte kunde äta ordentligt. Jag!! Inte kunna äta!! Ni som känner mig förstår hur sjukt det är. Det är som om en viss Malin jag känner inte skulle kunna ha en urringning för hon har för små bröst. Kjetil försökte lugna mig och sa till mig att ta en öl. Första ölen kommer nog släppa allt trodde han. Det var inget annat att göra än att hälla upp en öl och börja dricka. Nervositeten berodde mycket på att vi hade sagt till så många bummare (jag och Kjetil är fortfarande lite kändisar i BG) att komma så vi räknade med rekord på Eden. När klockan närmade sig 8 och mer folk började komma in hade barchefen ett snack med oss. Han berättade att vi får se hur det går ikväll och om de märker att vi inte klarar av trycket så slänger de ut oss och hoppar in själva. Jag och Kjetil var ödmjuka inför uppgiften och sa att vi fattar helt och att vi ska göra vårt bästa. Innerst inne tror jag att bartendrarna var lite rädda över att vi skulle göra det lite som en ploj och inte jobba så hårt. Jag och Kjetil däremot var helt inställda på att jobba arslet av oss och göra vårt absolut bästa.

Mer och mer folk kom in genom dörrarna och gav oss glada tillrop. Nu var bara jag och Kjetil i baren. Jag behövde mer öl för att lugna nerverna. Nu klev det in ett gäng stenpackade norrmän genom dörrarna. Jag suckade och tänkte att det här kan aldrig vara bra. De gillade dock Kjetil och började med att beställa in 9 stycken flying hirsch och dricksa en 10-euro sedel. Jag och Kjetil var jävligt trevliga mot dem och gav de vatten när de behövde det. En norrman frågade om man fick dricksa. Jag sa att självklart får du dricksa. Han sa att han hade hört att man uppfattas som dryg om man dricksar för mycket i BG. Jag svarade att vi kommer inte hata dig, vi kommer älska dig om du dricksar. Han gav mig en high five och dricksade 20 euro. För ett glas vatten!!
Beställningarna började komma i raskare takt nu. Rom och cola där. öl här. Liten öl där. Vatten här. Drink där. Shot här. Under tiden skulle man dessutom fixa med disken, plocka ur glasen, plocka glas, torka borden, tömma askkoppar, tända ljus som slocknat samt försöka att inte spy av nervositet. Jag och Kjetil fick till ett grymt samarbete och inom några timmar började nervositeten släppa. Jag valde musik när jag hann. The tough alliance. Shout out louds. The Coral. Joy Division. Det började kännas mer och mer som att vara på sticky förutom att nu var det jag som stod för showen. När klockan kröp upp mot 10 hade vi fortfarande inte blivit utslängda. Jag var helt genomsvettig och jag och Kjetil sprang fram och tillbaka som två älgar mitt under älgjakten. Plocka glas. Ställa in disken. Ta beställningar. Ta betalt av Kjetils beställningar. Vad kostade en flying hirsch nu igen? Jag ska inte säga att vi blev bra, jag och Kjetil, men vi jobbade fan så hårt vi bara kunde för att det skulle bli så bra som möjligt. Samtidigt skickade vi iväg folk med springshots. Det funkar så att vi kände de två bartendrarna på Raineke. Så vi hällde upp 3 shots med något och gav det till en person som fick springa över till Raineke. Där drack springpojken samt bartendrarna innan de skickade tillbaka glasen med någon ny shot i.

Strax efter 10 var jag inte det minsta nervös längre utan helt fokuserad på vad som skulle göras. Det kan ha att göra med att jag dessutom hade fått i mig några öl. Strax efter klockan 10 så gick då trubaduren, som vi fixat skulle spela gratis, upp på soffan och började spela. Det var nu mer folk på Eden än vad det hade varit på hela säsongen så när det var som mest hoppade Filip eller Viktor in och hjälpte oss med beställningarna. Det var dock inget snack om att slänga ut oss. Sebastian började spela Yellow och allsången kom igång direkt följt av jubel av mig och Kjetil. Nu började jag och Kjetil bli mer showmän än bartendrars. Beställningarna kom inte i riktigt lika snabb takt längre utan istället kunde vi hoppa runt, klappa i takt, leda allsången samt stå på ett bord och krama varandra i takt till musiken. Efter ett tag bad vi Filip vakta baren så vi kunde göra en springshot till Rainkeke med skidan. Där såg vi en mycket vacker tjej som skulle ge Kjetil hjärtesorg resterande del av veckan.

