Dagen efter pubrundan mådde man som man brukar göra efter en pubrunda innehållandes 34 barer. Om ni inte vet hur det känns gå genast utan och prova. Det enda vettiga vi gjorde var att gå till Eden och betala vad alla drack under pubrundan (förutom jag och Kjetil som hade gratis). Där försökte Jesper hjälpa till. Vi köpte 7 sa jag. Ja och så betalade vi 5 sa Kjetil. Men då ska vi alltså betala 3 till sa Jesper på fullaste allvar. Efter det kunde inte jag och Kjetil sluta skratta på någon timme. Hemresan orkar jag inte skriva så mycket om, mest på grund av att vi var sviniga mot den stackars reseledaren som nu kommer behöva 2 månader på mentalsjukhus. Istället går vi direkt på den här veckans utmärkelser.
Veckans kock: Hanna
När hon ska göra guacomole gör hon något som ser ut som fruktsallad.
Veckans k(c)ock 2: Rickard Bendt
Kommentarer överflödiga
Veckans k(c)ock 3: Kjetil
Den enda som fick använda sin.
Veckans cockblock: Marius
Med hjälp av en gråtande mamma berövade han en i femklövern chansen att hamna i fängelse.
Veckans pub: Eden
Det stället jag skulle kunna tänka mig att sitta på varje dag året runt. Bäst musik, bäst folk och skönast stämning.
Veckans pub 2: Yxels kebab
Bjuder man på gratis sprit förtjänar man en plats på listan.
Veckans trubadur: Sebastian som..
spelar gratis på Eden när Kjetil och Liss behöver hjälp.
Veckans trubadur 2: Kjetil som..
ligger på golvet och skriker ur sig Celine Dion-låtar med sprucken röst dagen efter pubrundan.
Veckans bartender: Liss och Kjetil som..
För första gången någonsin står i en bar och krossar det.
Veckans bartender 2: Yxel
se ovan
Veckans bartender 3: Filip som..
strök vår nota på Eden efter torsdagens succé.
Veckans rodelåkare: Jan som..
vinner rodeltävlingen överlägset.
Veckans rodelåkare 2: Resterande tävlande som..
bjöd på den roligaste tävlingen som någonsin gått av stapeln i Bad Gastein.
Veckans guide 1 och 2: Hanna och Nisse som..
förgyllde veckan för femklövern.
Veckans matematiker: Jesper som..
har räknat mer fel under en vecka än vad alla andra i femklövern gjort under en livstid, sammanlagt.
Veckans spel: Yatzi som..
är världens bästa fyllespel.
Veckan spel 2: Monopol som..
helst ska spelas utan regler.
Veckans järntrosor: Lindén som..
är den enda i hela BG som verkar ha principer.
Veckans big spender: Jan som..
tar taxi överallt och bjuder på varannan runda vilket leder till att han spenderade dubbelt så mycket som oss andra. Tur han vann monopol i alla fall.
Veckans män: Lukas och Marius som..
vann speed-dejtingen (även om jag misstänker tävlingen var riggad av kinesiska spelsyndikat)
Veckans raggare: Liss som..
nästan lyckades få hemsläp från Saalbach till BG.
Veckans raggare 2: Okänd som..
nästan gjorde en Fritzl och låg med en 16-åring (dock inte personens egna dotter).
Veckans tjej: Julie på Reineke som..
fick playern Kjetil att sväva på kärleksmoln ett par dagar.
Veckans tjej 2: Hanna som..
var trevlig fast man aldrig pratade med henne nykter. Vad sa du att du pluggade nu igen?
Veckans springshot: Skidshot från Eden till Raineke som..
utfördes av Kjetil och Liss mitt under tiden de jobbade på Eden.
Veckans shot: Skidan som..
bestod av 12 stycken shotglas. Nytt BG-rekord.
Veckans after ski-ställe: Hinterhag Alm som..
var Saalbach-resans höjdpunkt.
Veckans vackraste: Jones som..
jag alltid är förtjust i.
Veckans catcher: Jones som..
efter 20 minuter på Kjetils axlar inte lyckades fånga någonting av värde under "godisregnet" på Hinterhag Alm.
Veckans mest mobbade: Jones syrra som..
aldrig kommer få glömma sitt livs misstag.
Veckans catchphrase: Som flickan sa som..
totalt sades runt 975 gånger under en veckas tid.
Veckans bästa som flickan sa: Fan vad dom trycker på som..
Hanna sa när folk knuffade på henne.
Veckans kidnappning: Jenny som..
trodde vi skulle vara bortai Saalbach i max 2 timmar.
Veckans bästa arrangemang: Allihop då..
det är omöjligt att rangordna taxi saalbach, pubrundan, Eden, fondue med rodel, bonden och STS-picnic.
Veckans Fritzel: Finnen som..
bodde i källaren på STS-huset.
Veckans resebolag: Femklövern som..
garanterat arrangerar än likadan resa nästa år igen.
onsdag 24 februari 2010
Bad Gastein 8
Dagen efter Kjetils hjärtesorg och Marius cockblock vaknade alla ganska trötta. Vi tittade ut från fönstret och såg att det blåste halv storm utanför. Regn, stormvindar och kass snö. Det fick bli till att strunta i den sista skiddagen och ta en lugn dag istället. Efter att ha fått det sedvanliga morgonmesset från Kjetil (där det bara står status?) beslutade vi oss för att göra något manligt. Vi la oss fyra killar i Jespers och Kjetils säng och kollade på lejonkungen. Hanna kom också förbi och mös ner med oss. Jag som hamnade precis bakom fick därefter strunta i filmen och istället koncentrera mig så jag inte skulle göra snuskiga saker med Hannas smiskvänliga rumpa. Det var en inre kamp med mig själv. Det goda mot det onda. Luke mot Darth Vader. Frodo mot Saruman. Jag skäms för att säga att jag lät den onda sidan vinna för jag lät faktiskt hennes fina rumpa vara ifred. Detta var också dagen som "som flickan sa"-skämten skulle balla ur ordentligt.
Marius kom snart förbi med Jan och vi började planera för dagens händelser. Vi skulle under dagen ha den årliga pubrundan och tyckte att det var klokt att börja klockan 4 (något som skulle bli rejält framskjutet). När lejonkungen började gå mot sitt slut, Kjetil hade sjungt circle of life (vad är det med norrmän och powerballader?) och Jesper torkat sina tårar i smyg (han höll på Scar) började alla bli lite hungriga. Kjetil föreslog direkt tacos. Neeeeeeej, svarade Hanna, det är så svenskt. Jaså du Hanna, så tacos är svenskt. Här har jag hela tiden att det var mexikanskt eller något liknande men där ser man. Man lär sig något nytt varje dag. Kjetil och jag var ledarna i gruppen så det fick bli tacos.
Ett mycket slitet gäng begav sig till Spar för att köpa tacos. Men gå till Spar? Vi är trötta bummare så vi orkar inte i en uppförsbacke. Det fick bli taxi. Hanna slutade nu tjura och sa att hon kunde fixa guacomolen (stavning?) för det var hon grym på. Det visade hon verkligen prov på senare när hon slängde in alla ingredienser, med skal på och allt, i en skål och skakade den lite. Kjetil skulle beställa 1 komma 2 kilo köttfärs. Hur skulle ni, kära läsare, säga 1 komma 2 på tyska? ungefär som på svenska va? Inte Kjetil inte, han drar till med "eins punkt zwei, bitte". Biträdet såg ut som en fågelholk och pekade bara vidare på biträdet bredvid.
Som jag skrivit tidigare är Hanna tillsammans med en man som är lite av en förebild för alla oss i femklövern, Rickard Bendt. Stor, vacker och en jävligt bra kille helt enkelt. Det stoppar oss dock inte från att skoja om hans fysik. Vad Hanna än tog fram var det någon som hojtade att det såg ut som Bendt. Det började med en landjäger, sedan tog hon fram en bratwurst, fortsatte med en burk pringles och avslutade Bendt-potpurrit med att hålla en 2-liters colaflaska ömt i händerna.
Anledningen till att vi skulle göra tacos var att vi ville spara pengar efter alla kvällar vi ätit ute. Det slutade med att vi köpte mat för 8 euro var och därmed betalade mer än vad vi brukade göra när vi käkade ute. Starkt jobbat. Men så köpte vi också storpack av allting. Till exempel köpte Jesper 5 stora vitlökar till en sats tacos. Vi använde två klyftor.
Vi satte kurs mot STS-huset, eftersom vi hade tre reseledare med oss, för att tillaga tacos. Vi visste att huset stod tomt på dagen så man kunde vara där utan att störa någon. Nu var det dags att laga mat. Kjetil tog hand om köttet som en mästerkock, jag var brödansvarig som en mästercock och Hanna gjorde guacomolen (stavning igen) som en, ja, som en bendtcock kan man kanske säga. Hon lyckades inte skala avocadon så efter många försök gav hon upp och kastade sig ut genom ett stängt fönster. Tråkigt tyckte vi som gillade kvinnligt sällskap men hon kom snart upp till rummet igen och fortsatte idogt med sitt sisyfos-arbete. När hon var klar hade hon gjort något som såg ut som en fruktsallad bestående av de ingredienser som oftast en guacomole (jag hatar att försöka stava detta jävla ordet) innehåller. Den skålen förblev ganska orörd under hela måltiden. När maten var klar åt alla med god aptit och det smakade underbart. Alla närvarande (förutom Hanna) hade verkligen lagat god mat.
Under måltiden sa Hanna så otroligt många fraser man kunde använda "som flickan sa" på så det slutade med att vi slutade säga det utan bara tittade på varandra och flinade varje gång Hanna öppnade munnen i stort sett. Kysser hon Bendt med den munnen? Smutsigare, snuskigare mun får man leta efter.
Efter ett tag kom några reseledare hem efter pistvisningen. de var förvånade över att se oss där men de blev desto gladare efter att vi hade bjudit dem på tacos. Vi språkade med dessa trevliga unga män i gult en stund innan de var tvungna att jobba igen. Nu skulle ingen guljacka komma hem på några timmar igen så vi satte oss för att spela monopol. Jag kan vara den enda som inte spelat monopol på över 15 år så jag hade ingen aning om reglerna. Som tur var så hade ingen annan heller speciellt bra koll på reglerna så vi körde helt enkelt utan. Vem som vann är lite oklart men jag tror det blev en norsk dubbel. I början var Jesper bank men det slutade vi med fort som fan efter att vi hade påmint oss om att man kanske inte ska köpa en TV till den blinda kärringen.
Efter monopol städade vi upp efter oss och sen halvsov alla i soffan framför en film. Precis när vi skulle gå kom en finsk, ny guide som vi kan kalla för surmumriken, hem. Guiden var vansinnig på oss för att vi var i STS hus utan någons tillåtelse. Vi försökte förklara att i alla år så har man fått hänga där om man har med sig reseledare och inte stör någon. Han vägrade lyssna på detta utan skällde lite på finska innan han smällde igen dörren efter sig. Eller försökte smälla igen dörren rättare sagt, det var en sådan dörr som är trög så den stängdes inte ens. Akta er för finsk vrede. Vi packade ihop, plockade med oss massa sopor och gick därifrån. På väg in till byn igen ringde vi platschef Kristian och förklarade vad som hade hänt. Att vi varit i huset, lagat mat åt guider, städat och sen gått därifrån med sopor. Vi sa också att vi bad så mycket om ursäkt om vi hade gjort något fel. Kristian verkade mest inte förstå vad problemet var, något som vi skulle få höra senare under kvällen. Vi beslutade oss nu för att ses på Spar runt klockan 7 för pubrundans första stopp.
Något som bör förklaras innan vi kör igång historien om pubrundan är att vi skulle slå förra årets rekord på 31 barer, där vi hade två dubblar så vi hade 33 dryckestillfällen. Dessutom hade vi vissa traditioner som måste hållas. Mer om dem senare. Vid varje bar försöker vi dessutom visa vilken bar det är med våra fingrar. De 10 första barerna visar alla vilket nummer baren har. Efter det får man räkna allas fingrar ihop för att se vilken bar vi är på. Runt bar 25 eller något liknande ballade det dock ur när folk slutade lyssna på mig (som oväntat fick uppdraget att räkna) och därefter kan man inte riktigt se vart vi är.
Klockan 7 var jag och Lukas på Spar och handlade första drycken. Det var dock inte resterande medlemmar på pubrundan. Jag och Lukas hann med att spela ett parti schack, virka en halsduk samt i lego bygga en figur av Amelia Erhart som 1932 blev den första kvinnliga piloten att flyga över Atlanten. Till sist kom så resterande del av gänget för pubrundans första stopp där det bjöds på Mozart-likör.
Här står vi utanför Spar. En vänlig själ tog kortet åt oss men tyvärr backade han så långt ut i gatan så han dog strax efter att han tog kortet. Som tur är klarade sig världens största kamera, the brick.
Efter Spar styrde vi stegen mot Hoppala. Förra året tog vi här även Umut bar och Olé men båda dessa barer var nu stängda så det fanns ingen möjlighet till att få dryck där. Vid Hoppala fick jag ha mitt årliga välkomsttal innan det var dags för pubrundans första tävling. Shut the box. Det är ett mycket enkelt spel som jag inte orkar förklara. Den enda skill man behöver ha är att kunna räkna till 9 så alla hade samma förutsättningar förutom Jesper. Grundserien bestod av två omgångar var där de två bästa gick till final. Jag och Kjetil hamnade i final. Sverige mot Norge. Jag vill inte säga för mycket, då jag inte vill förnedra norrmannen, men det fanns bara en man på banan (banan här menat som plan och inte som frukten med samma stavning) och segern gick i svensk favör.
På Hoppala dracks det en liten öl.
Utanför Hoppala. Någon försöker visa att hon är snyggast i gänget genom att visa upp en random modellpose.
Vinnaren i Shut the box med spelet i förgrunden.
Nästa stopp var BG:s minsta bar, Manfredas. Här har jag haft många högtidsstunder innan men tyvärr var det en ny bartender där i år. Här blev det rundans första starksprit, Ramazotti. Vi krävde att få höra den italienska smörsångaren med samma namn och snart hade vi både äcklig musik och äcklig sprit.
Utanför Manfredas. Redan här verkar någon vilja skjuta sig själv.
Efter Manfredas gick vi upp för backen för att komma till Schirmbar. Här var det helt smockat med folk på grund av en hopptävling men vi lyckades tränga oss in för att svepa en jäger var.
Bar nummer fyra som fingrarna indikerar. Kjetil försöker suga ur alla sprit med hjälp av hakan.
Bredvid schirmbar hade pilsquelle byggt upp ett öltält. Ny bar. Taget tänkte vi och drack här någon sliskig likör.
Här tänkte vi visa att det är bar nummer 5 genom att göra som man brukar göra med streck. Ni vet när man drar fyra vågräta streck efter varandra för att sedan dra det femte strecket diagonalt och visa att det är 5. Jesper, Jan, Marius och jag är här de lodräta medan Kjetil ska föreställa det diagonala strecket.
Bar nummer 6 fick bli Bahnhof där det blev dagens andra Ramazotti tillsammans med dagens första glas vatten. Rutinerade som vi är vet vi att ska man klara över 30 barer krävs det vatten.
Utanför Bahnhof. Redan här börjar Jesper få svårt att räkna till 6.
Nu var det dags för ett nytt stopp på våra pubrundor, Felsentherme. Jag brukar mest hålla till här på natten när de är stängt men nu fick det bli ett undantag. Här dracks det eristoff. Efter det höll jag på att spy. Jag hade nämligen varit dyngsjuk hela dagen och började bli magsjuk. Sprit på det är väl kanske inte att föredra. Men är det tradition så är det. Förra året spydde jag trots allt efter de 4 första stoppen på pubrundan.
Utanför Felsen.
