söndag 21 februari 2010

Bad Gastein 3

Dagen, nu är vi inne på måndag, började med att man var lite bakis. Detta kommer vara den inledande meningen på i stort sett alla mina inlägg då det inte var många dagar man vaknade upp pigg och nykter direkt. Lika många dagar vaknade jag upp nykter i BG som det antal dagar jag antar att jag kommer få vakna upp med en underbar, vacker tjej igen. Se där, så fick man in hur kärlekstörstande man är också. Perfekt.

Jag och Lukas åkte i alla fall till Sportgastein lite senare än de andra fyra i femklövern. Dagen skulle bara ägnas åt offpist. Jag åkte med Lukas och en annan österrikare vid namn Ali. Vi hade två bilar så vi kunde placera ena bilen där man kommer ner om man åker nordabfahrt (en stor offpiststräcka som är populärast i sportgastein). Offpisten var dock, enligt mig och Lukas, värdelös. Kass snö för det mesta och helt totaluppkört. Dessutom åkte jag ju på mina carving vilket inte gör det lättare direkt. Enligt resterande femklövern (utom Kjetil) var det dock ok. Frågar man Kjetil kommer han säkert berätta lyriskt hur underbart det var för han är till naturen en av de mest positiva människorna jag träffat (förutom sista dagen i BG när han låg på golvet och storsjöng Celine Dion i hjärtesorg).

Jag och österrikarna började dagen med att åka sydabfahrt. Där brukar det vara mindre uppkört och visst fanns det ok sträckor där. Problemet var bara att snön var riktigt värdelös där. Vi skråade för att ta oss tillbaka men när Lukas tog över guideansvaret från den mer rutinerade Ali tappade vi bort oss helt. Vi kom helt fel och fick ta en alternativ väg ner. Äventyret tog dryga 2 timmar inklusive tiden det tog för oss att staka oss bort till liften igen. Efter detta var jag lika slut som jag brukar vara efter att ha sprungit efter 16-åringar en hel kväll så vi satte oss på mittenstation i det vackra vädret. Det var lika underbart väder som dagen innan och dessutom var det vindstilla. Där träffade vi de andra och här sitter jag och Jesper och tar igen oss med en öl.
Eller ja, vatten var det visst.

Efter det var det dags för mina österrikare att ta med mig till nordabfahrt medan resterande fyra resenärer åkte på egen hand. Nordabfahrt blev riktigt svårt att hitta orörda ställen. Här och där fick man en kortare orörd sträcka, och då är det grymt skönt, men mer än så fann vi inte. Efter norden var jag om möjligt ännu tröttare i benen. Gasteinerhostan hade också börjat komma krypande så jag var helt slut. Men är man i alperna så är man och då ska fan liftkorten utnyttjas. Ett liftkort som vi för övrigt fick 15 euro billigare efter att Kjetil har hustlat STS. Så jag och Lukas åkte iväg för några piståk innan det fick räcka för dagen. Dessa åk man gör offpist är det roligaste som finns när det är bra förutsättningar. När det, som nu, är sådär tycker jag inte det är lika kul så då åker jag hellre pist. Fast det är kul ändå på sitt sätt när man är offpist i dåliga förhållanden. Det blir som att vara ute och leka i snön med polarna mer än att försöka få till seriösa åk.

Vi var en trött skara som åkte hemåt. Kvällen skulle betyda fondue så därför ville femklövern ta en lugnare after ski. Detta skulle bli den lugna dagen då vi hade aktiviteter alla andra dagar. En lugn dag i BG? Det är ungefär lika troligt som att Kjetil någon gång skulle byta skidstrumpor om inte någon vänlig själ bränner upp de befintliga han har. After skin blev dock ultralugn där vi satt med en bummarburgare och lyssnade på Frezzes husband. Personligen tycker jag bandet var 1000 gånger sämre än Isak på Häggis. Eller rättare sagt, bandet var bra, men jag kände ingen partystämning alls. Det var bara till att gå hem och däcka i badkaret istället.

När jag var färdigdäckad fick jag bråttom. Jag skulle vara på Kjetil och Jespers hotellrum senast 9. Jag stressade och lyckades vara där prick nio. Då ligger Kjetil fortfarande naken i sängen och "sover". Bredvid sig har han nämligen en lika naken Jesper. De låg förvånansvärt nära varandra. Till slut fick de på sig kläder och då ser jag att de tar på sig skidkläder, stora kängor och specialvantar (som bara kan beställas från en grotta i Uzbekistan) som är gjorda av eremitskägg och garanterar att ingen kyla släpps in. Jag som trodde vi skulle äta fondue hade ju på mina finaste kläder (trasiga converse, trasiga jenas samt en guiness-tröja som förmodligen snart är trasig den med). Förklaringen fick jag när jag kom fram. Man åker lift för att komma upp till fonduen och när man vill komma ner därifrån måste man antingen ta liften ner (vilket bara kärringar och platschefer gör) eller åka rodel. Det såg totalt livsfarligt ut då banan var lång och ganska brant. Jag fick förklarat för mig att man skulle tänka på att bromsa mycket med fötterna innan kurvorna så man inte flög ut i världsrymden. Perfekt då att mina converse har jättehål vid hälarna. Jag var, minst sagt, nervös. Men först skulle ju maten ätas.