Medans man sprang runt och torkade förstod man varför bartendrars i BG får ligga så mycket. Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet från damerna innan som nu när jag var bartender på Eden. Riktigt snygga tjejer gjorde hjärtan med händerna åt mig och ville prata. Tyvärr var jag så fokuserad på att göra ett bra jobb så jag hade fan inte tid att prata med de sköna damerna. Jag såg dem aldrig igen.

Vi hade, som nämnts i en tidigare del, tvingat Sebastian att lära sig Eden. Man kan säga att han gjorde en väldigt speciell version av Eden men budskapet kom ändå fram. Vi släckte alla lampor i hela lokalen så det blev helt kolsvart och Filip tände eld på bardisken med hjälp av någon slags alkohol. Så stod alla där och bara höll varandra om axlarna och njöt av att vara på Eden. Inga beställningar tillåtna under tiden man spelar den låten. Kvällen var en braksuccé! Vi hade haft mest folk under hela säsongen, jag och Kjetil hade jobbat ihjäl oss och vi hade fått enormt med dricks av norrmännen. Inte nog med det utan den ordinarie personalen på Eden hade haft sin roligaste kväll på hela säsongen och jag tror att gästerna hade en av sina bättre med. Jag och Kjetil hade definitivt haft en av de roligaste kvällarna någonsin. Att det kan vara så kul att jobba ihjäl sig gratis i 7 timmar. Efteråt var Filip och Viktor jävligt nöjda med oss och sa att vi hade jobbat grymt bra. Lika nervös som jag hade varit innan, lika euforisk var jag nu. Jävlar vilken go känsla. Glädje blandat med alldeles för många shot. Jag och Kjetil ville nämligen vara ganska lugna medan vi jobbade men halv 1 (stället stängde 1) började vi köra på ordentligt.

Jag vet inte exakt men jag kan tänka mig att Eden fick in mer än vanligt i dricks den kvällen. Jag och Kjetil drog ut med resten av femklövern och gjorde byn. Det slutade med att Kjetil vaknade upp med ett lyckligt flin och med att Marius gjorde en av århundradets cockblockande. Jag säger inte vem, men en viss person hade fått med sig en 18-årig, ganska söt dansk med sig hem. När den precis skulle in och vända rusar Marius in i lägenheten med 18-åringens tre kompisar och tvingar henne att gå. Det visade sig att personen hade ljugit om sin ålder (hon var 16) och att en gråtandes mamma hade rusat fram till Marius och undrat var henns lilla dotter var. Marius, som inte kan motstå gråtande mammor, hade då genast kommit till räddning och berövade så en viss person att få ligga. Bra jobbat.

Som parentes kan tilläggas att bartendrarna var så jävla nöjda med oss så allt vi hade skrivit upp att vi hade druckit under kvällen ströks. Dessutom fick vi dricka gratis resten av veckan på Eden. Något som spelar mindre roll eftersom vi skulle på pubrunda på fredagen men vi uppskattade verkligen gesten av Filip. Jävligt sjyst.

Här är lite bilder från en av mina bästa kvällar någonsin.



Kan vara den fulaste bilden någonsin på mig men den visar ganska bra hur kul vi hade.


Lukas trivs på Eden


Marius har hittat bord


Kjetil plockar glas


Jag och Kjetil står och sjunger flankerade av de två vanliga bartendrarna


Jag kramas om av Lukas efter ett jobb väl utfört


Jag skålar med Jan i Faschingmask


Det var så sant. Jag har fått en läsare i form av en vacker kvinnlig kollega här på bloggen och i ett plötsligt infall av tacksamhet lovade jag att skriva en dikt till henne.

Du är tjejen som får mig att tigga,
om att du ska städa och laga mat.
Kanske hade jag också fått ligga,
om det inte vore för din asiat.

Vackert. Jag funderade ett tag på:

På samma sätt som med att pumpa pist,
är det något med din rumpa visst.
Man vill bara kleta in den med smör,
och äta på tills man dör.

Men det var lite för vulgärt.
Nästa del kommer handla om pubrundan och det kommer ta tid för det är en helvetes massa bilder att ta hand om.