"Bar" nummer 8 är klassiskt. Shell. Vi köpte var sin Obstler och drack utan händer utanför Shell. Efter Obstlern levde jag upp till förväntningarna och spydde som en kalv i 5 minuter.
Utanför Shell.
Bar nummer 9 blev Revolution (före detta Mine) där världshistoriens absolut vackraste bartender jobbar. Efter att ha kramat henne så länge så hon var tvungen att försöka bända sig loss (något hon misslyckades med) var vi tvungna att ta en shot här med. Apfel fick det bli till min mages glädje.
Utanför revolution blev det ett trappkort.
Tionde stoppet blev så Ritz där Victoria jobbar. Victoria är faktiskt en riktigt söt, go och trevlig tjej med den nackdelen att om hon hade varit en tennisturnering hade hon hetat Swedish Open. Här ville vi ha en shot med lite mindre sprit. Hon kunde inte komma på något så då klev den ordinarie bartendern in och gjorde en hotshot åt oss. Vi ville ha något med lite mindre alkohol och fick istället en stark shot som dessutom innehåller kaffe (jag dricker inte kaffe) och grädde (jag äter inte grädde). Detta bara fem minuter efter att jag hade dekorerat om staketet bakom Shell och dessutom inne på BG:s finaste bar. Jag lyckades precis skärpa till mig och svälja drycken. Mind's control over body. Nu tänkte jag att äntligen får man vila lite, då nästa stopp var matstoppet, men icke. Bartendern, som brukar vara på casinot och därför gillade mig och Lukas, bjöd oss på varsin shot av någon slags schnaps. Det var bara att tacka och ta emot och svälja. Vi tog dock shoten en bit därifrån så vi kan räkna Ritz som en bar och Salzburger hof som en annan.
Bar 10 betyder hoppkort.
Utanför Salzburger hof.
Nu var det som sagt dags för matstoppet. Bummarburgare på Silver för 5 euro styck. Här märktes vilka som var rutinerade pubrundebesökare då jag, Kjetil och Lukas beställde en liten öl medan de tre andra tog varsin stor öl (som de ändå bara drack halva av).
Bar 12. Räkna fingrarna, 12 sammanlagt.
Matstopp på Kulan.
Nästa stopp blev en av de finare barerna i BG, Bellini. Här hände inte mycket av intresse. Jag vet inte ens vad vi drack så jag chansar på Menta.
Bar 13, kontrollräkna gärna.
Bar 14 är Tanenbourg som är ett av de enda engelska hotellen i byn. Här får vi inte egentligen komma in men vi mutade oss in genom att ge engelsmännen en styck skidmössa och en styck fårmage från ett får vi hade styckat på ett rituellt sätt lite längre bort. Här kom det återigen en tävling. Man skulle slå in spikar i en stubbe med vissa specialregler. Vinnarna blev en norrman och givetvis the son of a lumberjack (jag) medan österrike åkte på ännu en tung förlust. Här dracks det flugerl.
10 fingrar av Marius och 1 från de andra blir 14 sammanlagt. Än så länge hängde vi med.
Bar 15 var ett nybyggt ställe som jag inte har en aning om vad det heter. Vi tog en baileys (manligt) här och rusade snabbt ut igen. Rakt i famnen på bögis som skulle ansluta härifrån. Han tyckte att det passade att göra sin första pubrunda i ösregn utan jacka. Bögis kom direkt från ett möte som STS har varje fredag. Där hade surmumriken (kommer ni ihåg den arga, finska guiden?) tagit upp att ingen är tillåten in i STS-huset. Det hade dock visat sig att alla andra guider var på vår sida då vi hade bjudit dem på mat och dessutom städat åt dem så där stod han med dumstruten på och såg allmänt otrevlig ut. Detta ledde till mycket jubel hos oss.
Suddig bild på bar 15.
Bar 16 är också ett gammalt hederligt stopp på våra pubrundor. Ett hotell på baksidan där vi genom Lukas perfekta tyska brukar få dricka en shot av något vidrigt i receptionen. Så även här. Detta ledde till att jag nästan dekorerade om en bil medan Marius passade på att färga om en snöhög till mycket sexigare färger än vitt.
På bilden kan ni se, om ni tittar noga, att Kjetil har 10 fingrar, Marius och Bögis 2 var medan jag och Lukas håller upp var sitt. 10+2+2+1+1 skulle Jesper tro bli 75 men det blir alltså 16.
Nu var det dags att bege sig till Sonjas. Där skulle vi möta upp de två vackra damerna Hanna och Anna-Karin så vi satte oss med var sin Spritzer och smuttade lite. Spritzer är då vitt vin med antingen sprite (om du vill dricka en söt) eller mineralvatten (om du vill ha en sauer). Mina dagar som bartender betalar av sig. Vi kom in genom dörrarna lagom för att se Kalla ramla vilket gjorde norrmännen, och österrikaren, mycket muntra.
Dags för första bilden utan byxor. Alla håller två fingrar förutom Hanna som har tre. 7*2+3=17.
Dags för förra årets matstopp som detta året bara skulle vara ett stopp bland många. Skillnaden var att i år skulle här hållas en pingisturnering med lite speciella regler. Alla var tvungna att dricka en liten öl och man fick aldrig släppa ölen. Man skulle alltså göra allting med en hand vilket vissa fick problem med i serve-ögonblicket. Dessutom var det en specialregel som sa att om man spillde det minsta av sin öl förlorar man direkt. Inget alkoholmissbruk här inte. Lukas gjorde upp ett turneringsschema och så var vi igång. Ni kan se finalisterna på en bild här nedan och jag kan avslöja att återigen vann Sverige över Norge. Denna gången vore det i och för sig skamligt om jag inte vunnit då jag ju faktiskt varit rankad i bordtennis när jag var 12-13 år som topp 10 i länet. Min största idrottsframgång.
Jag och hanna har tre fingrar, resten håller upp två. Bar nummer 18.
På Krone blev det en pingisturnering. Här ser ni finalisterna. Jag tänker inte avslöja vem som vann men jag kan säga så mycket att det var en svensk.
Vi började nu känna oss lite dragna så vi pallade inte köra 3-liters ölen på Christl. Det fick istället bli en shot av något äckligt. Utanför träffade vi två reseledare som vi fick med på kortet.
Den trevliga picnic-ansvariga Micke till vänster håller 10 fingrar och den oändligt vackra Antonia till höger visar upp 9 fingrar. Bar 19.
När vi kom fram till Yxels kebab, som skulle vara bar nummer 20, var det låst och de höll på att sopa undan allt. De viftade bort oss men efter att vi hade förklarat läget klev yxel fram och hämtade 9 flaskor jäger. En till oss var och en till han själv. När vi försökte betala viftade han bara på handen och vägrade ta emot pengar. Världens skönaste turk. Efter vi hade druckit skällde han på mig för att jag inte varit hos honom och sett på fotboll i år. Jag försökte förklara att det berodde på att jag inte bor i BG i år men han tyckte fortfarande jag borde komma och se mer fotboll på kebaben. Jag lovade att komma nästa år.
Här håller alla 3 fingrar förutom jag som håller 2. Bögis fingrar syns inte på bilden, men tro mig, han håller 3. Bry er inte om Yxels fingrar, han är så jävla skön så han fick hålla upp hela handen.
Dags för stället som gett Kjetil hjärtesorg. Här jobbar det en otroligt vacker norska som verkade fatta tycke, förståeligt nog, för Kjetil. Det blev en Apfel här om jag minns korrekt.
Utanför Raineke. Alla håller 4 fingrar förutom jag som håller 1. 21 sammanlagt.
Nu var det dags för en av de sanna klassikerna på rundan, Eden. Här är det snabbshot som gäller. Jag går in och beställer, alla rusar in, dricker fort som fan och rusar ut igen. Eftersom jag och Kjetil, efter torsdagens vilda succé, drack gratis här beslutade vi oss för att ta Eden två gånger. Första gången med flying hirsch och andra gången med Apfel.
Här hoppade det in en jävla massa nötter så jag har ingen aning hur många fingrar som visas. Däremot är de bara överkropparna med flit. Jag gick in och beställde (med kläder) och sen rusade alla in nakna.
Bilden efter 23:e shoten. Alla håller 3 förutom Hanna som håller 2. 23 sammanlagt.
Bar 24 har jag ingen aning om vad den heter men vi drack Menta och den lite sliskiga bartenderna gav gratis shots till tjejerna.
Alla 8 håller 3 fingrar var.
City bar var bar 25. Här drack vi återigen jäger och mycket mer gjorde vi inte här. Här ballade vi också ut och beslöt oss hädanefter att strunta i fingrarna.
Utanför city bar.
Lutter och Wegner är BG:s finaste restaurang och därför vårt 26:e stopp. Obstler blev dryckesvalet. Som nummer 26. Tack för den.
Utanför Lutter och Wegner
Nu var det dags för två barer. I Lukas lägenhet hade vi nio stycken kopfler och vi var nio stycken så det fick vara en bar. Efter att ha varit där uppe var det dags för årets, och alla års, höjdpunkt, speed-dejting. Vi var nu 7 killar och 2 tjejer men vi lyckades få bartendern att ställa upp och dessutom tvingade vi receptionisten på casinot att vara med i leken. Jag som var lekledare förklarade reglerna. Tjejerna placerades på var sitt bord och man skulle få 30 sekunder med varje tjej. När tjejerna hade träffat alla killar skulle de skriva namnet på deras favorit på ett papper och en vinnare skulle koras. Jag och Kjetil som vann förra året var segervissa. Eftersom vi var 4 killar skickade vi ut Lukas, Marius, Jesper och Bögis på första rundan. Jag märkte att 30 sekunder var alldeles för kort så jag lät dem ha 2 minuter med varje tjej. Det första som hände var att Marius skulle springa och hämta en blomma åt en tjej och lyckades med konststycket att riva ner två glas, ett bord, en uppstoppad älg och ett helt trumset som stod uppsatt på en scen. Charmigt tyckte visst tjejerna med tanke på resultatet senare. Det var sjukt kul att se på och snart var det dags för nästa gäng som bestod av mig, kjetil och Jan.
Nu var Jesper lekledare och han gav oss verkligen 30 sekunder var som den paragrafryttare han är. Eftersom det var en bit att gå och man inte tajma exakt så innebar det till exempel att jag fick exakt 8 sekunder med Anna-Karin. Lätt att göra intryck på den tiden. Jag lovar, jag är inte dålig förlorare, men jag borde ha vunnit om det inte hade varit för att Jesper fuskade buhuu buhuuu buhuuu..... När alla hade fått tid med sin tjej (förutom Jan som glömde av bartendern) var det dags för tjejerna att lämna in sina omdömen som lekledaren Mathias läste upp. På receptionistens lapp stod det Lukas. På bartenderns lapp stod det Lukas. Bra start för Lukas kan man säga. De svenska tjejerna var mer ambitiösa och hade skrivit omdömen om alla. Jag kommer inte ihåg exakt men detta är i korthet Anna-Karins omdömen:
Jan: Var trevlig och verkade intresserad av mig.
Lukas: Svår att prata med. Jag var tvungen att föra samtalet.
Kjetil: Jag hörde att du sa "jag älskar dig" till tjejen innan.
Bögis: Rolig.
Jesper: Körde alldeles för uppenbara, klassiska raggningsrepliker.
Mathias: Genomtänkt trots kort tid. Minus för att han var tvungen att dricka mer för att vilja ligga med mig. (Här måste jag förklara känner jag. Jag hade skrivit en dikt som gick ungefär såhär:
Du är vacker som en sommardag,
du är underbar som ett lågprisflyg till Prag.
Du är tjejen jag vill bärga,
jag vill gunga dig som en finlandsfärja.
Om vi dricker några mer öl,
kanske vi kan gå och göra ett litet föl?
Detta är för övrigt världens genom tiderna längsta parentes)
Marius: Satte sig nära, var intresserad av mig och var trevlig. Vinnare!
Marius och Jan delade på Anna-Karins röst.
Hannas omdömen var likartade.
Jan: Trevlig men lite färglös.
Lukas: Sa inte så mycket.
Kjetil: Hade med sig en blomma som han sträckte fram men ångrade sig och gav till nästa tjej istället.
Bögis: Rolig.
Jesper: Sliskiga gamla repliker.
Mathias: Charmig men arrogant. När jag bad honom beskriva sig själv sa han att han var som en blandning av Josh Hartnett och Einstein.
Marius: Söt och intresserad. Bäst!
Marius och Lukas delade alltså på vinsten i 2010 års speed-dejting. Efteråt har rykten hörts om att tävlingen skulle vara fixad men jag hoppas att allt gick rätt till.
Här tänkte vi att det var ju dumt att hålla upp fingrar när vi hade ett helt roulettbord till förfogande. Alltså bar 27....
... och bar 28
Här fick vi för oss att försöka ha kälktävling ner för en trappa utan kälke. Det visade sig vara ungefär lika svårt och smart som det låter.
Bar nummer 29 var Hexehausl. Minns varken vad vi drack eller riktigt vad som hände.
Nytt kort utan byxor.
Gamla chill out som numer är thai-restaurang var stopp 30. Det blev säkerligen en Menta här.
Här försökte vi oss på avancerade saker. Romerska bokstäver. Det ska föreställa tre stycken X. Alltså XXX som ju blir 30.
Vi hann precis in på Blockhausl när det stängde för att ta en shot tack vare en snäll svensk bartender.
Bar 31.
Wuhrers höll också på att stänga och ville inte släppa in oss. Vi bönade och bad för mannen i dörren och förklarade att vi bara skulle ta en shot. Snabbt in och snabbt ut (som flickan sa). Han vägrade. Vi var tvungna att ta wuhrers för att få rekordet. Jan började snacka om att ta taxi till Hofgastein för att ta rekordet. Fiaskot var nära. Då klev Lukas in och krävde att få prata med Walter (ägaren till wuhrers) men han var inte där. Vi fick prata med barchefen som var en turk. Han släppte genast in oss och vi hånskrattade åt dörrvakten. Här blev det kanske en Menta eller något liknande.
Bar 32, passande nog med ambulansen bredvis.
Gamla hederliga Häggbloms fick bli bar 33. Vi var bara här en kortare stund och serverades en shot som kan ha varit vad som helst.
Återigen försökte vi oss på romerska siffror, denna gången med lite mindre framgång då vi ju faktiskt poserar för siffran 27 här (som vanligtvis skrivs XXVII). Men om ni kan vara lite välvilliga och läsa bilden från höger till vänster så ser ni XXXIII och siffran 33 framträder.
Sista baren var Gatz och den var fullsmockad på grund av skidtävlingen tidigare på dagen. Vi kände dörrsnubben så vi kom dock in utan större svårigheter. Här dracks det desperado plus lite fler shots för de som inte hade fått nog än. 34!!!! Bg har fått ett nytt, svårslaget pubrunderekord.
Sista puben och det firar Kjetil med att vara helt dyng medan bögis firar med en diskret Hitler-hälsning.
Jag orkade inte räkna ihop exakt men för Jan som ville veta kan jag säga att vi drack cirka 950%. Tack allihop för den kanske mest legendariska kvällen BG skådat. Behöver jag ens tillägga att ingen av oss var nära att få hemsläp?
Marius kom snart förbi med Jan och vi började planera för dagens händelser. Vi skulle under dagen ha den årliga pubrundan och tyckte att det var klokt att börja klockan 4 (något som skulle bli rejält framskjutet). När lejonkungen började gå mot sitt slut, Kjetil hade sjungt circle of life (vad är det med norrmän och powerballader?) och Jesper torkat sina tårar i smyg (han höll på Scar) började alla bli lite hungriga. Kjetil föreslog direkt tacos. Neeeeeeej, svarade Hanna, det är så svenskt. Jaså du Hanna, så tacos är svenskt. Här har jag hela tiden att det var mexikanskt eller något liknande men där ser man. Man lär sig något nytt varje dag. Kjetil och jag var ledarna i gruppen så det fick bli tacos.