Liften upp

Vid liften var vi tvungna att vänta på bögis och Hanna, som för övrigt är en av de underbaraste tjejerna jag träffat. Hon är tillika tillsammans med en av de underbaraste manliga guiderna jag träffat, Rickard Bendt. Han är en av de största människorna jag sett, fysiskt sett. Som någon sa: "Att ta Hanna efter Bendt vore ju som att slänga in en prinskorv i en gympasal".


Här ser ni Bendtlovern med en annan snubbe mitt uppe i en tävling om vem som kan få fulast dubbelhaka på bild.


När vi kom till fonduen hoppade Kjetil in och jobbade som garderobiär ett tag innan vi skulle inta våra platser. Där rådde det stor förvirring över hur många vi skulle vara. Kjetil försökte förklara för den stackars servitrisen på en blandning av norska, tyska och swahili innan hon stampade foten i golvet och sa: "I understand english!!!!!!" Till sist verkade allt dock ha lugnat sig och vi var redo för fonduen. Jesper förklarade reglerna. Den som tappar sitt kött i oljan måste bjuda på en runda shots. Jag som inte är lika rutinerad fondue-ätare som rävarna vid bordet tappade mina två första köttbitar vilket innebar ruinering för min del. Detta innebar att jag först köpte en runda sambuca åt alla och sen en apfel åt alla förutom Kjetil som fick något jag hade beställt med orden "Give me the most dosguisting thing you have". Den söta flickan i baren pekade då på mig vilket fick övriga vid baren att skratta och utbrista "dumme schwede" till höger och vänster. Dessutom blev skämtet på mig för Kjetil gillade verkligen sin shot plus att den visade sig kosta mer än dubbelt så mycket som någon av de andra. Det var en otroligt trevlig middag som fortsatte halva natten med många skratt, oftast på grund av något kul Nisse sa eller på Jespers bekostnad. Jag försökte dra ett skämt om att kineser alltid kollar snett på en 15 gånger utan att Jesper fattade det. Åsa, om du någonsin läser detta. Håll hårt i Jesper för han har stora chanser att någon dag bli känd i något slags dokumentärprogram.


Här har vi gänget på fonduen. Ett riktigt härligt gäng.

Det blev ok pris för alla förutom för mig som fick betala tre gånger så mycket som någon annan. Dels var det nog för alla shots men jag tror nog att det berodde lite grann på att jag hade försökt flörta lite med servitriserna. Crash and burn är det snällaste man kan säga.

Nu var det dags för att åka rodel. Man ska egentligen åka en och en och absolut inte åka fler än ett ekipage i taget. Men man vore inte bummare om man inte tänjer lite på reglerna. Vi åkte 2 och 2 och alla startade samtidigt. Det var fullt krig vid starten. Lagen var: Kjetil och Hanna, Jan själv, jag och Marius, Jesper och Bögis samt ett lag med random reseldare. När starten gick (det är oklart vem som bestämde när vi skulle starta) slängde sig alla på varandra så det tog ett tag innan någon kunde ta sig fram. Jag kan ju bara beskriva detta från mitt och Marius perspektiv men jag kan säga att det var längsen jag garvade så mycket som under den turen. Det var fullt med gupp överallt så man flög fram i den lilla jävla kälken. Marius satt längst fram och jag skrek åt honom att styra. Det går ju fan inte skrek han tillbaka, och så körde vi in i närmsta vall. Vid varje kurva körde vi full fart in i snön och vände sen på kälken. Förutom en sväng som vi tog helt perfekt. Detta fick oss att jubla som om vi hade vunnit OS-guld i skiathlon (där sverige pissade på norrmännen igår) men bara för 5 sekunder. För vi jublade så mycket så att vi flög in i nästa vall på raksträckan istället. Vi hade ändå ett underbart teamwork där jag satt med mina ben runt Marius sida i ren skräck och Marius ramlade ner ett tag så han satt på snön. Vi slutade trea vilket är klart godkänt för nybörjare. Dessutom tjuvstartade Kjetil!


Jesper och Bögis har tappat det redan innan de har startat.

Den förmodade lugna kvällen sprack där, om inte innan, för alla hade så fantastiskt kul i rodeln så man var bara tvungen att fortsätta ut. Det blev Eden där vi berättade om rodelmatchen för alla som ville lyssna (och om vi ska vara ärliga, för alla som inte ville lyssna också). Silver fick ett besök men denna gången var det rätt dött så vi drog till Häggis. Mycket bättre.


Silver

Efter Häggis hade stängt hade vi alldeles för kul för att åka hem så vi beslöt oss för att ge casino baren en chans. Där var det dött som för det mesta men vi hade kul bara vi. Alla började på en gång sextrakassera Hanna men Kjetil tog det till en ny nivå genom att försöka få henne i säng genom en slags hypnotisk sömn. Han somnade dreglandes på hennes axel. Hur Kjetil kom hem vet ingen men jag gick upp till Lukas strax efter. Ännu en perfekt dag i BG var slut.


Tänkaren på casinobaren


Fylle-Jesper


Casinobaren


Fyllot försöker ragga

1 kommentar: