Rån med mera.

Detta blogginlägg var tänkt att det skulle handla om en rolig svensexa och en halvt magisk söndagskväll. Det överskuggades dock lite lätt av att tre nötter med kniv ville ta mina pengar, min mobil och min manlighet ifrån mig (metaforiskt talat, de försökte som tur var aldrig hugga av slangen för att ta med som souvenir).

Lördagen var som sagt svensexa och jag hade stått för spritinköpet. Ingen idé att snåla tänkte jag och köpte 48 öl plus en flaska sprit som vi var fem att dela på under ett par timmar. Det slutade ju inte helt oväntat kul. Efteråt, på vägen mellan buss-stationen i Tibro och mina föräldrars hus, precis när man är som mest ensam och eländig i regnet, ringde Kristoffer och fick mig laddad på söndagsutgång genom att flitigt citera Krunegård. Söndagen skulle bli legendarisk.

Den svarta söndagen började med att blåvitt förlorade. Trots det lyckades det vända och bli en riktigt kul kväll, mycket tack vare ett nytt kul quiz och mycket öl på diverse sunkbarer. På Chez träffade jag en vansinnigt söt tjej som jag fick numret av. Skulle det vara den kärlek jag letat efter? Det får vi aldrig svar på eftersom jag bara hade hennes nummer i 10 minuter innan min mobil blev stulen.

Jag har dragit historien om rånet många gånger nu men man kan väl säga att det kändes rätt lugnt förutom att de hade framme knivar och verkade helt stenade. Lite otäckt var det allt och det kommer kännas när jag ska hem efter jobbet i natt. Eftersom jag inte orkar dra hela storyn igen så kommer jag istället återberätta rånet som olika kändisar skulle refererat det.

Först ut är Ralf Edström som berättar om rånet.

"Här kommer tre killar med kniv och det är Råååååån. Åh vad gött. Det var ett himla konstigt rån det här, rånarna kommer från västersidan med högerkniven och rånmannen tror.. och rånmannen... Det ska bli intressant, det är kul. Det kan bli väldigt blodigt framöver. Och där åker andra kniven fram och det är råååååån. Håhåhåhåhåhå. Vilket rån! Vilket rån, vilket rån, vilket rååån!! BEEEH!"

Nästa person att bevittna, och kommentera, rånet var vraket sparven.

"Så jävla uselt!! Råna, råna, RÅNA!! Lätt att råna Kristoffer och Mathias din jävla sopa. Knivrånet är över. Prestera, prestera!"
Därefter blev sparven förhörd av en polis.

- Du har sett ett rån på tre år, du verkar väldigt upprörd?
- Katastrof, det är fullständig katastrof. Det går att råna småpojkar som Kristoffer och Mathias men när man möter någon med lite mer kilo, som till exempel Micke, då funkar ingenting längre. Det är katastrof. Och det är egentligen inte rånarnas fel, det är samhället som gjort att dessa rånare finns. Det är katastrof.
- Men du riktar vreden mot rånarna?
- Ja, för att de borde ta sitt ansvar och börja med pistol.
- Men är inte det väldigt tidigt när man är åtta år?
- Jo kanske, men jag vill ha ett blodigt rån som jag en gång har haft. Jag vill inte ha en 7-, 8-, 10-åring.
- Kanske inte så konstruktivt att stå och gapa såhär?
- Nej men jag säger vad jag tycker här och nu. Jag tänker inte skriva nåt mejl eller ringa, framförallt eftersom mobilerna blev snodda så man inte kan ringa längre, utan jag säger här och nu vad jag tycker.


Ja efter den lilla föreställningen har turen kommit till Hegerfors att beskriva rånet.

"-Ja han säger ju här rånaren att det var för att han var bögjävel och hade sån liten kniv som han tog mobilerna.
-Jag tror inte vi säger det ordet längre..
- Nej, förlåt, äckligt fanskap."

