torsdag 14 april 2011
Matchrapport for dummies
Matchen började. Det blev 4 mål. Matchen slutade. Jag var sämst och guds gåva till kvinnan, Filip, var bäst.
måndag 11 april 2011
Seriepremiär i korpen
Äntligen var det så dags. Efter månaders laborerande med laguppställningar, efter tusentals rykten och spekulationer om nyförvärv, efter klackens uppbyggda förväntan att få se sina vita hjältar i en högre serie visade det sig till sist att allt var som vanligt. Laguppställningen bestämdes efter vilka som var först på plats (jag visste detta och lyckades på så sätt smita från min självklara plats på bänken), det var samma gamla ansikten och ganska så liknande usel kvalité på motståndet. Allt var helt enkelt som förr förutom en sak, jag hade under uppehållet lyckas att försämra min position som sämst i laget till sämsta fotbollsspelaren i hela företaget, Von Essen och Leyland inkluderade.
Jag var som sagt tidigt på plats och tillbringade en kvart eller så med att sparka på en plastboll i sällskap av Wilde (som inte heller platsar på idrottsliga meriter och därför ser till att vara i tid). En efter en droppade laget in. Glädjen blev som störst när man såg Pontus, Glyn och den enormt sexiga Filip då dessa tre herrar är de enda i laget som överhuvudtaget kan spela fotboll.
Bland det mest intressanta man kan se inför en match i korpen är hur olika deltagarnas uppvärmning ser ut. Några står och raggar på kollegorna, några andra står i en ring och röker, Henning försöker få till rätt boyband-frisyr och resterande springer efter en boll som ingen av dem kan behandla ändå. Det finns dock ett undantag på uppvärmningsritualen och det är nyss nämnda sexgud Filip. Här var det en sådan avancerad uppvärmning så korpen har aldrig skådat något liknande. Det var rusher, grodhopp, indiandans och hela paketet. Jag kan ge mig fan på att jag såg honom genomföra prologen av West Side Story med för att mjuka upp lederna. Så var han den enda som orkade springa mer än 100 meter på hela matchen också.
Matchen skulle börja och jag fick tack vare min tidiga ankomst starta på topp. Med mig i anfallet hade jag en nykomling som ser ut som en blandning av detta och detta. Tyvärr påminde hans teknik mer om det sistnämnda. Resterande laguppställning hade jag inte koll på mer än att Filip (har jag nämnt att han ser ut som Brad Pitt fast med snyggare kropp?) var på bänken. Därför tog jag mitt ansvar och bytte efter cirka 35 sekunder. Sanningen var att på den tiden hade jag redan hunnit med att missa bollen tre gånger, sparkat till domaren och sprungit en sträcka motsvarande en tusendels maraton vilket ledde till att jag nästan fick hjärtflimmer. Laget och hejaklacken var extatiska över att se bytet som förbättrade laget med ungefär 975%.
Matchen började med en orgie i felträffar och motståndarna, som började som på räls men snart spårade ur, skapade visst tryck i CC:s straffområde.
Henning gjorde förresten bicykleta idag (ja, jag har blivit mutad för att skriva det).
För er som inte förstod ordvitsarna förut var det alltså SJ vi mötte.
Några gånger lyckades vi dock komma runt på kanterna och där var alltid Crouch farlig på huvudet då han är så lång att han utan att hoppa kan göra helikoptern mot ribban på ett 11-manna mål. Försvaret kändes ok. Hesam stod rätt, Otto var lite darrig men lyckades oftast på nåt sätt få iväg bollen, Wilde löpte nästan som en hel Filip och Olsén.. Olsén.. Ja Olsén såg i alla fall bra ut.
I mitten av halvleken fick vi ett inkast vid mitten av planen. I korpen gör man insparkar istället för inkast vart bollen än försvinner. Detta var något som SJ, för dagen i äckliga svartgula dräkter, hade väldigt svårt att hålla koll på. Henning däremot hade full koll på både regler, boll, westlifes nya singel samt Filips löpning. Därför friställdes Filip helt mot en målvakt som gjorde sig så liten han kunde. Filip kunde nu enkelt placera den till vänster eller till höger om målvakten. "Äsch tänkte Filip, jag gör som jag gör med tjejerna" och så drog han upp tröjan och visade sin välformade mage. Mycket riktigt gjorde målvakten precis som tjejerna och särade på benen för denna muskulöse Adonis och precis som med tjejerna gled den in med visst besvär. 1-0 till lag CC vilket var helt oförtjänt.
Domaren som dessförinnan mest hade utmärkt sig genom att vi hittade honom sovandes runt mittplan mitt i halvleken bestämde sig för att nu ska jag göra som i allsvenskan och se till att synas lite. Därför blåste han resten av halvleken för offside så fort någon kom närmre målet än straffområdet. På så sätt slapp han springa alltför långa sträckor. Trots detta lyckades SJ på något sätt placera bollen i mål. Jag utesluter inte att det var mitt fel även då jag för tillfället låg i fosterställning utanför plan. Stort jubel för deras hejaklack som bestod av mestadels främmande människor vilket nästan alla lags hejaklackar gör, vår egen undantaget.
