Emo

Senaste gången jag skrev här drog jag på mig klagomål hos en person som tyckte min blogg blivit alldeles för emo (vad det uttrycket nu betyder) och tråkig. Hon verkade tycka att mitt patetiska liv drog ner hennes sprudlande livsglädje. Personen ifråga ville att jag skulle återgå till att enbart referera korpmatcher då detta verkade ta fram en komisk ådra inom mig. Det är dock inte tack vare mig man kan skriva humoristiska referat om korpmatcherna utan snarare alla deltagares totala brist på talang som gör att enbart genom att beskriva verkligheten blir det roligt. Jag som bär realismens fana högt kan inte skapa lika underhållande alster när jag ska beskriva min egen vardag då denna vardag mest går ut på att ha ångest inför jobbet, jobba, ha ångest inför nästa jobbpass, sova samt skrikgråta i duschen när jag tänker på att de skjuter Old yeller i slutet. Detta blir därför en förklaring till varför min blogg blivit tråkig. Jag är tråkig av naturen men har haft en väldig tur av ödets nycker när vissa inlägg blivit roligare än de förtjänade tack vare händelser bortom min kontroll.

Min mor och faster har läst här och fasat över den kvinnosyn jag verkar ha. Det gick så långt som orden arvlös och bläckfiskpudding (hon är lite dement stackaren efter att ha jobbat på ett kärnkraftverk med låg säkerhet långt efter sin 70-års dag) nämndes. Det ryktades även om att belöningen skulle bli grandios om jag författade ett inlägg där kvinnor i allmänhet och min mor i synnerhet hyllas. På grund av dementen (hon brukar bland annat ofta glömma av mitt namn och kalla mig för Monika ibland) har hon säkert glömt av detta vid tidpunkten för detta inläggs publicering men jag tycker ändå en hyllning kan vara på sin plats. Min mor är en fantastisk varelse vars godhet enbart överskuggas av hennes skönhet. Ifall faster läser detta så är hon också en underbar människa (även om hon också tack vare någon mystisk sjukdom verkar tro att hon snart ska fylla 20 istället för de 40 hon ser ut att vara).

I tisdags gjorde Team Banjostampen comeback på Danilos moviequiz. Resultatet blev 25/25 och 500 kronor i vinst vilket genast dracks och åts upp. Det blev en mycket trevlig kväll där jag och Kristoffer beslöt oss för att börja spela tennis, vilket vi även gjorde dagen efter med tveksamt resultat (längsta bollduellen var när Kristoffer av misstag sköt mig i huvudet så bollen studsade tillbaka). Vi har även hunnit med att skapa två ölspel. Fotbollsöl samt NHL-öl. Jag måste be min mor om tillgift för att jag använder min kreativa talang till att skapa dryckeslekar. Snälla, skriv inget brev om det..

I natt är det dags att jobba återigen. Gårdagens jobbande genomfördes i en hetta på ungefär 30 grader med en luftfuktighet man knappt ens ser i amazonas. Att jobba i en K-märkt byggnad har sina nackdelar. Min axel har hållit mig vaken i natt och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas arbeta ikväll med sån smärta jag har just nu men det får gå för en 75%-lön tål inga fler sjukskrivningar om man någonsin vill kunna åka iväg och göra nåt skoj igen.

Nu var det nära att det blev deprimerat här igen så direkt över till nästa ämne. Jag har blivit kär! Det hände efter en blöt kväll med Kristoffer där vi diskuterade kärleken, livet och hur BP:s (betyder här inte Brommapojkarna) oljekatastrof kommer påverka fiskeståndet de närmsta 20 åren. På väg hem där jag funderade på om man kanske skulle göra en bok vid namn No Liss for old Women slog det mig som en blixt. Det kändes som jag såg ljuset. Jag gick fram för att språka med denna vackra dam jag fått syn på. Det började lite nervöst då damen ifråga inte verkade förstå mig för jag fick väldigt märkliga svar. Jag ska villigt erkänna att jag var lite rund om fötterna (vad är det för jävla uttryck egentligen? Vadå rund?) och kanske inte var lika artikulerad som jag vanligen försöker vara men damen verkade svara på andra frågor än jag ställde. Var hon kanske inte intresserad? Omöjligt, mitt fylle-ego och faktumet att hon stod kvar försäkrade mig om den saken. Jag försökte igen. "Hej kexet, här står du och smular" tänkte jag säga som den patetiska klichéfyllda romantikern jag är. Tyvärr kom det ut fel i spritångorna så istället sa jag "Hej exet, så här står du och knullar". Nu gick hjärnan på högvarv. Vad skulle hon tro om mig? Skulle hon tro att jag tyckte hon såg ut som ett ex? Skulle hon själv vara en så dekadent kvinna så hon till och med inte visste om vi hade fornikerat? Jag väntade några hemska sekunder som kändes som några hemska sekunder. Till slut svarade varelsen. "För in fort, eh?" sade hon. Jag blev chockad. Hade jag med hjälp av ölen blivit en sådan charmör så det numer räckte att säga hej innan det var dags att släppa lös köttets lustar. Jag visste inte vad jag skulle säga, mitt i gatan och allt. Jag försökte lätta stämningen med en ordvits. "Saker ett digitalt skepp säger när det är nära att krascha med en hamn" skämtade jag till det. Först fick jag ingen reaktion. Sen viskade damen "Ogiltig pinne". Vad hände där? Hade jag precis blivit hånad för min mindre imponerande anatomi? Av en främmande kvinna. Hur vågar hon tänkte jag och slängde min sko på henne innan jag gick rasande därifrån. Dagen efter gick jag samma väg för att möta en intresserad producent för mina projekt Tröstlös i Toronto samt Broarna i Mölndal City. Då såg jag något jag kände igen. Den sko jag dagen innan hade slängt på min drömtjej. Den låg under en maskin som sade saker som "För in kortet" och "Ogiltig pin-kod". Kvinnan jag i spritdimman hade förälskat mig i visade sig vara en bankomat för blinda personer. Misslyckandet verkade stort men räddades lite då jag trots allt fick föra in mitt kreditkort i maskinens öppning och dessutom fick pengar för besväret. Så kan det gå när man nyttjar berusningsdrycker i storstaden.

Nu ska jag gå till jobbet och drömma om en vacker kvinna med väldig talang för jobb inom domaryrket.