Ett mycket slitet gäng begav sig till Spar för att köpa tacos. Men gå till Spar? Vi är trötta bummare så vi orkar inte i en uppförsbacke. Det fick bli taxi. Hanna slutade nu tjura och sa att hon kunde fixa guacomolen (stavning?) för det var hon grym på. Det visade hon verkligen prov på senare när hon slängde in alla ingredienser, med skal på och allt, i en skål och skakade den lite. Kjetil skulle beställa 1 komma 2 kilo köttfärs. Hur skulle ni, kära läsare, säga 1 komma 2 på tyska? ungefär som på svenska va? Inte Kjetil inte, han drar till med "eins punkt zwei, bitte". Biträdet såg ut som en fågelholk och pekade bara vidare på biträdet bredvid.
Som jag skrivit tidigare är Hanna tillsammans med en man som är lite av en förebild för alla oss i femklövern, Rickard Bendt. Stor, vacker och en jävligt bra kille helt enkelt. Det stoppar oss dock inte från att skoja om hans fysik. Vad Hanna än tog fram var det någon som hojtade att det såg ut som Bendt. Det började med en landjäger, sedan tog hon fram en bratwurst, fortsatte med en burk pringles och avslutade Bendt-potpurrit med att hålla en 2-liters colaflaska ömt i händerna.
Anledningen till att vi skulle göra tacos var att vi ville spara pengar efter alla kvällar vi ätit ute. Det slutade med att vi köpte mat för 8 euro var och därmed betalade mer än vad vi brukade göra när vi käkade ute. Starkt jobbat. Men så köpte vi också storpack av allting. Till exempel köpte Jesper 5 stora vitlökar till en sats tacos. Vi använde två klyftor.
Vi satte kurs mot STS-huset, eftersom vi hade tre reseledare med oss, för att tillaga tacos. Vi visste att huset stod tomt på dagen så man kunde vara där utan att störa någon. Nu var det dags att laga mat. Kjetil tog hand om köttet som en mästerkock, jag var brödansvarig som en mästercock och Hanna gjorde guacomolen (stavning igen) som en, ja, som en bendtcock kan man kanske säga. Hon lyckades inte skala avocadon så efter många försök gav hon upp och kastade sig ut genom ett stängt fönster. Tråkigt tyckte vi som gillade kvinnligt sällskap men hon kom snart upp till rummet igen och fortsatte idogt med sitt sisyfos-arbete. När hon var klar hade hon gjort något som såg ut som en fruktsallad bestående av de ingredienser som oftast en guacomole (jag hatar att försöka stava detta jävla ordet) innehåller. Den skålen förblev ganska orörd under hela måltiden. När maten var klar åt alla med god aptit och det smakade underbart. Alla närvarande (förutom Hanna) hade verkligen lagat god mat.
Under måltiden sa Hanna så otroligt många fraser man kunde använda "som flickan sa" på så det slutade med att vi slutade säga det utan bara tittade på varandra och flinade varje gång Hanna öppnade munnen i stort sett. Kysser hon Bendt med den munnen? Smutsigare, snuskigare mun får man leta efter.
Efter ett tag kom några reseledare hem efter pistvisningen. de var förvånade över att se oss där men de blev desto gladare efter att vi hade bjudit dem på tacos. Vi språkade med dessa trevliga unga män i gult en stund innan de var tvungna att jobba igen. Nu skulle ingen guljacka komma hem på några timmar igen så vi satte oss för att spela monopol. Jag kan vara den enda som inte spelat monopol på över 15 år så jag hade ingen aning om reglerna. Som tur var så hade ingen annan heller speciellt bra koll på reglerna så vi körde helt enkelt utan. Vem som vann är lite oklart men jag tror det blev en norsk dubbel. I början var Jesper bank men det slutade vi med fort som fan efter att vi hade påmint oss om att man kanske inte ska köpa en TV till den blinda kärringen.
Efter monopol städade vi upp efter oss och sen halvsov alla i soffan framför en film. Precis när vi skulle gå kom en finsk, ny guide som vi kan kalla för surmumriken, hem. Guiden var vansinnig på oss för att vi var i STS hus utan någons tillåtelse. Vi försökte förklara att i alla år så har man fått hänga där om man har med sig reseledare och inte stör någon. Han vägrade lyssna på detta utan skällde lite på finska innan han smällde igen dörren efter sig. Eller försökte smälla igen dörren rättare sagt, det var en sådan dörr som är trög så den stängdes inte ens. Akta er för finsk vrede. Vi packade ihop, plockade med oss massa sopor och gick därifrån. På väg in till byn igen ringde vi platschef Kristian och förklarade vad som hade hänt. Att vi varit i huset, lagat mat åt guider, städat och sen gått därifrån med sopor. Vi sa också att vi bad så mycket om ursäkt om vi hade gjort något fel. Kristian verkade mest inte förstå vad problemet var, något som vi skulle få höra senare under kvällen. Vi beslutade oss nu för att ses på Spar runt klockan 7 för pubrundans första stopp.
Något som bör förklaras innan vi kör igång historien om pubrundan är att vi skulle slå förra årets rekord på 31 barer, där vi hade två dubblar så vi hade 33 dryckestillfällen. Dessutom hade vi vissa traditioner som måste hållas. Mer om dem senare. Vid varje bar försöker vi dessutom visa vilken bar det är med våra fingrar. De 10 första barerna visar alla vilket nummer baren har. Efter det får man räkna allas fingrar ihop för att se vilken bar vi är på. Runt bar 25 eller något liknande ballade det dock ur när folk slutade lyssna på mig (som oväntat fick uppdraget att räkna) och därefter kan man inte riktigt se vart vi är.
Klockan 7 var jag och Lukas på Spar och handlade första drycken. Det var dock inte resterande medlemmar på pubrundan. Jag och Lukas hann med att spela ett parti schack, virka en halsduk samt i lego bygga en figur av Amelia Erhart som 1932 blev den första kvinnliga piloten att flyga över Atlanten. Till sist kom så resterande del av gänget för pubrundans första stopp där det bjöds på Mozart-likör.
Här står vi utanför Spar. En vänlig själ tog kortet åt oss men tyvärr backade han så långt ut i gatan så han dog strax efter att han tog kortet. Som tur är klarade sig världens största kamera, the brick.
Efter Spar styrde vi stegen mot Hoppala. Förra året tog vi här även Umut bar och Olé men båda dessa barer var nu stängda så det fanns ingen möjlighet till att få dryck där. Vid Hoppala fick jag ha mitt årliga välkomsttal innan det var dags för pubrundans första tävling. Shut the box. Det är ett mycket enkelt spel som jag inte orkar förklara. Den enda skill man behöver ha är att kunna räkna till 9 så alla hade samma förutsättningar förutom Jesper. Grundserien bestod av två omgångar var där de två bästa gick till final. Jag och Kjetil hamnade i final. Sverige mot Norge. Jag vill inte säga för mycket, då jag inte vill förnedra norrmannen, men det fanns bara en man på banan (banan här menat som plan och inte som frukten med samma stavning) och segern gick i svensk favör.
På Hoppala dracks det en liten öl.
Utanför Hoppala. Någon försöker visa att hon är snyggast i gänget genom att visa upp en random modellpose.
Vinnaren i Shut the box med spelet i förgrunden.
Nästa stopp var BG:s minsta bar, Manfredas. Här har jag haft många högtidsstunder innan men tyvärr var det en ny bartender där i år. Här blev det rundans första starksprit, Ramazotti. Vi krävde att få höra den italienska smörsångaren med samma namn och snart hade vi både äcklig musik och äcklig sprit.
Utanför Manfredas. Redan här verkar någon vilja skjuta sig själv.
Efter Manfredas gick vi upp för backen för att komma till Schirmbar. Här var det helt smockat med folk på grund av en hopptävling men vi lyckades tränga oss in för att svepa en jäger var.
Bar nummer fyra som fingrarna indikerar. Kjetil försöker suga ur alla sprit med hjälp av hakan.
Bredvid schirmbar hade pilsquelle byggt upp ett öltält. Ny bar. Taget tänkte vi och drack här någon sliskig likör.
Här tänkte vi visa att det är bar nummer 5 genom att göra som man brukar göra med streck. Ni vet när man drar fyra vågräta streck efter varandra för att sedan dra det femte strecket diagonalt och visa att det är 5. Jesper, Jan, Marius och jag är här de lodräta medan Kjetil ska föreställa det diagonala strecket.
Bar nummer 6 fick bli Bahnhof där det blev dagens andra Ramazotti tillsammans med dagens första glas vatten. Rutinerade som vi är vet vi att ska man klara över 30 barer krävs det vatten.
Utanför Bahnhof. Redan här börjar Jesper få svårt att räkna till 6.
Nu var det dags för ett nytt stopp på våra pubrundor, Felsentherme. Jag brukar mest hålla till här på natten när de är stängt men nu fick det bli ett undantag. Här dracks det eristoff. Efter det höll jag på att spy. Jag hade nämligen varit dyngsjuk hela dagen och började bli magsjuk. Sprit på det är väl kanske inte att föredra. Men är det tradition så är det. Förra året spydde jag trots allt efter de 4 första stoppen på pubrundan.
Utanför Felsen.
"Bar" nummer 8 är klassiskt. Shell. Vi köpte var sin Obstler och drack utan händer utanför Shell. Efter Obstlern levde jag upp till förväntningarna och spydde som en kalv i 5 minuter.
Utanför Shell.
Bar nummer 9 blev Revolution (före detta Mine) där världshistoriens absolut vackraste bartender jobbar. Efter att ha kramat henne så länge så hon var tvungen att försöka bända sig loss (något hon misslyckades med) var vi tvungna att ta en shot här med. Apfel fick det bli till min mages glädje.
Utanför revolution blev det ett trappkort.
Tionde stoppet blev så Ritz där Victoria jobbar. Victoria är faktiskt en riktigt söt, go och trevlig tjej med den nackdelen att om hon hade varit en tennisturnering hade hon hetat Swedish Open. Här ville vi ha en shot med lite mindre sprit. Hon kunde inte komma på något så då klev den ordinarie bartendern in och gjorde en hotshot åt oss. Vi ville ha något med lite mindre alkohol och fick istället en stark shot som dessutom innehåller kaffe (jag dricker inte kaffe) och grädde (jag äter inte grädde). Detta bara fem minuter efter att jag hade dekorerat om staketet bakom Shell och dessutom inne på BG:s finaste bar. Jag lyckades precis skärpa till mig och svälja drycken. Mind's control over body. Nu tänkte jag att äntligen får man vila lite, då nästa stopp var matstoppet, men icke. Bartendern, som brukar vara på casinot och därför gillade mig och Lukas, bjöd oss på varsin shot av någon slags schnaps. Det var bara att tacka och ta emot och svälja. Vi tog dock shoten en bit därifrån så vi kan räkna Ritz som en bar och Salzburger hof som en annan.
Bar 10 betyder hoppkort.
Utanför Salzburger hof.
Nu var det som sagt dags för matstoppet. Bummarburgare på Silver för 5 euro styck. Här märktes vilka som var rutinerade pubrundebesökare då jag, Kjetil och Lukas beställde en liten öl medan de tre andra tog varsin stor öl (som de ändå bara drack halva av).
Bar 12. Räkna fingrarna, 12 sammanlagt.
Matstopp på Kulan.
Nästa stopp blev en av de finare barerna i BG, Bellini. Här hände inte mycket av intresse. Jag vet inte ens vad vi drack så jag chansar på Menta.
Bar 13, kontrollräkna gärna.
Bar 14 är Tanenbourg som är ett av de enda engelska hotellen i byn. Här får vi inte egentligen komma in men vi mutade oss in genom att ge engelsmännen en styck skidmössa och en styck fårmage från ett får vi hade styckat på ett rituellt sätt lite längre bort. Här kom det återigen en tävling. Man skulle slå in spikar i en stubbe med vissa specialregler. Vinnarna blev en norrman och givetvis the son of a lumberjack (jag) medan österrike åkte på ännu en tung förlust. Här dracks det flugerl.
10 fingrar av Marius och 1 från de andra blir 14 sammanlagt. Än så länge hängde vi med.
Bar 15 var ett nybyggt ställe som jag inte har en aning om vad det heter. Vi tog en baileys (manligt) här och rusade snabbt ut igen. Rakt i famnen på bögis som skulle ansluta härifrån. Han tyckte att det passade att göra sin första pubrunda i ösregn utan jacka. Bögis kom direkt från ett möte som STS har varje fredag. Där hade surmumriken (kommer ni ihåg den arga, finska guiden?) tagit upp att ingen är tillåten in i STS-huset. Det hade dock visat sig att alla andra guider var på vår sida då vi hade bjudit dem på mat och dessutom städat åt dem så där stod han med dumstruten på och såg allmänt otrevlig ut. Detta ledde till mycket jubel hos oss.
Suddig bild på bar 15.
Bar 16 är också ett gammalt hederligt stopp på våra pubrundor. Ett hotell på baksidan där vi genom Lukas perfekta tyska brukar få dricka en shot av något vidrigt i receptionen. Så även här. Detta ledde till att jag nästan dekorerade om en bil medan Marius passade på att färga om en snöhög till mycket sexigare färger än vitt.
På bilden kan ni se, om ni tittar noga, att Kjetil har 10 fingrar, Marius och Bögis 2 var medan jag och Lukas håller upp var sitt. 10+2+2+1+1 skulle Jesper tro bli 75 men det blir alltså 16.
Nu var det dags att bege sig till Sonjas. Där skulle vi möta upp de två vackra damerna Hanna och Anna-Karin så vi satte oss med var sin Spritzer och smuttade lite. Spritzer är då vitt vin med antingen sprite (om du vill dricka en söt) eller mineralvatten (om du vill ha en sauer). Mina dagar som bartender betalar av sig. Vi kom in genom dörrarna lagom för att se Kalla ramla vilket gjorde norrmännen, och österrikaren, mycket muntra.
Dags för första bilden utan byxor. Alla håller två fingrar förutom Hanna som har tre. 7*2+3=17.
Dags för förra årets matstopp som detta året bara skulle vara ett stopp bland många. Skillnaden var att i år skulle här hållas en pingisturnering med lite speciella regler. Alla var tvungna att dricka en liten öl och man fick aldrig släppa ölen. Man skulle alltså göra allting med en hand vilket vissa fick problem med i serve-ögonblicket. Dessutom var det en specialregel som sa att om man spillde det minsta av sin öl förlorar man direkt. Inget alkoholmissbruk här inte. Lukas gjorde upp ett turneringsschema och så var vi igång. Ni kan se finalisterna på en bild här nedan och jag kan avslöja att återigen vann Sverige över Norge. Denna gången vore det i och för sig skamligt om jag inte vunnit då jag ju faktiskt varit rankad i bordtennis när jag var 12-13 år som topp 10 i länet. Min största idrottsframgång.
Jag och hanna har tre fingrar, resten håller upp två. Bar nummer 18.
På Krone blev det en pingisturnering. Här ser ni finalisterna. Jag tänker inte avslöja vem som vann men jag kan säga så mycket att det var en svensk.
Vi började nu känna oss lite dragna så vi pallade inte köra 3-liters ölen på Christl. Det fick istället bli en shot av något äckligt. Utanför träffade vi två reseledare som vi fick med på kortet.
Den trevliga picnic-ansvariga Micke till vänster håller 10 fingrar och den oändligt vackra Antonia till höger visar upp 9 fingrar. Bar 19.
