Bad Gastein del 1

Jag hade ganska höga förväntningar innan jag drog till BG. Jag och Kjetil hade peppat varandra ganska länge innan. Det är bara att konstatera att det inte riktigt blev som förväntat. Det blev mycket, mycket bättre. Jag har haft mitt livs roligaste vecka här i BG och om man betänker hur kul jag haft här innan är det en bedrift.

Det är lika bra att säga direkt. Del 1 av denna sammanställning om vad som egentligen hände under veckan kommer skrivas utan bokstaven a. Nej inte A utan A med en ring över. Hur ska man kunna förklara vilken bokstav man inte kan skriva när den inte finns? Jag sitter med ett österrikiskt tangentbord och här existerar inte denna underbara bokstav. Om det under texten ser ut som ett ord fattas eller om meningsuppbyggnaden känns mindre genomtänkt är det förmodligen för att jag inte kunnat använda ett ord med a. Nej inte a, a som i arhundrade.

Jag kommer skriva flera delar eftersom det har hänt riktigt mycket värt att nämnas.

Resan började med en taxi till platsen där bussen skulle ta mig ner till Österrike. Jag hade panikletat efter mitt pass innan och precis lyckats hitta det innan taxin kom. Det var helt onödigt för när jag kom till bussen var jag tydligen ensam kvar. Reseledaren kom bara fram till mig och undrade om jag var Mathias. När jag gav ett jakande svar var det bara att hoppa in. Här behövs inga pass eller biljetter, skeppa iväg alla du kan till BG bara.

De första tre timmarna var jag ensam. Jesper och Kjetil var i Malmö och väntade. Det första jag ser när jag kliver upp för trappan är ett helt gäng med tighta, pilska flickor som verkade vara runt 17 somrar (jag hatar uttrycket somrar men vafan, jag kan ju inte skriva ar eller 17-aringar eller liknande) gamla. Jag kände direkt att denna resan skulle inte sluta bra. Pilska, unga flickor utomlands. Det är lika enkelt att plocka som Qvidings firma. Det visade sig dock under veckan att de enda mitt gäng pratade med var varandra. Vi hade alldeles för kul för att orka ragga.

Efter riktigt trötta tre timmar tittade jag ut genom fönstret och fann världens underbaraste reseledare, Kjetil. Denna man är som en blandning av Zac Efron, Jon Skolmen och Nelson Mandela. Pojksnygg som satan, gladast i världen och med ett hjärta större än STS-guiders vrede när man brutit sig in i deras hus.
Jesper kom givetvis samtidigt (som flickan sa). Mycket fin kille det med.

Direkt märktes hur mycket resan skulle urarta. Skämten avlöste varandra i snabbare takt än vad jag trodde de pilska semesterfirarna längst bak i bussen skulle göra under veckan. Gamla minnen gicks igenom. Nya minnen som skulle skapas planerades. Efter ett tag skulle vi börja spela kort. Ett spel som bara Kjetil kunde. Efter vad som kan ha varit världens genom tiderna sämsta spelförklaring var det dags att börja. Kjetil uppfann nya regler under tiden vi spelade vilket verkade lite misstänksamt men eftersom han är världens finaste man var vi tvungna att tro honom.

Nu kom Jesper och Kjetil precis genom dörren och Kjetil löste mitt problem som det geni han är. Nu kan jag skriva å igen. Bara därför kommer jag tillägna honom en dikt med extremt många å. Jag kan dock inte skriva å som versal så det blir små bokstäver.

ålen åsa ångrade sig en gång,
året hade bara innehållt sås och sång.
Kjetil återkom gång på gång,
då åsa åtrådde att Kjetil var lång.

åter till kortspelandet. Nu visade sig något som skulle skänka mig och Kjetil mycket glädje under veckan. Jespers huvudräkning. Under spelets gång krävdes det ibland att man gjorde uträkningar som 7+1 eller kanske 10+6. För att inte tala om det otroligt svåra 9+6. Det visade sig vara nästan omöjligt för denna man. I spelet var ruter tio värt 16. Något som Jesper frågade efter närmsta tre timmarna vilket fick till följd att Kjetil ville såga av sig sitt eget ben för att ha något att slå Jesper i huvudet med. Vem som vann var ganska oklart men jag tror Kjetil blev trea från slutet medan jag kom på en hedrande andraplats.

Nu hade vi kommit hela vägen till färjan. De före detta reseledarna visade upp sin styrka som guider genom att gå vilse på färjan. De skulle ta en spännande väg ner till bussen vilket givetvis fick som följd att vi nästan hamnade på ett tåg till Kazakstan (som visserligen är vackert såhär års). Jesper visade återigen prov på sitt matematiska kunnande när han undrade hur gammal jag var. På något sätt berättade jag att jag var 7 år äldre än en 90:a. Jaha, är du 86:a sade den förvirrade skåningen på fullaste allvar.

Resan fortsatte sedan utan missöden. Den obligatoriska filmen Snowroller visades och Kjetil såg på Top Gun på sin dator vilket även jag och Jesper kikade på. Jag levde mig med i filmen och sa: "Kjetil, you can always be my wingman". Annat värt att nämna från resan var att vi drev reseledaren till vansinne genom att ställa frågor om BG. Inga dumma frågor utan bara nödvändigt vetande som hur många som är över 75 år i Gasteinerdalen eller varför hundars nosar är blöta. Hon blev så förtvivlad så nu väntar en månad på mentalsjukhus för stackaren. Hon blev till och med så förvirrad så hon berättade för alla resenärerna på bussen att den enda affären i byn skulle vara stängd hela veckan förutom mellan 05.00 och 05.15 på torsdagen. Detta stämde givetvis inte men nu får hon leva i vissheten att hon förstört alla resenärers resa. Eller det kanske var vi som förstörde den. Skit samma, vi skyller på guljackorna.

En tävling skulle hinnas med och där stod jag och Jesper som vinnare. Vinsten? Bagagetaggar med STS-loggan. Tack för den. Natten kom och alla sov. Jesper på golvet, Kjetil högljutt snarkande och jag med ögonen öppna.

När morgonen grydde såg man hur de snötäckta bergen närmade sig. Detta skulle nog bli bra. Hur bra får ni se i del 2.