Det var det äldre gardet det. Nu är det dags att gå över till den nya generationen, nämligen Niclas Bäckström som här ger sin syn på rånet.

"- Efter rånet fick jag mobilerna av två rånare.
- Hur kändes det då?
- Det var skön............t.

- Hej rånarn, du hade fan en mobil till mig"

Nu ska tennisspelarna visa att de är bättre på att spela tennis än på att poetiskt beskriva ett rån. Här har vi Mats Wilander.

"Jag går, mitt ibland gamla och unga byggnader, i Vasa. Framför mig står en port, med tre rånare ståendes vid dess fot. Snart ska de kämpa för att få råna saker till ett värde av 40 kronor. Jag tilltalar dom, precis när jag ska gå förbi de runda byggnaderna tar de tag i mig. Plopp lät det. Samtidigt som en kniv far upp ur fickan. Liksom den hade legat där i fickan och väntat på att hämnas. Hämnas på att rånarna inte kan tillfredsställa sina kvinnor på grund av sina förvridna penisar. Kniven hänger i luften ett tag, hotfullt nära min kropp. Plötsligt vänder den och pekar mot min arm. Jag hinner inte undan. På gatan ligger också fem löv. De bildar en onödig massgrav. De flesta rånare har en mamma som är en pappa."

Efter det kan man bara säga en sak. Tack Mats.

Det finns chans att fler mer och mindre kända personer kan få ge sin syn på rånet vid ett senare tillfälle.

Konserttrion

Lördagen var en storslagen dag. Det började med att blåvitt skulle spela match. Då jag hade jobbat natten innan fann jag inga andra råd än att släpa mig upp ur sängen för att dricka öl direkt och skita i frukosten. Det gick ungefär som väntat kan man säga och jag var ovanligt tyst på arenan innan matchstart. Blåvitt spelade hyfsat och vann för första gången sedan Tiger Woods var trogen ungefär. Det var tvunget att firas med Kristoffer. Mikael var också i stan men skulle först se en konsert med en rödhårig man med gitarr. Enda undantaget till regeln att jag älskar skäggiga män med gitarr är Winnerbäck så jag satt hellre hos Kristoffer och spelade fylle-xbox.

Klockan 11 ringde Micke och ville att vi skulle komma och möta honom som tidigare var bestämt. Vi hade dock varit så inne i spelandet så inte ens duschen hade hunnits med än. Vi lurade i Micke att vi var på väg och stack iväg så fort vi bara kunde för att möta upp den vackra mannen någonstans mellan the moon och New York City. Det var lördag så Sticky var det uppenbara valet men först blev det Smaka för en öl. Där stötte vi på en spritfet rosa bloggare vid namn Laul plus en surhajsätande islänning vid namn Hjalmar. Här pratades det mest om Bäckström som fan hade en fråga och om Edströms fyllereferat.

Det var strax dags att bege sig till Sticky. Där väntade den vackraste BJ-dealern jag sett på år och dar så jag blev tvungen att spela lite. Hon var så vacker så jag förvandlades till en dreglande, förvirrad människa (kan möjligtvis också bero på all öl) som inte kunde bestämma sig för att ta kort eller stanna. Jag gick därifrån fattig och förälskad och gjorde Sticky. Efter ett tag kände jag hur en magisk kraft drog mig mot BJ-bordet igen så jag var tvungen att bjuda ut denna vackra varelse. Tyvärr hade jag helt slut på ordvitsar eller repliker så jag kom inte på något att säga. Istället stod jag där med glansig blick, pekandes på min mobil som en stum gorilla som försöker berätta något. Så spännande kan man ha det på Sticky!

Igår var en riktig slappdag. Lyssna på grym ny musik, göra lite listor, snacka med kompisar. Kvällen var fantastisk trevlig och nu är det snart dags att jobba. Mindre kul.

Emo

Senaste gången jag skrev här drog jag på mig klagomål hos en person som tyckte min blogg blivit alldeles för emo (vad det uttrycket nu betyder) och tråkig. Hon verkade tycka att mitt patetiska liv drog ner hennes sprudlande livsglädje. Personen ifråga ville att jag skulle återgå till att enbart referera korpmatcher då detta verkade ta fram en komisk ådra inom mig. Det är dock inte tack vare mig man kan skriva humoristiska referat om korpmatcherna utan snarare alla deltagares totala brist på talang som gör att enbart genom att beskriva verkligheten blir det roligt. Jag som bär realismens fana högt kan inte skapa lika underhållande alster när jag ska beskriva min egen vardag då denna vardag mest går ut på att ha ångest inför jobbet, jobba, ha ångest inför nästa jobbpass, sova samt skrikgråta i duschen när jag tänker på att de skjuter Old yeller i slutet. Detta blir därför en förklaring till varför min blogg blivit tråkig. Jag är tråkig av naturen men har haft en väldig tur av ödets nycker när vissa inlägg blivit roligare än de förtjänade tack vare händelser bortom min kontroll.

Min mor och faster har läst här och fasat över den kvinnosyn jag verkar ha. Det gick så långt som orden arvlös och bläckfiskpudding (hon är lite dement stackaren efter att ha jobbat på ett kärnkraftverk med låg säkerhet långt efter sin 70-års dag) nämndes. Det ryktades även om att belöningen skulle bli grandios om jag författade ett inlägg där kvinnor i allmänhet och min mor i synnerhet hyllas. På grund av dementen (hon brukar bland annat ofta glömma av mitt namn och kalla mig för Monika ibland) har hon säkert glömt av detta vid tidpunkten för detta inläggs publicering men jag tycker ändå en hyllning kan vara på sin plats. Min mor är en fantastisk varelse vars godhet enbart överskuggas av hennes skönhet. Ifall faster läser detta så är hon också en underbar människa (även om hon också tack vare någon mystisk sjukdom verkar tro att hon snart ska fylla 20 istället för de 40 hon ser ut att vara).

I tisdags gjorde Team Banjostampen comeback på Danilos moviequiz. Resultatet blev 25/25 och 500 kronor i vinst vilket genast dracks och åts upp. Det blev en mycket trevlig kväll där jag och Kristoffer beslöt oss för att börja spela tennis, vilket vi även gjorde dagen efter med tveksamt resultat (längsta bollduellen var när Kristoffer av misstag sköt mig i huvudet så bollen studsade tillbaka). Vi har även hunnit med att skapa två ölspel. Fotbollsöl samt NHL-öl. Jag måste be min mor om tillgift för att jag använder min kreativa talang till att skapa dryckeslekar. Snälla, skriv inget brev om det..

I natt är det dags att jobba återigen. Gårdagens jobbande genomfördes i en hetta på ungefär 30 grader med en luftfuktighet man knappt ens ser i amazonas. Att jobba i en K-märkt byggnad har sina nackdelar. Min axel har hållit mig vaken i natt och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas arbeta ikväll med sån smärta jag har just nu men det får gå för en 75%-lön tål inga fler sjukskrivningar om man någonsin vill kunna åka iväg och göra nåt skoj igen.