När vi kom fram till Yxels kebab, som skulle vara bar nummer 20, var det låst och de höll på att sopa undan allt. De viftade bort oss men efter att vi hade förklarat läget klev yxel fram och hämtade 9 flaskor jäger. En till oss var och en till han själv. När vi försökte betala viftade han bara på handen och vägrade ta emot pengar. Världens skönaste turk. Efter vi hade druckit skällde han på mig för att jag inte varit hos honom och sett på fotboll i år. Jag försökte förklara att det berodde på att jag inte bor i BG i år men han tyckte fortfarande jag borde komma och se mer fotboll på kebaben. Jag lovade att komma nästa år.
Här håller alla 3 fingrar förutom jag som håller 2. Bögis fingrar syns inte på bilden, men tro mig, han håller 3. Bry er inte om Yxels fingrar, han är så jävla skön så han fick hålla upp hela handen.
Dags för stället som gett Kjetil hjärtesorg. Här jobbar det en otroligt vacker norska som verkade fatta tycke, förståeligt nog, för Kjetil. Det blev en Apfel här om jag minns korrekt.
Utanför Raineke. Alla håller 4 fingrar förutom jag som håller 1. 21 sammanlagt.
Nu var det dags för en av de sanna klassikerna på rundan, Eden. Här är det snabbshot som gäller. Jag går in och beställer, alla rusar in, dricker fort som fan och rusar ut igen. Eftersom jag och Kjetil, efter torsdagens vilda succé, drack gratis här beslutade vi oss för att ta Eden två gånger. Första gången med flying hirsch och andra gången med Apfel.
Här hoppade det in en jävla massa nötter så jag har ingen aning hur många fingrar som visas. Däremot är de bara överkropparna med flit. Jag gick in och beställde (med kläder) och sen rusade alla in nakna.
Bilden efter 23:e shoten. Alla håller 3 förutom Hanna som håller 2. 23 sammanlagt.
Bar 24 har jag ingen aning om vad den heter men vi drack Menta och den lite sliskiga bartenderna gav gratis shots till tjejerna.
Alla 8 håller 3 fingrar var.
City bar var bar 25. Här drack vi återigen jäger och mycket mer gjorde vi inte här. Här ballade vi också ut och beslöt oss hädanefter att strunta i fingrarna.
Utanför city bar.
Lutter och Wegner är BG:s finaste restaurang och därför vårt 26:e stopp. Obstler blev dryckesvalet. Som nummer 26. Tack för den.
Utanför Lutter och Wegner
Nu var det dags för två barer. I Lukas lägenhet hade vi nio stycken kopfler och vi var nio stycken så det fick vara en bar. Efter att ha varit där uppe var det dags för årets, och alla års, höjdpunkt, speed-dejting. Vi var nu 7 killar och 2 tjejer men vi lyckades få bartendern att ställa upp och dessutom tvingade vi receptionisten på casinot att vara med i leken. Jag som var lekledare förklarade reglerna. Tjejerna placerades på var sitt bord och man skulle få 30 sekunder med varje tjej. När tjejerna hade träffat alla killar skulle de skriva namnet på deras favorit på ett papper och en vinnare skulle koras. Jag och Kjetil som vann förra året var segervissa. Eftersom vi var 4 killar skickade vi ut Lukas, Marius, Jesper och Bögis på första rundan. Jag märkte att 30 sekunder var alldeles för kort så jag lät dem ha 2 minuter med varje tjej. Det första som hände var att Marius skulle springa och hämta en blomma åt en tjej och lyckades med konststycket att riva ner två glas, ett bord, en uppstoppad älg och ett helt trumset som stod uppsatt på en scen. Charmigt tyckte visst tjejerna med tanke på resultatet senare. Det var sjukt kul att se på och snart var det dags för nästa gäng som bestod av mig, kjetil och Jan.
Nu var Jesper lekledare och han gav oss verkligen 30 sekunder var som den paragrafryttare han är. Eftersom det var en bit att gå och man inte tajma exakt så innebar det till exempel att jag fick exakt 8 sekunder med Anna-Karin. Lätt att göra intryck på den tiden. Jag lovar, jag är inte dålig förlorare, men jag borde ha vunnit om det inte hade varit för att Jesper fuskade buhuu buhuuu buhuuu..... När alla hade fått tid med sin tjej (förutom Jan som glömde av bartendern) var det dags för tjejerna att lämna in sina omdömen som lekledaren Mathias läste upp. På receptionistens lapp stod det Lukas. På bartenderns lapp stod det Lukas. Bra start för Lukas kan man säga. De svenska tjejerna var mer ambitiösa och hade skrivit omdömen om alla. Jag kommer inte ihåg exakt men detta är i korthet Anna-Karins omdömen:
Jan: Var trevlig och verkade intresserad av mig.
Lukas: Svår att prata med. Jag var tvungen att föra samtalet.
Kjetil: Jag hörde att du sa "jag älskar dig" till tjejen innan.
Bögis: Rolig.
Jesper: Körde alldeles för uppenbara, klassiska raggningsrepliker.
Mathias: Genomtänkt trots kort tid. Minus för att han var tvungen att dricka mer för att vilja ligga med mig. (Här måste jag förklara känner jag. Jag hade skrivit en dikt som gick ungefär såhär:
Du är vacker som en sommardag,
du är underbar som ett lågprisflyg till Prag.
Du är tjejen jag vill bärga,
jag vill gunga dig som en finlandsfärja.
Om vi dricker några mer öl,
kanske vi kan gå och göra ett litet föl?
Detta är för övrigt världens genom tiderna längsta parentes)
Marius: Satte sig nära, var intresserad av mig och var trevlig. Vinnare!
Marius och Jan delade på Anna-Karins röst.
Hannas omdömen var likartade.
Jan: Trevlig men lite färglös.
Lukas: Sa inte så mycket.
Kjetil: Hade med sig en blomma som han sträckte fram men ångrade sig och gav till nästa tjej istället.
Bögis: Rolig.
Jesper: Sliskiga gamla repliker.
Mathias: Charmig men arrogant. När jag bad honom beskriva sig själv sa han att han var som en blandning av Josh Hartnett och Einstein.
Marius: Söt och intresserad. Bäst!
Marius och Lukas delade alltså på vinsten i 2010 års speed-dejting. Efteråt har rykten hörts om att tävlingen skulle vara fixad men jag hoppas att allt gick rätt till.
Här tänkte vi att det var ju dumt att hålla upp fingrar när vi hade ett helt roulettbord till förfogande. Alltså bar 27....
... och bar 28
Här fick vi för oss att försöka ha kälktävling ner för en trappa utan kälke. Det visade sig vara ungefär lika svårt och smart som det låter.
Bar nummer 29 var Hexehausl. Minns varken vad vi drack eller riktigt vad som hände.
Nytt kort utan byxor.
Gamla chill out som numer är thai-restaurang var stopp 30. Det blev säkerligen en Menta här.
Här försökte vi oss på avancerade saker. Romerska bokstäver. Det ska föreställa tre stycken X. Alltså XXX som ju blir 30.
Vi hann precis in på Blockhausl när det stängde för att ta en shot tack vare en snäll svensk bartender.
Bar 31.
Wuhrers höll också på att stänga och ville inte släppa in oss. Vi bönade och bad för mannen i dörren och förklarade att vi bara skulle ta en shot. Snabbt in och snabbt ut (som flickan sa). Han vägrade. Vi var tvungna att ta wuhrers för att få rekordet. Jan började snacka om att ta taxi till Hofgastein för att ta rekordet. Fiaskot var nära. Då klev Lukas in och krävde att få prata med Walter (ägaren till wuhrers) men han var inte där. Vi fick prata med barchefen som var en turk. Han släppte genast in oss och vi hånskrattade åt dörrvakten. Här blev det kanske en Menta eller något liknande.
Bar 32, passande nog med ambulansen bredvis.
Gamla hederliga Häggbloms fick bli bar 33. Vi var bara här en kortare stund och serverades en shot som kan ha varit vad som helst.
Återigen försökte vi oss på romerska siffror, denna gången med lite mindre framgång då vi ju faktiskt poserar för siffran 27 här (som vanligtvis skrivs XXVII). Men om ni kan vara lite välvilliga och läsa bilden från höger till vänster så ser ni XXXIII och siffran 33 framträder.
Sista baren var Gatz och den var fullsmockad på grund av skidtävlingen tidigare på dagen. Vi kände dörrsnubben så vi kom dock in utan större svårigheter. Här dracks det desperado plus lite fler shots för de som inte hade fått nog än. 34!!!! Bg har fått ett nytt, svårslaget pubrunderekord.
Sista puben och det firar Kjetil med att vara helt dyng medan bögis firar med en diskret Hitler-hälsning.
Jag orkade inte räkna ihop exakt men för Jan som ville veta kan jag säga att vi drack cirka 950%. Tack allihop för den kanske mest legendariska kvällen BG skådat. Behöver jag ens tillägga att ingen av oss var nära att få hemsläp?
tisdag 23 februari 2010
Bad Gastein 7
Vi är nu framme vid torsdagen och det var bara två dagar kvar av detta års äventyr i BG. Redan nu kände vi att det skulle bli tufft att någonsin toppa denna veckan eftersom vi hade haft så fruktansvärt kul. Ändå hade vi de kanske två bästa dagarna kvar.
Dagen började med glädjebeskedet att Kjetil hade träffat en tjej med trosor av järn. Principfast som Nelson Mandela och lika blöt som bonden ungefär. Vi drog till Graukogel för dagens skidåkning. Det är berget dit det inte kommer så mycket turister utan mest bummare och locals. Just idag var det hade dock Höjmark picnic. Bra tajming att komma dit en dag fylld av käcka reseledare och jävla danskar. Det är två saker jag hatar när jag är i BG, dålig snö och danskar. Lika irriterande. Jag började med att ta ett åk i pisten och den var riktigt usel. Snön var som klister så det kändes som man skulle ramla framlänges. Det hade varit för varmt de senaste dagarna så det var inte lätt att ta sig fram.
Snart kom resterande delen av femklövern och vi åkte iväg lite offpist istället. Vi hittade hyfsat orörd skogssträcka med väldigt mycket snö. Väldigt tung snö också. Första åket blev jag lite nervös när jag såg hur brant det var och hur tätt granarna stod men som den man jag är körde jag på med mina carvingskidor. Nu kanske jag låter som en töntig materialare men att åka i tung offpistsnö med carving är lite som att försöka öppna en konservburk med en pincett. Det går men det är jävligt jobbigt. Första åket klarade jag mig någorlunda ner. Man kan säga att första åket var lite som de tjejer jag antar jag kommer få i fortsättningen, det går men det är fan inte snyggt.
Andra åket började inte lika bra. Jag hamnade fel så jag försökte hasa mig ner lite grann. Då kom jag till det stället med mest tung snö och åkte med låg fart rakt in i en gran. Där satt jag fast mot granen med blötsnö upp till midjan och skidorna begravda av en meter snö. Vad gör man i det läget? Jag gjorde det enda vettiga och började ropa efter mamma samt förbanna gud för att han inte hade gett mig bredare skidor. Efter en evighet, som verkade som 2 timmar men egentligen säkerligen inte var längre än 115 minuter, lyckades jag få fri skidorna med hjälp av granen som jag hade börjat prata med och faktiskt börjat tycka ganska bra om. Jag åkte ner i något som såg ut som en blandning av en full dansk och en parkinsonssjuk bäver. Till sist kom jag så ner där mina vänner väntade. Alla hade somnat i väntan på mig. Jag blev så glad så jag gjorde några snygga svängar den sista biten. Då fastnade genast båda skidorna igen så det var bara att gå igenom hela proceduren med mammaropandet och gudsförbannandet igen. Efter att ha lovat femklövern att aldrig åka skidor med dem igen åkte vi till toppstugan för förfriskningar. Där påträffades Lukas och österrikarna så jag åkte ner med dessa herrar ett åk för att sedan ta mig hemåt och vila. På kvällen skulle ju lite av veckans höjdpunkt ske. Jag skulle stå i en bar en hel kväll. Med endast kjetil som hjälp som hade två timmars erfarenhet av barjobb.
Jag sov oroligt och vaknade i god tid. Det var dags att ta sig till Eden. Jag kom fram ungefär samtidigt som Kjetil och vi träffade barchefen Filip som såg ytterst tveksam ut. Som tur var såg jag lika självsäker ut som ett gammalt paket mjölk, grönt och illaluktande, så det borde lugnat honom. Han visade oss var alla flaskor stod, hur mycket allt kostade (både för bummare och för turister), hur man hällde upp, hur man beställde pizzor, hur disken fungerade samt lite annat man behövde hålla koll på. Jag började vid detta läget bli riktigt, riktigt nervös. Vi fyllde en tom flaska sprit med vatten för att träna lite och det resultatet vi fick lugnade väl inte direkt de ordinarie bartendrarna. Efter en timme, när jag kanske tagit emot 3-4 enkla beställningar satte sig jag och Kjetil och tog en pizza. Jag var så nervös så jag inte kunde äta ordentligt. Jag!! Inte kunna äta!! Ni som känner mig förstår hur sjukt det är. Det är som om en viss Malin jag känner inte skulle kunna ha en urringning för hon har för små bröst. Kjetil försökte lugna mig och sa till mig att ta en öl. Första ölen kommer nog släppa allt trodde han. Det var inget annat att göra än att hälla upp en öl och börja dricka. Nervositeten berodde mycket på att vi hade sagt till så många bummare (jag och Kjetil är fortfarande lite kändisar i BG) att komma så vi räknade med rekord på Eden. När klockan närmade sig 8 och mer folk började komma in hade barchefen ett snack med oss. Han berättade att vi får se hur det går ikväll och om de märker att vi inte klarar av trycket så slänger de ut oss och hoppar in själva. Jag och Kjetil var ödmjuka inför uppgiften och sa att vi fattar helt och att vi ska göra vårt bästa. Innerst inne tror jag att bartendrarna var lite rädda över att vi skulle göra det lite som en ploj och inte jobba så hårt. Jag och Kjetil däremot var helt inställda på att jobba arslet av oss och göra vårt absolut bästa.
Mer och mer folk kom in genom dörrarna och gav oss glada tillrop. Nu var bara jag och Kjetil i baren. Jag behövde mer öl för att lugna nerverna. Nu klev det in ett gäng stenpackade norrmän genom dörrarna. Jag suckade och tänkte att det här kan aldrig vara bra. De gillade dock Kjetil och började med att beställa in 9 stycken flying hirsch och dricksa en 10-euro sedel. Jag och Kjetil var jävligt trevliga mot dem och gav de vatten när de behövde det. En norrman frågade om man fick dricksa. Jag sa att självklart får du dricksa. Han sa att han hade hört att man uppfattas som dryg om man dricksar för mycket i BG. Jag svarade att vi kommer inte hata dig, vi kommer älska dig om du dricksar. Han gav mig en high five och dricksade 20 euro. För ett glas vatten!!
Beställningarna började komma i raskare takt nu. Rom och cola där. öl här. Liten öl där. Vatten här. Drink där. Shot här. Under tiden skulle man dessutom fixa med disken, plocka ur glasen, plocka glas, torka borden, tömma askkoppar, tända ljus som slocknat samt försöka att inte spy av nervositet. Jag och Kjetil fick till ett grymt samarbete och inom några timmar började nervositeten släppa. Jag valde musik när jag hann. The tough alliance. Shout out louds. The Coral. Joy Division. Det började kännas mer och mer som att vara på sticky förutom att nu var det jag som stod för showen. När klockan kröp upp mot 10 hade vi fortfarande inte blivit utslängda. Jag var helt genomsvettig och jag och Kjetil sprang fram och tillbaka som två älgar mitt under älgjakten. Plocka glas. Ställa in disken. Ta beställningar. Ta betalt av Kjetils beställningar. Vad kostade en flying hirsch nu igen? Jag ska inte säga att vi blev bra, jag och Kjetil, men vi jobbade fan så hårt vi bara kunde för att det skulle bli så bra som möjligt. Samtidigt skickade vi iväg folk med springshots. Det funkar så att vi kände de två bartendrarna på Raineke. Så vi hällde upp 3 shots med något och gav det till en person som fick springa över till Raineke. Där drack springpojken samt bartendrarna innan de skickade tillbaka glasen med någon ny shot i.
Strax efter 10 var jag inte det minsta nervös längre utan helt fokuserad på vad som skulle göras. Det kan ha att göra med att jag dessutom hade fått i mig några öl. Strax efter klockan 10 så gick då trubaduren, som vi fixat skulle spela gratis, upp på soffan och började spela. Det var nu mer folk på Eden än vad det hade varit på hela säsongen så när det var som mest hoppade Filip eller Viktor in och hjälpte oss med beställningarna. Det var dock inget snack om att slänga ut oss. Sebastian började spela Yellow och allsången kom igång direkt följt av jubel av mig och Kjetil. Nu började jag och Kjetil bli mer showmän än bartendrars. Beställningarna kom inte i riktigt lika snabb takt längre utan istället kunde vi hoppa runt, klappa i takt, leda allsången samt stå på ett bord och krama varandra i takt till musiken. Efter ett tag bad vi Filip vakta baren så vi kunde göra en springshot till Rainkeke med skidan. Där såg vi en mycket vacker tjej som skulle ge Kjetil hjärtesorg resterande del av veckan.
Medans man sprang runt och torkade förstod man varför bartendrars i BG får ligga så mycket. Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet från damerna innan som nu när jag var bartender på Eden. Riktigt snygga tjejer gjorde hjärtan med händerna åt mig och ville prata. Tyvärr var jag så fokuserad på att göra ett bra jobb så jag hade fan inte tid att prata med de sköna damerna. Jag såg dem aldrig igen.
Vi hade, som nämnts i en tidigare del, tvingat Sebastian att lära sig Eden. Man kan säga att han gjorde en väldigt speciell version av Eden men budskapet kom ändå fram. Vi släckte alla lampor i hela lokalen så det blev helt kolsvart och Filip tände eld på bardisken med hjälp av någon slags alkohol. Så stod alla där och bara höll varandra om axlarna och njöt av att vara på Eden. Inga beställningar tillåtna under tiden man spelar den låten. Kvällen var en braksuccé! Vi hade haft mest folk under hela säsongen, jag och Kjetil hade jobbat ihjäl oss och vi hade fått enormt med dricks av norrmännen. Inte nog med det utan den ordinarie personalen på Eden hade haft sin roligaste kväll på hela säsongen och jag tror att gästerna hade en av sina bättre med. Jag och Kjetil hade definitivt haft en av de roligaste kvällarna någonsin. Att det kan vara så kul att jobba ihjäl sig gratis i 7 timmar. Efteråt var Filip och Viktor jävligt nöjda med oss och sa att vi hade jobbat grymt bra. Lika nervös som jag hade varit innan, lika euforisk var jag nu. Jävlar vilken go känsla. Glädje blandat med alldeles för många shot. Jag och Kjetil ville nämligen vara ganska lugna medan vi jobbade men halv 1 (stället stängde 1) började vi köra på ordentligt.
Jag vet inte exakt men jag kan tänka mig att Eden fick in mer än vanligt i dricks den kvällen. Jag och Kjetil drog ut med resten av femklövern och gjorde byn. Det slutade med att Kjetil vaknade upp med ett lyckligt flin och med att Marius gjorde en av århundradets cockblockande. Jag säger inte vem, men en viss person hade fått med sig en 18-årig, ganska söt dansk med sig hem. När den precis skulle in och vända rusar Marius in i lägenheten med 18-åringens tre kompisar och tvingar henne att gå. Det visade sig att personen hade ljugit om sin ålder (hon var 16) och att en gråtandes mamma hade rusat fram till Marius och undrat var henns lilla dotter var. Marius, som inte kan motstå gråtande mammor, hade då genast kommit till räddning och berövade så en viss person att få ligga. Bra jobbat.
Som parentes kan tilläggas att bartendrarna var så jävla nöjda med oss så allt vi hade skrivit upp att vi hade druckit under kvällen ströks. Dessutom fick vi dricka gratis resten av veckan på Eden. Något som spelar mindre roll eftersom vi skulle på pubrunda på fredagen men vi uppskattade verkligen gesten av Filip. Jävligt sjyst.
Här är lite bilder från en av mina bästa kvällar någonsin.
Kan vara den fulaste bilden någonsin på mig men den visar ganska bra hur kul vi hade.
Lukas trivs på Eden
Marius har hittat bord
Kjetil plockar glas
Jag och Kjetil står och sjunger flankerade av de två vanliga bartendrarna
Jag kramas om av Lukas efter ett jobb väl utfört
Jag skålar med Jan i Faschingmask
Det var så sant. Jag har fått en läsare i form av en vacker kvinnlig kollega här på bloggen och i ett plötsligt infall av tacksamhet lovade jag att skriva en dikt till henne.
Du är tjejen som får mig att tigga,
om att du ska städa och laga mat.
Kanske hade jag också fått ligga,
om det inte vore för din asiat.
Vackert. Jag funderade ett tag på:
På samma sätt som med att pumpa pist,
är det något med din rumpa visst.
Man vill bara kleta in den med smör,
och äta på tills man dör.
Men det var lite för vulgärt.
Nästa del kommer handla om pubrundan och det kommer ta tid för det är en helvetes massa bilder att ta hand om.
Dagen började med glädjebeskedet att Kjetil hade träffat en tjej med trosor av järn. Principfast som Nelson Mandela och lika blöt som bonden ungefär. Vi drog till Graukogel för dagens skidåkning. Det är berget dit det inte kommer så mycket turister utan mest bummare och locals. Just idag var det hade dock Höjmark picnic. Bra tajming att komma dit en dag fylld av käcka reseledare och jävla danskar. Det är två saker jag hatar när jag är i BG, dålig snö och danskar. Lika irriterande. Jag började med att ta ett åk i pisten och den var riktigt usel. Snön var som klister så det kändes som man skulle ramla framlänges. Det hade varit för varmt de senaste dagarna så det var inte lätt att ta sig fram.
Snart kom resterande delen av femklövern och vi åkte iväg lite offpist istället. Vi hittade hyfsat orörd skogssträcka med väldigt mycket snö. Väldigt tung snö också. Första åket blev jag lite nervös när jag såg hur brant det var och hur tätt granarna stod men som den man jag är körde jag på med mina carvingskidor. Nu kanske jag låter som en töntig materialare men att åka i tung offpistsnö med carving är lite som att försöka öppna en konservburk med en pincett. Det går men det är jävligt jobbigt. Första åket klarade jag mig någorlunda ner. Man kan säga att första åket var lite som de tjejer jag antar jag kommer få i fortsättningen, det går men det är fan inte snyggt.
Andra åket började inte lika bra. Jag hamnade fel så jag försökte hasa mig ner lite grann. Då kom jag till det stället med mest tung snö och åkte med låg fart rakt in i en gran. Där satt jag fast mot granen med blötsnö upp till midjan och skidorna begravda av en meter snö. Vad gör man i det läget? Jag gjorde det enda vettiga och började ropa efter mamma samt förbanna gud för att han inte hade gett mig bredare skidor. Efter en evighet, som verkade som 2 timmar men egentligen säkerligen inte var längre än 115 minuter, lyckades jag få fri skidorna med hjälp av granen som jag hade börjat prata med och faktiskt börjat tycka ganska bra om. Jag åkte ner i något som såg ut som en blandning av en full dansk och en parkinsonssjuk bäver. Till sist kom jag så ner där mina vänner väntade. Alla hade somnat i väntan på mig. Jag blev så glad så jag gjorde några snygga svängar den sista biten. Då fastnade genast båda skidorna igen så det var bara att gå igenom hela proceduren med mammaropandet och gudsförbannandet igen. Efter att ha lovat femklövern att aldrig åka skidor med dem igen åkte vi till toppstugan för förfriskningar. Där påträffades Lukas och österrikarna så jag åkte ner med dessa herrar ett åk för att sedan ta mig hemåt och vila. På kvällen skulle ju lite av veckans höjdpunkt ske. Jag skulle stå i en bar en hel kväll. Med endast kjetil som hjälp som hade två timmars erfarenhet av barjobb.
Jag sov oroligt och vaknade i god tid. Det var dags att ta sig till Eden. Jag kom fram ungefär samtidigt som Kjetil och vi träffade barchefen Filip som såg ytterst tveksam ut. Som tur var såg jag lika självsäker ut som ett gammalt paket mjölk, grönt och illaluktande, så det borde lugnat honom. Han visade oss var alla flaskor stod, hur mycket allt kostade (både för bummare och för turister), hur man hällde upp, hur man beställde pizzor, hur disken fungerade samt lite annat man behövde hålla koll på. Jag började vid detta läget bli riktigt, riktigt nervös. Vi fyllde en tom flaska sprit med vatten för att träna lite och det resultatet vi fick lugnade väl inte direkt de ordinarie bartendrarna. Efter en timme, när jag kanske tagit emot 3-4 enkla beställningar satte sig jag och Kjetil och tog en pizza. Jag var så nervös så jag inte kunde äta ordentligt. Jag!! Inte kunna äta!! Ni som känner mig förstår hur sjukt det är. Det är som om en viss Malin jag känner inte skulle kunna ha en urringning för hon har för små bröst. Kjetil försökte lugna mig och sa till mig att ta en öl. Första ölen kommer nog släppa allt trodde han. Det var inget annat att göra än att hälla upp en öl och börja dricka. Nervositeten berodde mycket på att vi hade sagt till så många bummare (jag och Kjetil är fortfarande lite kändisar i BG) att komma så vi räknade med rekord på Eden. När klockan närmade sig 8 och mer folk började komma in hade barchefen ett snack med oss. Han berättade att vi får se hur det går ikväll och om de märker att vi inte klarar av trycket så slänger de ut oss och hoppar in själva. Jag och Kjetil var ödmjuka inför uppgiften och sa att vi fattar helt och att vi ska göra vårt bästa. Innerst inne tror jag att bartendrarna var lite rädda över att vi skulle göra det lite som en ploj och inte jobba så hårt. Jag och Kjetil däremot var helt inställda på att jobba arslet av oss och göra vårt absolut bästa.
Mer och mer folk kom in genom dörrarna och gav oss glada tillrop. Nu var bara jag och Kjetil i baren. Jag behövde mer öl för att lugna nerverna. Nu klev det in ett gäng stenpackade norrmän genom dörrarna. Jag suckade och tänkte att det här kan aldrig vara bra. De gillade dock Kjetil och började med att beställa in 9 stycken flying hirsch och dricksa en 10-euro sedel. Jag och Kjetil var jävligt trevliga mot dem och gav de vatten när de behövde det. En norrman frågade om man fick dricksa. Jag sa att självklart får du dricksa. Han sa att han hade hört att man uppfattas som dryg om man dricksar för mycket i BG. Jag svarade att vi kommer inte hata dig, vi kommer älska dig om du dricksar. Han gav mig en high five och dricksade 20 euro. För ett glas vatten!!
Beställningarna började komma i raskare takt nu. Rom och cola där. öl här. Liten öl där. Vatten här. Drink där. Shot här. Under tiden skulle man dessutom fixa med disken, plocka ur glasen, plocka glas, torka borden, tömma askkoppar, tända ljus som slocknat samt försöka att inte spy av nervositet. Jag och Kjetil fick till ett grymt samarbete och inom några timmar började nervositeten släppa. Jag valde musik när jag hann. The tough alliance. Shout out louds. The Coral. Joy Division. Det började kännas mer och mer som att vara på sticky förutom att nu var det jag som stod för showen. När klockan kröp upp mot 10 hade vi fortfarande inte blivit utslängda. Jag var helt genomsvettig och jag och Kjetil sprang fram och tillbaka som två älgar mitt under älgjakten. Plocka glas. Ställa in disken. Ta beställningar. Ta betalt av Kjetils beställningar. Vad kostade en flying hirsch nu igen? Jag ska inte säga att vi blev bra, jag och Kjetil, men vi jobbade fan så hårt vi bara kunde för att det skulle bli så bra som möjligt. Samtidigt skickade vi iväg folk med springshots. Det funkar så att vi kände de två bartendrarna på Raineke. Så vi hällde upp 3 shots med något och gav det till en person som fick springa över till Raineke. Där drack springpojken samt bartendrarna innan de skickade tillbaka glasen med någon ny shot i.
Strax efter 10 var jag inte det minsta nervös längre utan helt fokuserad på vad som skulle göras. Det kan ha att göra med att jag dessutom hade fått i mig några öl. Strax efter klockan 10 så gick då trubaduren, som vi fixat skulle spela gratis, upp på soffan och började spela. Det var nu mer folk på Eden än vad det hade varit på hela säsongen så när det var som mest hoppade Filip eller Viktor in och hjälpte oss med beställningarna. Det var dock inget snack om att slänga ut oss. Sebastian började spela Yellow och allsången kom igång direkt följt av jubel av mig och Kjetil. Nu började jag och Kjetil bli mer showmän än bartendrars. Beställningarna kom inte i riktigt lika snabb takt längre utan istället kunde vi hoppa runt, klappa i takt, leda allsången samt stå på ett bord och krama varandra i takt till musiken. Efter ett tag bad vi Filip vakta baren så vi kunde göra en springshot till Rainkeke med skidan. Där såg vi en mycket vacker tjej som skulle ge Kjetil hjärtesorg resterande del av veckan.
Medans man sprang runt och torkade förstod man varför bartendrars i BG får ligga så mycket. Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet från damerna innan som nu när jag var bartender på Eden. Riktigt snygga tjejer gjorde hjärtan med händerna åt mig och ville prata. Tyvärr var jag så fokuserad på att göra ett bra jobb så jag hade fan inte tid att prata med de sköna damerna. Jag såg dem aldrig igen.
Vi hade, som nämnts i en tidigare del, tvingat Sebastian att lära sig Eden. Man kan säga att han gjorde en väldigt speciell version av Eden men budskapet kom ändå fram. Vi släckte alla lampor i hela lokalen så det blev helt kolsvart och Filip tände eld på bardisken med hjälp av någon slags alkohol. Så stod alla där och bara höll varandra om axlarna och njöt av att vara på Eden. Inga beställningar tillåtna under tiden man spelar den låten. Kvällen var en braksuccé! Vi hade haft mest folk under hela säsongen, jag och Kjetil hade jobbat ihjäl oss och vi hade fått enormt med dricks av norrmännen. Inte nog med det utan den ordinarie personalen på Eden hade haft sin roligaste kväll på hela säsongen och jag tror att gästerna hade en av sina bättre med. Jag och Kjetil hade definitivt haft en av de roligaste kvällarna någonsin. Att det kan vara så kul att jobba ihjäl sig gratis i 7 timmar. Efteråt var Filip och Viktor jävligt nöjda med oss och sa att vi hade jobbat grymt bra. Lika nervös som jag hade varit innan, lika euforisk var jag nu. Jävlar vilken go känsla. Glädje blandat med alldeles för många shot. Jag och Kjetil ville nämligen vara ganska lugna medan vi jobbade men halv 1 (stället stängde 1) började vi köra på ordentligt.
Jag vet inte exakt men jag kan tänka mig att Eden fick in mer än vanligt i dricks den kvällen. Jag och Kjetil drog ut med resten av femklövern och gjorde byn. Det slutade med att Kjetil vaknade upp med ett lyckligt flin och med att Marius gjorde en av århundradets cockblockande. Jag säger inte vem, men en viss person hade fått med sig en 18-årig, ganska söt dansk med sig hem. När den precis skulle in och vända rusar Marius in i lägenheten med 18-åringens tre kompisar och tvingar henne att gå. Det visade sig att personen hade ljugit om sin ålder (hon var 16) och att en gråtandes mamma hade rusat fram till Marius och undrat var henns lilla dotter var. Marius, som inte kan motstå gråtande mammor, hade då genast kommit till räddning och berövade så en viss person att få ligga. Bra jobbat.
Som parentes kan tilläggas att bartendrarna var så jävla nöjda med oss så allt vi hade skrivit upp att vi hade druckit under kvällen ströks. Dessutom fick vi dricka gratis resten av veckan på Eden. Något som spelar mindre roll eftersom vi skulle på pubrunda på fredagen men vi uppskattade verkligen gesten av Filip. Jävligt sjyst.
Här är lite bilder från en av mina bästa kvällar någonsin.
Kan vara den fulaste bilden någonsin på mig men den visar ganska bra hur kul vi hade.
Lukas trivs på Eden
Marius har hittat bord
Kjetil plockar glas
Jag och Kjetil står och sjunger flankerade av de två vanliga bartendrarna
Jag kramas om av Lukas efter ett jobb väl utfört
Jag skålar med Jan i Faschingmask
Det var så sant. Jag har fått en läsare i form av en vacker kvinnlig kollega här på bloggen och i ett plötsligt infall av tacksamhet lovade jag att skriva en dikt till henne.
Du är tjejen som får mig att tigga,
om att du ska städa och laga mat.
Kanske hade jag också fått ligga,
om det inte vore för din asiat.
Vackert. Jag funderade ett tag på:
På samma sätt som med att pumpa pist,
är det något med din rumpa visst.
Man vill bara kleta in den med smör,
och äta på tills man dör.
Men det var lite för vulgärt.
Nästa del kommer handla om pubrundan och det kommer ta tid för det är en helvetes massa bilder att ta hand om.
måndag 22 februari 2010
Bad Gastein 6
Onsdagen var dagen vi skulle åka till Saalbach. Äntligen skulle jag få träffa min Jones. Vi hade tänkt åka runt halv fyra så vi hann komma till Saalbach ungefär när after skin skulle börja. Det visade sig vara problematiskt. För att vi skulle få vårat specialpris kunde vi inte åka när de hade som mest att göra. Det var inget att göra än att åka klockan 1 istället. Vi skulle åka taxi och för det skulle vi betala sammanlagt 200 euro tur och retur. Vi lyckades nästan fylla en buss på vägen dit. Allt blev mycket billigare när det visade sig att Richie hade saker att göra i Saalbach åt STS. STS gick helt sonika in och betalade för ditresan vilket gjorde att vi bara behövde betala 100 euro delat på sex personer. För en taxifärd dryga timmen åt båda hållen. Det kallar jag bra pris.
Dagen började annars med att jag vaknade upp och funderade på om jag skulle ta några åk under förmiddagen. Jag kom på att mina grejer stod utplacerade i STS-kontoret samt servicecentret så jag tyckte det var lika bra att strunta i det. Istället fick det bli frukost på spar och en tur runt byn för att hämta in alla saker. Förutom skidor på kontoret och pjäxor på servicecentret hade jag också en mössa i schirmbar och en jacka i Gamskar av någon konstig anledning. Klockan 13 var jag så redo, givetvis i skidkläder då vi skulle på after ski, utanför Eden där vi skulle samlas. Vi som skulle åka var femklövern plus Richie och Jenny som väl egentligen blev mer eller mindre kidnappad. Hon hade trott att vi skulle åka hem direkt efter after skin och planerat för det när sanningen var att vi skulle åka hem kvart i 12. Varför kvart i 12 undrar ni kanske? Vi var ju tvungna att hinna med en shot på Eden varje dag såklart så vi behövde vara hemma i BG igen innan klockan 1. Ingen dag är perfekt utan en drink på Eden. Jenny blev lätt panikslagen och ville nästan hoppa ur men vi låste dörrarna och sa till chauffören att gasa på.
På vägen kom vi fram till ett vad. Den som fick med sig en tjej hem från Saalbach till Bad Gastein är kung för resten av veckan. Om vi var fler än två som skulle få med sig tjej hem skulle vi rada upp tjejerna och ta med de två snyggaste då vi bara hade två platser kvar i bussen. Det är dock närmast omöjligt att få med sig en tjej hem eftersom vi var tvungna att ta en taxi hem i en timme. Olika taktiker diskuterades. Kanske skulle man låtsas som att man bodde nära och när man kom till motorvägen var det för sent för tjejen att ångra sig? Lite elakt kanske. Och roligt!
Jag hade plockat med mig det som återstod av flaket Schwechater från första dagen och det gjorde att alla fick tre öl var under taxiresan. Jag och Kjetil satt i fram och körde guidning eftersom vi ju är reseledare på denna resa. Bland annat fick resenärerna höra om djur, vägar, slott, trädarter, olika slags insekter samt världens största tunnel förutom någon de har i Norge. Det var här på denna resan som vi började balla ut med skämt. "Som flickan sa" sades efter varje mening i stort sett och ordvitsarna avlöste varandra i samma takt som Fritzelskämten. Här har vi ett urplock.
Vad blir en trött gris i USA? Pig(g)
Vad säger Fritzels fru innan de går och lägger sig? Har du slä(c)kt i källarn?
Vem är den enda som inte är med på djurens konferens? Lejonet för han är inlåst i kylskåpet. (Det skämtet krävde att man hade hört något annat skämt innan men jag fattade aldrig riktigt)
Vad är definitionen av förvirring? Mors dag hemma hos Fritzel.
Hur många bor det i Österrike? Dubbelt så många som man tror.
Vilket är Israels favoritband? U2
Hur får man in 10.000 judar i en Fiat? 2 där fram, 3 där bak och resten i askkoppen.
Vad säger man när man väntar på sitt baggage på en flygplats och man står bredvid en mamma och hennes handikappade son? Jaså, här står vi med var sitt kolli.
Alla antisemitiska skämt stod givetvis jag för.
Skämten med vad flickan sa kräver att man har snuskig fantasi och lite tajming. Jesper kom aldrig riktigt rätt till (som flickan sa) så han försökte säga det efter varje mening. Jag kunde säga något i stil med att "vad gott det är med öl" och Jesper kunde svara som flickan sa. That makes no sense at all!! Till slut var vi tvungna att börja ge Jesper poäng efter varje gång han försökte. Minus om det kom vid fel tillfälle (som flickan sa) och plus om han lyckades tajma rätt. När vi var framme vid Saalbach låg Jesper på -375. En stark bedrift ändå när man betänker på att han försökte verkligen och det är ju jobbet som räknas.
Vi kom fram till Saalbach som bjöd på underbart väder. Strålande sol och jättevarmt. Vi satte oss på torget och drack några öl som inhandlades på spar tillsammans med korven landjäger som utgjorde vår lunch. Vi satt och hade det riktigt skönt och trevligt ett tag innan det började bli dags att ta sig till after skin på Hinterhag Alm. Det ligger mitt i backen och har fått pris som världens bästa after ski eller något liknande. Vi frågade guiden hur lång tid det skulle ta att gå dit. Runt 10 minuter svarade han och det tyckte vi lät ganska ok tills Jenny stortjöt: "10 minuter?? Nej för helvete, vi tar taxi"! Lata bummare. Sagt och gjort, guiden fick beställa en taxi och så åkte vi upp mot after skin. Där skulle jag beställa en öl och såg en tjej som påminde lite om den vackraste tjejen jag vet. Just det ja, det var Jones syster som jobbade i en bar på Hinterhag Alm. Återseendet blev glatt från min sida och mindre glatt från hennes sida efter att jag hade spenderat de närmsta 5 timmarna med att mobba henne för en tidigare erövring. Det slutade med att hon gråtandes sa att om jag inte slutade skulle jag inte få någon mer öl. Ingen öl? Det är det värsta hotet man kan få. Efter det var jag tyst resten av kvällen.
Vi hittade ett bord och satte oss i solen. Snart kom två blonda yrväder springande. Stina och Jones. Som jag har saknat dessa flickor. De är lite som piff och puff förutom att de pratar mer, fortare och kanske inte riktigt lika intelligent. En blandning av piff och puff med Heidi Klum och Paris Hilton skulle man kanske kunna säga. Stina och Jones lämnar ingen oberörd. Det finns inga tjejer jag någonsin träffat som har en sådan energi och smittande entusiasm som gör att alla som är i närheten av dem mår bra mest hela tiden. Något vi skulle få prov på lite senare.
After skin började så vi gick in till det stora dansgolvet. På en balkon på ovansidan spelade ett udda after ski-band. En som såg ut som en MC-knutte ihop med en gammal gubbe som tydligen hade spelat på after skin i 35 år. Det bjöds på en blandning av gamla tyska after ski-låtar som eisbären blandat med lite nyare rocklåtar med band såsom U2. Det var en riktigt grym after ski och när de spelade Eisbären (som från början är en kampsång för hockeylaget Berlin Eisbären) kom det upp en snubbe utklädd till isbjörn på scen och började köra en dans. Efter varenda låt som spelades, och ibland mitt under låten, utbrast den gamla gubben Hallo och då skulle alla svara hallo. Enkelt men genialt. Efter ett tag sa de att de återigen har två tjejer som ska sjunga ABBA för oss. Välkommen upp på scen.... Emelie och Stina?! Vi hade ingen aning om att de skulle sjunga så vi blev lite småchockade när de började dansa runt och sjunga två ABBA-låtar. Jag var djupt imponerad över hur pass duktiga de var och framförallt över vilken show de gjorde av det. Men det är så typiskt Jones och Stina. De är så glada och snälla och underbara så de får göra nästan vad de vill för man står bara och blir glad.
När de hade sjungit färdigt blev femklövern lite coola by association då vi ju kände dessa artister som påminde lite om Lili och Sussie. Nu var det snart dags att gå från after skin. Först skulle bara Jones visa att hon är lika bra på att fånga saker som en 2-åring utan händer då hon i 20 minuter satt på Kjetils axlar utan att lyckas få tag på något av värde. Vi lyckades också starta ett congatåg som vi fick halva stället med oss på. Töntigt? Ja. Lame? Mycket. Roligt? Fantastiskt!
När vi skulle ner till byn från after skin fick vi ta skidbacken ner med fötterna. Det var livsfarligt! Till slut blev det som en blandning av Nascar, fia med knuff och 3000 meter hinder. Mycket trevligt. Alla var vi lite hungriga så vi beslöt oss från att ta en pizza. Vi hittade en pizzeria som vi faktiskt lyckades bli utslängda från så småningom då vi ville sjunga after ski-låtar. Vi var dock så pass taktiska så vi hann äta upp först innan vi blev utslängda. Klockan var nu runt 8 och vi hade ungefär 4 timmar på oss tills taxin skulle gå hem. Vi skulle sluta kvällen på UnderBar men innan dess beslöt vi oss för att gå till Ötzi Bar där Jones jobbade.
Ötzi bar var helt dött så det var inga problem att få beställa direkt. Vi var nu alla mer eller mindre fulla och trötta så 2-3 stycken tog en tupplur i soffan. Detta tyckte vi reseledare var för dåligt. Så vi beställde in 7 shotglas och en flaska med energidryck. Då jävlar blev det fart på oss! 3 stycken österrikiskor klev in genom dörren och jag såg min chans. Nu ska jag lyckas få Jones svartsjuk och kär i mig genom att lyckas ragga upp en av flickorna. Jag satte mig bredvid tjejerna och började köra på mitt stora program. Jag var alldeles för full och de var alldeles för nyktra, och dessutom nästan klara läkare, men det verkar som att läkare har någon slags freakish dragning mot mig. Kanske beror det på att jag har i sort sett varenda sjukdom som finns. Kanske tycker de att jag är ett intressant försöksobjkekt. Eller kanske är mitt kall i livet att bli läkare. Jag tror definitivt minst på det sista alternativet. I vilket fall som helst verkade de bli ganska intresserade alla tre så jag gjorde klassikern och inriktade mig på den näst snyggaste. Den näst snyggaste är fortfarande ganska snygg och dessutom blir hon så tacksam över att man inte gick på den snyggaste som brukar få alla uppmärksamhet så man får hångla i ren tacksamhet. Sneaky! Om det funkade? Sådär. Om Jones blev svartsjuk? Hon dolde det väldigt väl isåfall. Jag ska komma på en ny taktik till sommaren.
Till slut var det dags att gå och ett kramkalas utbröt mellan oss och Jones. Det kanske kom en och annan tår också innan jag rusade tillbaka för att deklarera min passion. Det gjordes med en dikt.
Emelie,
you and me
we should be
in a tree
for eternity
och äta brie
och äta kli
tills du blir bi
och ligger med Annie
Detta epos skulle man ju kunna tro fick hennes hjärta att smälta. Men icke! Hon undrade bara vad fan vi skulle upp i ett träd att göra och vem den där Annie är.
Tyngd av hjärtesorg och en Jesper på mina axlar rusade vi genom gatorna bort till UnderBar. Där visades skidor, till norrmännens vilda glädje, samtidigt som de hade Idol-kväll. Detta gjorde att Jesper, Marius och Kjetil mer eller mindre fick halva publiken att vilja skära av sig öronen. Men kul var det. Dessutom hann jag med att vara dryg mot en trevlig tjej innan jag nästan, nästan vann vadet.
Taxin hem var speciell. Vi hade världens vildaste taxichaufför och jag och Kjetil hade världens party med honom längst fram. Där bak var det desto tröttare. Jenny och Marius låg osh sov i en hög. Vi märkte att det skulle bli tight med tid så vi ringde Eden och bad de hålla öppet en kvart längre så vi kunde rusa in och ta en shot innan de stängde. De accepterade motvilligt. Nu blev gänget genast piggare och det slutade med att vi tog en lång kväll den natten som slutade sent, sent. Jag lyckades hitta en av mina gamla kottar från sommarlandstiden. Hon var lika vacker som alltid med ett leende som kan smälta hela sporten. Hennes brorsa hade precis fyllt 18 och det måste man ju fira med att köpa shots till dem. Sen kom en till som kan vara tillsammans med en annan gammal kollegas syster, eller något liknande. Klart snubbarna skulle ha varsin shot till. Jag försökte tvinga den vackra kotten och de unga herrarna att komma till eden dagen efter, där ju jag och Kjetil skulle göra succé, men de skulle åka till Saalbach dagen efter. Jag hittade Marius och dansade på istället och det var det sista jag såg av den vackra kotten. Bis nächste jahre.
Dagen började annars med att jag vaknade upp och funderade på om jag skulle ta några åk under förmiddagen. Jag kom på att mina grejer stod utplacerade i STS-kontoret samt servicecentret så jag tyckte det var lika bra att strunta i det. Istället fick det bli frukost på spar och en tur runt byn för att hämta in alla saker. Förutom skidor på kontoret och pjäxor på servicecentret hade jag också en mössa i schirmbar och en jacka i Gamskar av någon konstig anledning. Klockan 13 var jag så redo, givetvis i skidkläder då vi skulle på after ski, utanför Eden där vi skulle samlas. Vi som skulle åka var femklövern plus Richie och Jenny som väl egentligen blev mer eller mindre kidnappad. Hon hade trott att vi skulle åka hem direkt efter after skin och planerat för det när sanningen var att vi skulle åka hem kvart i 12. Varför kvart i 12 undrar ni kanske? Vi var ju tvungna att hinna med en shot på Eden varje dag såklart så vi behövde vara hemma i BG igen innan klockan 1. Ingen dag är perfekt utan en drink på Eden. Jenny blev lätt panikslagen och ville nästan hoppa ur men vi låste dörrarna och sa till chauffören att gasa på.