Nu var det nära att det blev deprimerat här igen så direkt över till nästa ämne. Jag har blivit kär! Det hände efter en blöt kväll med Kristoffer där vi diskuterade kärleken, livet och hur BP:s (betyder här inte Brommapojkarna) oljekatastrof kommer påverka fiskeståndet de närmsta 20 åren. På väg hem där jag funderade på om man kanske skulle göra en bok vid namn No Liss for old Women slog det mig som en blixt. Det kändes som jag såg ljuset. Jag gick fram för att språka med denna vackra dam jag fått syn på. Det började lite nervöst då damen ifråga inte verkade förstå mig för jag fick väldigt märkliga svar. Jag ska villigt erkänna att jag var lite rund om fötterna (vad är det för jävla uttryck egentligen? Vadå rund?) och kanske inte var lika artikulerad som jag vanligen försöker vara men damen verkade svara på andra frågor än jag ställde. Var hon kanske inte intresserad? Omöjligt, mitt fylle-ego och faktumet att hon stod kvar försäkrade mig om den saken. Jag försökte igen. "Hej kexet, här står du och smular" tänkte jag säga som den patetiska klichéfyllda romantikern jag är. Tyvärr kom det ut fel i spritångorna så istället sa jag "Hej exet, så här står du och knullar". Nu gick hjärnan på högvarv. Vad skulle hon tro om mig? Skulle hon tro att jag tyckte hon såg ut som ett ex? Skulle hon själv vara en så dekadent kvinna så hon till och med inte visste om vi hade fornikerat? Jag väntade några hemska sekunder som kändes som några hemska sekunder. Till slut svarade varelsen. "För in fort, eh?" sade hon. Jag blev chockad. Hade jag med hjälp av ölen blivit en sådan charmör så det numer räckte att säga hej innan det var dags att släppa lös köttets lustar. Jag visste inte vad jag skulle säga, mitt i gatan och allt. Jag försökte lätta stämningen med en ordvits. "Saker ett digitalt skepp säger när det är nära att krascha med en hamn" skämtade jag till det. Först fick jag ingen reaktion. Sen viskade damen "Ogiltig pinne". Vad hände där? Hade jag precis blivit hånad för min mindre imponerande anatomi? Av en främmande kvinna. Hur vågar hon tänkte jag och slängde min sko på henne innan jag gick rasande därifrån. Dagen efter gick jag samma väg för att möta en intresserad producent för mina projekt Tröstlös i Toronto samt Broarna i Mölndal City. Då såg jag något jag kände igen. Den sko jag dagen innan hade slängt på min drömtjej. Den låg under en maskin som sade saker som "För in kortet" och "Ogiltig pin-kod". Kvinnan jag i spritdimman hade förälskat mig i visade sig vara en bankomat för blinda personer. Misslyckandet verkade stort men räddades lite då jag trots allt fick föra in mitt kreditkort i maskinens öppning och dessutom fick pengar för besväret. Så kan det gå när man nyttjar berusningsdrycker i storstaden.

Nu ska jag gå till jobbet och drömma om en vacker kvinna med väldig talang för jobb inom domaryrket.

Dagen efter

Dagen efter en stor personalfest gör man inte så mycket. Man ringer Scott och Kristoffer för att kolla vad som hände igår egentligen. Man försöker vakna till på något sätt. Man försöker hålla koll på vilka som hookade igår och hoppas man själv inte är föremål för skvaller. Sen är det bara en enda stor vänta på semifinalen i fotbolls-VM. Jag måste säga att jag saknar Kjetils standardmess dagen efter där det bara står "status?".

Jag träffade förväntat nog inte mitt livs kärlek igår heller. Om man nu inte räknar Kristoffer, Petter och Micke (som jag iofs inte träffade men som fick en duett av Jag är en vampyr inspelad på sin telefonsvarare).

Det var en lyckad fest med en riktigt ball förfest. Vi såg Örgryte - Hammarby och spelade ölspel till matchen. 3 klunkar vid varje hörna, 5 för gult kort, 10 för rött kort och en jäger vid varje mål. Vi tänkte ta 2 klunkar varje gång de zoomade in en alkoholiserad bajare också men insåg att då hade vi blivit för fulla.

Det var många mycket vackra kollegor på festen igår. Tyvärr så var de vackraste upptagna så man fick nöja sig med Petter, vilket verkligen inte är det sämsta.

För att få tiden att gå kan man roa sig med att göra spotify-listor. Idag har jag gjort den ultimata bakislistan som är en blandning av vansinnigt vackra låtar och låtar med extremt bra text dagen efter så man riktigt kan vältra sig i självömkan. Eller vad sägs om dessa exempel.