På vägen kom vi fram till ett vad. Den som fick med sig en tjej hem från Saalbach till Bad Gastein är kung för resten av veckan. Om vi var fler än två som skulle få med sig tjej hem skulle vi rada upp tjejerna och ta med de två snyggaste då vi bara hade två platser kvar i bussen. Det är dock närmast omöjligt att få med sig en tjej hem eftersom vi var tvungna att ta en taxi hem i en timme. Olika taktiker diskuterades. Kanske skulle man låtsas som att man bodde nära och när man kom till motorvägen var det för sent för tjejen att ångra sig? Lite elakt kanske. Och roligt!
Jag hade plockat med mig det som återstod av flaket Schwechater från första dagen och det gjorde att alla fick tre öl var under taxiresan. Jag och Kjetil satt i fram och körde guidning eftersom vi ju är reseledare på denna resa. Bland annat fick resenärerna höra om djur, vägar, slott, trädarter, olika slags insekter samt världens största tunnel förutom någon de har i Norge. Det var här på denna resan som vi började balla ut med skämt. "Som flickan sa" sades efter varje mening i stort sett och ordvitsarna avlöste varandra i samma takt som Fritzelskämten. Här har vi ett urplock.
Vad blir en trött gris i USA? Pig(g)
Vad säger Fritzels fru innan de går och lägger sig? Har du slä(c)kt i källarn?
Vem är den enda som inte är med på djurens konferens? Lejonet för han är inlåst i kylskåpet. (Det skämtet krävde att man hade hört något annat skämt innan men jag fattade aldrig riktigt)
Vad är definitionen av förvirring? Mors dag hemma hos Fritzel.
Hur många bor det i Österrike? Dubbelt så många som man tror.
Vilket är Israels favoritband? U2
Hur får man in 10.000 judar i en Fiat? 2 där fram, 3 där bak och resten i askkoppen.
Vad säger man när man väntar på sitt baggage på en flygplats och man står bredvid en mamma och hennes handikappade son? Jaså, här står vi med var sitt kolli.
Alla antisemitiska skämt stod givetvis jag för.
Skämten med vad flickan sa kräver att man har snuskig fantasi och lite tajming. Jesper kom aldrig riktigt rätt till (som flickan sa) så han försökte säga det efter varje mening. Jag kunde säga något i stil med att "vad gott det är med öl" och Jesper kunde svara som flickan sa. That makes no sense at all!! Till slut var vi tvungna att börja ge Jesper poäng efter varje gång han försökte. Minus om det kom vid fel tillfälle (som flickan sa) och plus om han lyckades tajma rätt. När vi var framme vid Saalbach låg Jesper på -375. En stark bedrift ändå när man betänker på att han försökte verkligen och det är ju jobbet som räknas.
Vi kom fram till Saalbach som bjöd på underbart väder. Strålande sol och jättevarmt. Vi satte oss på torget och drack några öl som inhandlades på spar tillsammans med korven landjäger som utgjorde vår lunch. Vi satt och hade det riktigt skönt och trevligt ett tag innan det började bli dags att ta sig till after skin på Hinterhag Alm. Det ligger mitt i backen och har fått pris som världens bästa after ski eller något liknande. Vi frågade guiden hur lång tid det skulle ta att gå dit. Runt 10 minuter svarade han och det tyckte vi lät ganska ok tills Jenny stortjöt: "10 minuter?? Nej för helvete, vi tar taxi"! Lata bummare. Sagt och gjort, guiden fick beställa en taxi och så åkte vi upp mot after skin. Där skulle jag beställa en öl och såg en tjej som påminde lite om den vackraste tjejen jag vet. Just det ja, det var Jones syster som jobbade i en bar på Hinterhag Alm. Återseendet blev glatt från min sida och mindre glatt från hennes sida efter att jag hade spenderat de närmsta 5 timmarna med att mobba henne för en tidigare erövring. Det slutade med att hon gråtandes sa att om jag inte slutade skulle jag inte få någon mer öl. Ingen öl? Det är det värsta hotet man kan få. Efter det var jag tyst resten av kvällen.
Vi hittade ett bord och satte oss i solen. Snart kom två blonda yrväder springande. Stina och Jones. Som jag har saknat dessa flickor. De är lite som piff och puff förutom att de pratar mer, fortare och kanske inte riktigt lika intelligent. En blandning av piff och puff med Heidi Klum och Paris Hilton skulle man kanske kunna säga. Stina och Jones lämnar ingen oberörd. Det finns inga tjejer jag någonsin träffat som har en sådan energi och smittande entusiasm som gör att alla som är i närheten av dem mår bra mest hela tiden. Något vi skulle få prov på lite senare.
After skin började så vi gick in till det stora dansgolvet. På en balkon på ovansidan spelade ett udda after ski-band. En som såg ut som en MC-knutte ihop med en gammal gubbe som tydligen hade spelat på after skin i 35 år. Det bjöds på en blandning av gamla tyska after ski-låtar som eisbären blandat med lite nyare rocklåtar med band såsom U2. Det var en riktigt grym after ski och när de spelade Eisbären (som från början är en kampsång för hockeylaget Berlin Eisbären) kom det upp en snubbe utklädd till isbjörn på scen och började köra en dans. Efter varenda låt som spelades, och ibland mitt under låten, utbrast den gamla gubben Hallo och då skulle alla svara hallo. Enkelt men genialt. Efter ett tag sa de att de återigen har två tjejer som ska sjunga ABBA för oss. Välkommen upp på scen.... Emelie och Stina?! Vi hade ingen aning om att de skulle sjunga så vi blev lite småchockade när de började dansa runt och sjunga två ABBA-låtar. Jag var djupt imponerad över hur pass duktiga de var och framförallt över vilken show de gjorde av det. Men det är så typiskt Jones och Stina. De är så glada och snälla och underbara så de får göra nästan vad de vill för man står bara och blir glad.
När de hade sjungit färdigt blev femklövern lite coola by association då vi ju kände dessa artister som påminde lite om Lili och Sussie. Nu var det snart dags att gå från after skin. Först skulle bara Jones visa att hon är lika bra på att fånga saker som en 2-åring utan händer då hon i 20 minuter satt på Kjetils axlar utan att lyckas få tag på något av värde. Vi lyckades också starta ett congatåg som vi fick halva stället med oss på. Töntigt? Ja. Lame? Mycket. Roligt? Fantastiskt!
När vi skulle ner till byn från after skin fick vi ta skidbacken ner med fötterna. Det var livsfarligt! Till slut blev det som en blandning av Nascar, fia med knuff och 3000 meter hinder. Mycket trevligt. Alla var vi lite hungriga så vi beslöt oss från att ta en pizza. Vi hittade en pizzeria som vi faktiskt lyckades bli utslängda från så småningom då vi ville sjunga after ski-låtar. Vi var dock så pass taktiska så vi hann äta upp först innan vi blev utslängda. Klockan var nu runt 8 och vi hade ungefär 4 timmar på oss tills taxin skulle gå hem. Vi skulle sluta kvällen på UnderBar men innan dess beslöt vi oss för att gå till Ötzi Bar där Jones jobbade.
Ötzi bar var helt dött så det var inga problem att få beställa direkt. Vi var nu alla mer eller mindre fulla och trötta så 2-3 stycken tog en tupplur i soffan. Detta tyckte vi reseledare var för dåligt. Så vi beställde in 7 shotglas och en flaska med energidryck. Då jävlar blev det fart på oss! 3 stycken österrikiskor klev in genom dörren och jag såg min chans. Nu ska jag lyckas få Jones svartsjuk och kär i mig genom att lyckas ragga upp en av flickorna. Jag satte mig bredvid tjejerna och började köra på mitt stora program. Jag var alldeles för full och de var alldeles för nyktra, och dessutom nästan klara läkare, men det verkar som att läkare har någon slags freakish dragning mot mig. Kanske beror det på att jag har i sort sett varenda sjukdom som finns. Kanske tycker de att jag är ett intressant försöksobjkekt. Eller kanske är mitt kall i livet att bli läkare. Jag tror definitivt minst på det sista alternativet. I vilket fall som helst verkade de bli ganska intresserade alla tre så jag gjorde klassikern och inriktade mig på den näst snyggaste. Den näst snyggaste är fortfarande ganska snygg och dessutom blir hon så tacksam över att man inte gick på den snyggaste som brukar få alla uppmärksamhet så man får hångla i ren tacksamhet. Sneaky! Om det funkade? Sådär. Om Jones blev svartsjuk? Hon dolde det väldigt väl isåfall. Jag ska komma på en ny taktik till sommaren.
Till slut var det dags att gå och ett kramkalas utbröt mellan oss och Jones. Det kanske kom en och annan tår också innan jag rusade tillbaka för att deklarera min passion. Det gjordes med en dikt.
Emelie,
you and me
we should be
in a tree
for eternity
och äta brie
och äta kli
tills du blir bi
och ligger med Annie
Detta epos skulle man ju kunna tro fick hennes hjärta att smälta. Men icke! Hon undrade bara vad fan vi skulle upp i ett träd att göra och vem den där Annie är.
Tyngd av hjärtesorg och en Jesper på mina axlar rusade vi genom gatorna bort till UnderBar. Där visades skidor, till norrmännens vilda glädje, samtidigt som de hade Idol-kväll. Detta gjorde att Jesper, Marius och Kjetil mer eller mindre fick halva publiken att vilja skära av sig öronen. Men kul var det. Dessutom hann jag med att vara dryg mot en trevlig tjej innan jag nästan, nästan vann vadet.
Taxin hem var speciell. Vi hade världens vildaste taxichaufför och jag och Kjetil hade världens party med honom längst fram. Där bak var det desto tröttare. Jenny och Marius låg osh sov i en hög. Vi märkte att det skulle bli tight med tid så vi ringde Eden och bad de hålla öppet en kvart längre så vi kunde rusa in och ta en shot innan de stängde. De accepterade motvilligt. Nu blev gänget genast piggare och det slutade med att vi tog en lång kväll den natten som slutade sent, sent. Jag lyckades hitta en av mina gamla kottar från sommarlandstiden. Hon var lika vacker som alltid med ett leende som kan smälta hela sporten. Hennes brorsa hade precis fyllt 18 och det måste man ju fira med att köpa shots till dem. Sen kom en till som kan vara tillsammans med en annan gammal kollegas syster, eller något liknande. Klart snubbarna skulle ha varsin shot till. Jag försökte tvinga den vackra kotten och de unga herrarna att komma till eden dagen efter, där ju jag och Kjetil skulle göra succé, men de skulle åka till Saalbach dagen efter. Jag hittade Marius och dansade på istället och det var det sista jag såg av den vackra kotten. Bis nächste jahre.
Bad Gastein 5
Efter det lilla mellanspelet är det dags att gå igenom en av de bästa dagarna jag hade under min tid i Bad Gastein. Femklöverns arrangemang bonden med STS-picnic. Jag började med att mot alla odds komma i tid till min och Jespers samlingsplats. Det brukar vara lika stor chans att jag har pjäxorna på klockan 9 på morgonen som att någon vacker norsk tjej träffar Kjetil och inte blir blixtförälskad. Men denna dagen klarade jag mig. Bögis var ledig och skulle med men honom såg man inte röken av förrän långt senare på kvällen så jag och Jesper fick åka upp själv och åka lite pist. Det var fortfarande grymt fint väder så vi tänkte att pisterna borde vara ganska bra. Tyvärr så var de för det mesta ganska rejält uppåkta på de allra flesta ställen så vi liknade mer två kameler med parkinson än skidåkare där vi struttade fram något ograciöst. Till slut fick vi allt några bra åk ändå. När klockan närmade sig 12 drog vi iväg till STS picnic för att se om vi kunde hjälpa till med något. Vi bummare brukar nämligen försöka hjälpa till med något i utbyte mot att vi får gratis mat. Allt för gratis mat vet ni. Väl där verkade det som att det skulle bli ganska mycket folk så beskedet vi fick av picnic-ansvariga (en mycket vacker och trevlig ung man) var att vi fick vänta tills alla tagit mat för att se om det blir mat över till oss. Så vi satte oss längst upp (ingen vidare bra strategisk plats med tanke på om man ska bära mat) och njöt av solen.
Här är utsikten vi hade från vår plats på picnicen.
Snart kom Kjetil och till sist var vi femklövern plus hundvalpen och hennes pojkvän Viktor som satt där uppe och glassade. När alla fått mat verkade det som att det blev lite mat över till oss. Det var en stjärnkock på plats för att laga till massa kött men det köttet skulle vi inte få röra då det behövde räcka till gästerna. Istället fick vi ta av allt det andra för halva priset. Säg halva priset till en bummare och du ser att han genast börjar dregla så smått. Det slutade med att vi till slut fick ta lite kött med. När det var dags att göra upp picnic-räkningen viftade bara den ansvariga med handen och väste: "Jag har alltid sett upp till dig Mathias, this is on the house, the STS-house". Jag bockade och bugade och gav en snabb breakdance som tack för komplimangen. En reseledare gick runt och bjöd på vin men vi försökte beställa en shotbricka. Han skrattade bara. Vi fortsatte och tjata och efter ett tag kom han med 7 shotglas i plast och en mugg full av jäger. Vilken hjälte! efter shoten var det dags att dra till bonden med ett litet stopp på vägen. Lukas jobbade på berget med att leka roulette och dela ut reklamgrejer för Casino Austria. Det såg inte ut som han led av att jobba direkt.
Här står han och kramas med en tjej i solen. Soft jobb.
Efter att ha krossat rouletten och vunnit alla reklamgrejer, mest tändare, fick Lukas ett smått hysteriskt utbrott och tingade oss iväg innan vi skulle spränga banken. Nästa stopp: bonden. Det kanske är på plats här att berätta lite om bonden. Det är en gammal tant på runt 93 år som går runt och myser i en stuga där man kan köpa dryck och mat. Mest dryck. Det är lite svårt att hitta dit så man bör veta vart det ligger för att lyckas med det. Först kommer en labyrint med en sphinx i slutet där man måste svara på en gåta (min fråga var vad det var som kommer och kommer men aldrig går igeonom dörren), efter det måste man hoppa ner för en backhoppningsbacke gjord av smör och hårvax innan man precis vid landningen måste inleda en fäktning med stavarna mot närmsta gran. Lätt kanske ni tycker? Visst, granens fotarbete kanske är lite segt men de är fan inte lätta att slå ihjäl.
Vet ni förresten hur många indianer som får plats i granen? Hela stammen.
Svaret på min gåta? Enkelt, Fritzels barn.
Bonden var det ja. Hon kan vara österrikes första extremskidåkare men hon kan lika gärna inte vara det. Det är lite oklart. Hon har numer sin dotter eller vad det nu kan vara som hjälp. Själv myser hon mest runt på gården och pratar tyska med alla. Världens utan tvekan mysigaste gumma. Trevlig, glad och snäll. Tror jag i alla fall för det är ju fan ingen som fattar vad hon säger så hon skulle ju lika gärna kunna säga åt oss att dra åt helvete.
Vi var femklövern plus hundvalpen som tog plats vid högbordet och beställde in ställets specialitet, jägerte. Det är, förvånande nog inte, te med jäger i. Istället är det te, med obstler och strohrom. En tredjedel av varje. Varmt, sött och lagom starkt. Den första kanske inte smakar så gott men de nästa 5-6 blir desto godare. Snart anslöt STS kontor som bestod av Anna-Carin (som har världens bredaste västgötska), Kristian (STS platschef som jag har varit lite rädd för hela min karriär), Richie (personalchef av något slag som är riktigt lugn och soft), en skåning som jag glömt namnet på samt Lovisa (?) (jag tror hon hette så, hon fyllde i varje fall år och var dessutom bland det finaste jag skådat). Nu började jägerte strömma in och alla blev lite påverkade. Det var extremt rolig stämning runt bordet och många skämt, det ena torrare än det andra. Mest pratade det om STS eftersom alla utom jag, Jan och Marius jobbade med STS. Jag fick efter ett tag komma in lite mer i diskussionen när det kom fram att under tidigare år så har halva STS-styrkan varit kär i mig. Dessutom skadade det ju inte att man lyckats vara ihop med Ellen ganska länge. Det imponerade storligen på alla.
Såhär ser en jägerte ut.
Jag skålar med Marius
Här ses några av de som var med. Längst bort ser vi födelsedagsbarnet tillika en av världens sötaste tjejer.
Richie är snubben med ryggen mot och Kristian är han som ser farlig ut. Det söta födelsedagsbarnet var väl kanske lite mindre söt på denna bilden.
Efter att vi hade fått i oss runt fyra jägerte kom så bögis. Han skulle varit med oss redan från klockan 9 på morgonen men istället ansluter han runt klockan 5 hos bonden. Han fick ta en taxi för att komma dit men det var inget han behövde ångra då han nästan genast svepte 2-3 jägerte för att försöka komma ikapp. Vi drack några stycken till innan den klassiska uppdelningen av notan. Det var ett matematiskt problem i klass med relativitetsteorin men till slut hade vi fått tillräckligt utbetalat för att fortsätta resan. Nu var klockan närmare 7 och alla hade fortfarande sin skidutrustning på sig och skidorna med sig. Vi beställde två taxi och eftersom vi hade STS platschef med oss bestämde vi oss helt enkelt för att ställa in allas skidor på STS-kontoret. Innan taxi kom råkade jag dock ut för ett vad. Bögis snodde ett vedträ från bonden och vadet gick ut på att jag skulle hålla i vedträt hela kvällen. Jag accepterade gladeligen och gick runt och viftade med det där vedträt ganska länge. På STS-kontoret var vi givetvis tvungna att göra en grolla med all sprit man kunde finna. Kjetil och bögis satte igång med att hälla i olika spritsorter och lite juice. De tyckte de behövdes mer smak så de satte igång att smula ner godis (som var tänkt för barn) i grollan. Vad de hade tänkt sig skulle hände vet jag inte riktigt för givetvis sjönk godiset ner till botten direkt. De två genierna såg lite besvikna ut för de hade nog tänkt sig att grollan på något mystiskt sätt skulle lösa upp godisbitarna så de blev ett med spriten men dessa grabbar har nog inte läst mycket kemi i sina dagar. Alla ställde sig i en ring och så var det dags för sång och dryck. "Denna grolla den ska vandra från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå". Jag viftade i takt med vedträt som den stora dirigent jag är.
Jag och hundvalpen hade fortfarande våra pjäxor på oss så vi gick till STS servicecenter för att ta på oss skorna istället. Har ni någonsin testat att ta av er pjäxor med ett vedträ i handen? Testa aldrig det. Det är svårare än det är för Jan att hångla med någon annan än en toalettstol. Nu bestämde vi oss för att köra en kort barrunda. Först schirmbar där vi halvtvingade bartendern att följa med till Saalbach dagen efter (något han inte gjorde). Efter Schirmbar minns jag faktiskt inte riktigt vart vi gick men jag är ganska säker på att Eden, Silver och häggis fick besök innan det var dags för en ny bekantskap för mig, Wuhrers.
En sak minns jag dock. Vi hade ringt från bonden till Eden för att kolla om de kunde göra en skida med 12 shots på åt oss. Här känner jag att det krävs en liten förklaring från min sida. På Eden kan man dricka en skidshot vilket innebär att man häller upp sprit i fyra shotglas som är fastsatta på en skida. Då välter man skidan och häller i sig shoten samtidigt. Nu skulle vi alltså vilja ha en skida med 12 shots på. Så bartendern på Eden fick springa och hämta sin egen skida och sen sitta med silvertejp för att tejpa fast glasen. De slet sitt hår i förtvivlan men när Kristian ringer och begär något då fixar man det helt enkelt. När vi kom till Eden hade de faktiskt lyckats fixa skidan. Nu var problemet hur vi skulle kunna dricka ur den. Vi fick stå kind mot kind och stjälpa i oss de där shotsen och jag kan säga för er som aldrig varit i BG att en skidshot med 12 shots på är svårare och mer legendariskt än ni kan ana. Det är ungefär som om Bojan skulle göra mål med högerfoten eller som om Kjetil skulle vinna Idol med en Celine Dion-låt. Efter skidshoten var alla på extremt bra humör och då började Sebastian spela. Sebastian är en trubadur som var Kjetils kursbarn men inte lyckades få jobb. Han stannade dock och jobbar nu på first descent och med att spela på Eden ibland. Vi passade på att fråga om han ville spela på torsdagen, när jag och Kjetil skulle jobba, gratis. Han tackade ja och som tack gav vi honom en mp3 och tvingade honom att lära sig Eden-sången. Nu stod jag och Marius på sofforna en bra stund och sjöng med i alla låtar som Sebastian sjöng och viftade med vedträt som mer och mer kändes som en svårighet att komma ihåg att ta med. Vi sjöng vackrare än en näktergalen som spelar. En mycket rolig Eden-kväll.
Men även den roligaste Eden-kvällen måste ta slut så vi gick mot Wuhrers. Ny bar för i år som hade riktigt soft lokal med liveband och fullsmockat med folk. Det enda problemet skulle väl vara att det mest var danskar och österrikare där. Dessutom var nog medelåldern runt 17, vilket jag visserligen brukade gilla förr men nu känner mig på gränsen till för gammal för. Vi var nog 5-6 stycken som gick dit men där fastnade jag och Marius som efter denna kvällen kommer kallas för danskungarna. Vi stod i mitten och dansade på järnet. Det verkade som om vi var de enda som dansade och att folk tittade konstigt på oss men det var nog för att de inte var bekanta med vår charmanta dansstil. På Wuhrers hann jag med att nästan bli uppraggad av en 93:a med tandställning innan det fick räcka för kvällen.
Alla tog sig hem på ett eller annat sätt för dagen efter var en viktig dag. Då skulle femklöverns dyraste (om man inte räknar fonduen för mig) arrangemang gå av stapeln. After ski i Saalbach där jag skulle få träffa min stora kärlek Jones.
Här är utsikten vi hade från vår plats på picnicen.
Snart kom Kjetil och till sist var vi femklövern plus hundvalpen och hennes pojkvän Viktor som satt där uppe och glassade. När alla fått mat verkade det som att det blev lite mat över till oss. Det var en stjärnkock på plats för att laga till massa kött men det köttet skulle vi inte få röra då det behövde räcka till gästerna. Istället fick vi ta av allt det andra för halva priset. Säg halva priset till en bummare och du ser att han genast börjar dregla så smått. Det slutade med att vi till slut fick ta lite kött med. När det var dags att göra upp picnic-räkningen viftade bara den ansvariga med handen och väste: "Jag har alltid sett upp till dig Mathias, this is on the house, the STS-house". Jag bockade och bugade och gav en snabb breakdance som tack för komplimangen. En reseledare gick runt och bjöd på vin men vi försökte beställa en shotbricka. Han skrattade bara. Vi fortsatte och tjata och efter ett tag kom han med 7 shotglas i plast och en mugg full av jäger. Vilken hjälte! efter shoten var det dags att dra till bonden med ett litet stopp på vägen. Lukas jobbade på berget med att leka roulette och dela ut reklamgrejer för Casino Austria. Det såg inte ut som han led av att jobba direkt.
Här står han och kramas med en tjej i solen. Soft jobb.
Efter att ha krossat rouletten och vunnit alla reklamgrejer, mest tändare, fick Lukas ett smått hysteriskt utbrott och tingade oss iväg innan vi skulle spränga banken. Nästa stopp: bonden. Det kanske är på plats här att berätta lite om bonden. Det är en gammal tant på runt 93 år som går runt och myser i en stuga där man kan köpa dryck och mat. Mest dryck. Det är lite svårt att hitta dit så man bör veta vart det ligger för att lyckas med det. Först kommer en labyrint med en sphinx i slutet där man måste svara på en gåta (min fråga var vad det var som kommer och kommer men aldrig går igeonom dörren), efter det måste man hoppa ner för en backhoppningsbacke gjord av smör och hårvax innan man precis vid landningen måste inleda en fäktning med stavarna mot närmsta gran. Lätt kanske ni tycker? Visst, granens fotarbete kanske är lite segt men de är fan inte lätta att slå ihjäl.
Vet ni förresten hur många indianer som får plats i granen? Hela stammen.
Svaret på min gåta? Enkelt, Fritzels barn.
Bonden var det ja. Hon kan vara österrikes första extremskidåkare men hon kan lika gärna inte vara det. Det är lite oklart. Hon har numer sin dotter eller vad det nu kan vara som hjälp. Själv myser hon mest runt på gården och pratar tyska med alla. Världens utan tvekan mysigaste gumma. Trevlig, glad och snäll. Tror jag i alla fall för det är ju fan ingen som fattar vad hon säger så hon skulle ju lika gärna kunna säga åt oss att dra åt helvete.
Vi var femklövern plus hundvalpen som tog plats vid högbordet och beställde in ställets specialitet, jägerte. Det är, förvånande nog inte, te med jäger i. Istället är det te, med obstler och strohrom. En tredjedel av varje. Varmt, sött och lagom starkt. Den första kanske inte smakar så gott men de nästa 5-6 blir desto godare. Snart anslöt STS kontor som bestod av Anna-Carin (som har världens bredaste västgötska), Kristian (STS platschef som jag har varit lite rädd för hela min karriär), Richie (personalchef av något slag som är riktigt lugn och soft), en skåning som jag glömt namnet på samt Lovisa (?) (jag tror hon hette så, hon fyllde i varje fall år och var dessutom bland det finaste jag skådat). Nu började jägerte strömma in och alla blev lite påverkade. Det var extremt rolig stämning runt bordet och många skämt, det ena torrare än det andra. Mest pratade det om STS eftersom alla utom jag, Jan och Marius jobbade med STS. Jag fick efter ett tag komma in lite mer i diskussionen när det kom fram att under tidigare år så har halva STS-styrkan varit kär i mig. Dessutom skadade det ju inte att man lyckats vara ihop med Ellen ganska länge. Det imponerade storligen på alla.
Såhär ser en jägerte ut.
Jag skålar med Marius
Här ses några av de som var med. Längst bort ser vi födelsedagsbarnet tillika en av världens sötaste tjejer.
Richie är snubben med ryggen mot och Kristian är han som ser farlig ut. Det söta födelsedagsbarnet var väl kanske lite mindre söt på denna bilden.
Efter att vi hade fått i oss runt fyra jägerte kom så bögis. Han skulle varit med oss redan från klockan 9 på morgonen men istället ansluter han runt klockan 5 hos bonden. Han fick ta en taxi för att komma dit men det var inget han behövde ångra då han nästan genast svepte 2-3 jägerte för att försöka komma ikapp. Vi drack några stycken till innan den klassiska uppdelningen av notan. Det var ett matematiskt problem i klass med relativitetsteorin men till slut hade vi fått tillräckligt utbetalat för att fortsätta resan. Nu var klockan närmare 7 och alla hade fortfarande sin skidutrustning på sig och skidorna med sig. Vi beställde två taxi och eftersom vi hade STS platschef med oss bestämde vi oss helt enkelt för att ställa in allas skidor på STS-kontoret. Innan taxi kom råkade jag dock ut för ett vad. Bögis snodde ett vedträ från bonden och vadet gick ut på att jag skulle hålla i vedträt hela kvällen. Jag accepterade gladeligen och gick runt och viftade med det där vedträt ganska länge. På STS-kontoret var vi givetvis tvungna att göra en grolla med all sprit man kunde finna. Kjetil och bögis satte igång med att hälla i olika spritsorter och lite juice. De tyckte de behövdes mer smak så de satte igång att smula ner godis (som var tänkt för barn) i grollan. Vad de hade tänkt sig skulle hände vet jag inte riktigt för givetvis sjönk godiset ner till botten direkt. De två genierna såg lite besvikna ut för de hade nog tänkt sig att grollan på något mystiskt sätt skulle lösa upp godisbitarna så de blev ett med spriten men dessa grabbar har nog inte läst mycket kemi i sina dagar. Alla ställde sig i en ring och så var det dags för sång och dryck. "Denna grolla den ska vandra från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå". Jag viftade i takt med vedträt som den stora dirigent jag är.
Jag och hundvalpen hade fortfarande våra pjäxor på oss så vi gick till STS servicecenter för att ta på oss skorna istället. Har ni någonsin testat att ta av er pjäxor med ett vedträ i handen? Testa aldrig det. Det är svårare än det är för Jan att hångla med någon annan än en toalettstol. Nu bestämde vi oss för att köra en kort barrunda. Först schirmbar där vi halvtvingade bartendern att följa med till Saalbach dagen efter (något han inte gjorde). Efter Schirmbar minns jag faktiskt inte riktigt vart vi gick men jag är ganska säker på att Eden, Silver och häggis fick besök innan det var dags för en ny bekantskap för mig, Wuhrers.
En sak minns jag dock. Vi hade ringt från bonden till Eden för att kolla om de kunde göra en skida med 12 shots på åt oss. Här känner jag att det krävs en liten förklaring från min sida. På Eden kan man dricka en skidshot vilket innebär att man häller upp sprit i fyra shotglas som är fastsatta på en skida. Då välter man skidan och häller i sig shoten samtidigt. Nu skulle vi alltså vilja ha en skida med 12 shots på. Så bartendern på Eden fick springa och hämta sin egen skida och sen sitta med silvertejp för att tejpa fast glasen. De slet sitt hår i förtvivlan men när Kristian ringer och begär något då fixar man det helt enkelt. När vi kom till Eden hade de faktiskt lyckats fixa skidan. Nu var problemet hur vi skulle kunna dricka ur den. Vi fick stå kind mot kind och stjälpa i oss de där shotsen och jag kan säga för er som aldrig varit i BG att en skidshot med 12 shots på är svårare och mer legendariskt än ni kan ana. Det är ungefär som om Bojan skulle göra mål med högerfoten eller som om Kjetil skulle vinna Idol med en Celine Dion-låt. Efter skidshoten var alla på extremt bra humör och då började Sebastian spela. Sebastian är en trubadur som var Kjetils kursbarn men inte lyckades få jobb. Han stannade dock och jobbar nu på first descent och med att spela på Eden ibland. Vi passade på att fråga om han ville spela på torsdagen, när jag och Kjetil skulle jobba, gratis. Han tackade ja och som tack gav vi honom en mp3 och tvingade honom att lära sig Eden-sången. Nu stod jag och Marius på sofforna en bra stund och sjöng med i alla låtar som Sebastian sjöng och viftade med vedträt som mer och mer kändes som en svårighet att komma ihåg att ta med. Vi sjöng vackrare än en näktergalen som spelar. En mycket rolig Eden-kväll.
Men även den roligaste Eden-kvällen måste ta slut så vi gick mot Wuhrers. Ny bar för i år som hade riktigt soft lokal med liveband och fullsmockat med folk. Det enda problemet skulle väl vara att det mest var danskar och österrikare där. Dessutom var nog medelåldern runt 17, vilket jag visserligen brukade gilla förr men nu känner mig på gränsen till för gammal för. Vi var nog 5-6 stycken som gick dit men där fastnade jag och Marius som efter denna kvällen kommer kallas för danskungarna. Vi stod i mitten och dansade på järnet. Det verkade som om vi var de enda som dansade och att folk tittade konstigt på oss men det var nog för att de inte var bekanta med vår charmanta dansstil. På Wuhrers hann jag med att nästan bli uppraggad av en 93:a med tandställning innan det fick räcka för kvällen.
Alla tog sig hem på ett eller annat sätt för dagen efter var en viktig dag. Då skulle femklöverns dyraste (om man inte räknar fonduen för mig) arrangemang gå av stapeln. After ski i Saalbach där jag skulle få träffa min stora kärlek Jones.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)