Nu kan du få mig så lätt - Håkan Hellström
World spins madly on - The weepies
You'll ask for me - Tyler Hilton
Flume - Bon Iver
Steady red light - The Perishers
Winter winds - Mumford and sons
Cheers darlin' - Damien Rice

Fantastisk bakismusik.

I can't take my mind off you

Idag var en fantastisk dag. Först se Damien Rice sjunga på isländska, redan där är ju dagen klar för topp 1000-listan. Att jag därefter är ledig gör att den klättrar ännu mer. Att det sen bjuds på VM, grillat och NHL på Xbox hemma hos Kristoffer gör att dagen omöjligt kan hamna lägre än topp 100. Underbart att vara slö ibland.

Morgondagen kan dock bli något sämre då jag ska jobba hela natten en lördag och därmed missar ena kvartsfinalen i VM. Tur man har arbetskamraterna.

Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket fotboll och musik för mig. Jag har knappt haft tid med annat. Jag har hittat grymt mycket bra musik men ändå sitter man här klockan 4 på natten och kan knappt andas efter att ha hört hur underbart vacker musik Damien Rice gör. Han är svårslagen den mannen. Agera nu Wow och boka!

Wow-biljett är förresten köpt och klar. Jag är lika lycklig som Gordon på ett risfält.

Just nu står det exakt 12 stycken colaburkar på Petters skrivbord som jag sitter vid. Meddelas enbart på detta vis.

En spelare i Ghanas lag hette Hans i förnamn. Det tyckte jag och Kristoffer var lite festligt.

I morgon är det Tyskland som gäller. Egentligen spelar det ingen roll för mig om Argentina vinner men Jennifer är ju halvtysk och hon är trots allt en förjävla fin tjej så vi får väl hålla på Tyskland då.

Man ser riktigt framför sig hur Hans hade blivit Hasse med hela Ghananska (heter de så?) folket om han hade avgjort.

Årets hejaramsa är ju ändå den tyska halvparodin på sydamerikanska ramsor. Alé, alé, alé, alé, alé. Eine strasse, viela bäume, ja das ist eine allé. Hysteriskt rolig.

Håkan klar för Wow nu där han ska spela hela sin första skiva. Håkan och Mumford and sons, två av topp 4 hos mig så nu väntar jag bara på att Bon Iver (som var här förra året) och Damien Rice (som numer mest är hög nånstans på Island) ska bokas.

På måndag är det personalfest vilket alltid brukar vara riktigt kul. Detta år ska jag inte dricka alltför mycket (yeah right) så jag för en gångs skull kan sprida skvaller istället för att vara skvallret. Jag har förstått att det går rätt mycket sånt om mig. Jag kan här genast dementera några av de som kommit upp.

1, Jag har inte haft sex med över 1000 varav 10 hundar, 3 träd och ett staket.

2, Jag har inte varit boxare på elitnivå (även om jag förstår det ryktet [som jag förövrigt kan ha startat själv] med tanke på min fantastiska fysik).

3, Jag var inte först på månen.

4, Jag är inte Fredrik Wikingsson.

5, Jag har inte haft sex med Habibi på ett roulettebord.

6, Jag har inte varit gift med Natalie Portman. (Än vill jag tillägga här)


Nu när det var utrett ska jag lägga mig och sova och drömma om kärleken. Kanske kommer den på måndag? Dock tveksamt med tanke på mitt rykte och med tanke på att jag redan känner i stort sett alla som kommer vara där. Halv två på krogen är ju annars perfekta stället att hitta kärleken har jag hört...

Vi säger god natt med den vackraste videon jag vet. En krossad man, tittar på en fruktansvärt vacker kvinna på en blåsig strand på Irland. I can't take my mind off you..... until I find someone new. Så sant som det var sagt det.