Det mest spännande som hände i första halvlek var när Pontus blir nedsparkad och en kollega rusar in för att börja slåss med motståndaren. Detta dessutom med en hund i släptåg som inte visste vad som pågick men tyckte det var roligt att så många var så engagerade över något. Av respekt för denna person tänker jag inte berätta vem det är men jag kan säga så mycket som att han är den enda på Casinot som behöver boka extra flygstol för sin näsa när han sk ut och resa. Dessutom hyser han en hel del likheter med denna figur. Jag hyser också starka misstankar om att meningen med utbrottet inte var att skydda Pontus utan mer var för att få slita av sig tröjan som mannen i klippet. Personen ifråga har nämligen en förkärlek för att visa upp sin underbara överkropp. Dock hann han inte mer än försöka dra av sig jackan innan han snurrade in sig i hundens koppel och ramlade rakt in i en stolpe och svimmade av. Hunden förstod fortfarande inte vad som pågick men nu tyckte han det fick räcka med uppståndelse för en dag och gick istället och la sig hos sin matte som för övrigt är en urusel tippare. Domaren som passerade bäst före datum ungefär när Hitler marscherade in i Polen blåste av halvleken 5 minuter för tidigt och gick för att ta på sig glasögonen vilket han inte kunde använda så bra då han helt saknade ögon.
Andra halvlek började med att jag hade hittat min rätta plats, bänken. Det är allmänt ganska hafsigt spel och premiärnerverna lös igenom. Efter ett tag får jag hoppa in och står mest och hänger med domaren som var den enda på plan med sämre kondition än mig, vilket i hans fall faktiskt är förståeligt då han faktiskt varit död de senaste 10 åren. Hörseln funkade dock tydligen ändå då han istället för att se när det var frispark lyssnade efter när någon skrek, då blåste han frispark. Jag försökte ta fasta på det och gjorde det högsta skriket jag kunde uppbåda i en duell bara för att se att domaren då hade gått och satt sig i en bil istället som han trodde var en hörnflagga.
Vi började nu ta över mer och mer och Pontus startade ett anfall där han spelade ut till Arman. Arman som nästan var bakom mål och således aldrig kunde gör mål från sin position tittade upp och såg en skrikandes Pontus stå helt fri 5 meter från ett helt öppet mål. Pontus ska fan inte tro han är nåt tänkte Arman och försökte istället skjuta via två försvarare, domarens visselpipa och målvaktens högra öra in i mål. Det gick nästan men istället träffade den målvaktens vänstra öra i slutskedet och studsade därför ut till hörna. Jag vände mig om och såg på Pontus som hade mord i blicken. Som tur var är han en väldigt väluppfostrad kille för jag kan säga om Pontus hade varit Zlatan i det läget så hade Arman fått äta genom ett sugrör resten av livet. Det kan inte vara lätt att resa utomlands med bröderna Raftari för jag har aldrig sett någon av dem lämna ifrån sig ett enda pass.
Det blev istället hörna och Arman revanscherade sig genom att slå den så pass perfekt så det blev mål. Jag stod bredvid Goran i straffområdet och sa åt honom att springa mot första stolpen. Han gjorde mycket riktigt detta och mer än så. Han slängde sig och språngnickade in bollen förbi en panikslagen målvakt som nog aldrig mer vill se 3 meter bosnier flygandes mot sig.
Strax efter detta utnyttjade jag och Crouch ett misstag av SJ:s mittbackar och gick till ett anfall som mest bestod av att fippla sig fram. Detta gjorde vi dock så bra så Crouch fipplade bollen till mig som nu stod med bollen framför mina fötter endast två meter från ett öppet mål. Jag försökte mig på ett stenhårt vristskott i det öppna målet men sparkade i marken, stukade foten och bollen åkte på något sätt bakåt. Jaha, syndabock igen tänkte jag. Allt är verkligen som vanligt.
Än värre blev det 5 minuter senare när SJ kvitterade till 2-2 via ett mål som kan varit Ottos eller försvarets fel. Något där emellan är nog det minst troliga.
Efter 2-2 bestämde vi oss i båda lagen att matchen kunde vara slut där. Domaren kunde inte blåsa av för han hade vandrat iväg för längesen och återfanns inte förrän en vecka senare på ett hem för senildementa människor över 150 i Flen.
Matchen slut och glada miner hos de flesta. Det är roligt att spela fotboll. Glada miner hos de flesta förutom Arman som asförbannad väser ut sig det redan klassiska citatet: "När fan ska folk fatta att vi måste sluta spela så jävla engelskt och slå långt? Vi måste köra mer kortpassningar! Vi spelade såhär brittiskt förra året och det funkar fan inte!!!"
Detta är roligt på många sätt.
1, Att spela långt skulle vara att spela engelskt var något som kanske gällde för 20 år sen men knappast gäller nu när Premier League är världens bästa liga.
2, Att vi skulle klara av att spela med kortpassningar är ungefär lika troligt som att jag kommer gifta mig med Natalie Portman. Vårat rekord för antal passningar inom laget ligger på 1 och den var helt omedveten.
3, Vi vann vår serie förra året. Vilket spel vi än hade verkar det som det funkade ganska bra.
Som vanligt ska också spelarbetyg delas ut.
Skalan går mellan 1 och 5 där 1 = Usel och 5 = Division 6-klass.
Otto: 2
Släpper enbart in två bollar och plockar ner en del inlägg men ger ett något virrigt intryck idag. Står dock för dagens roligaste händelse när han räddat ett skott som han släpper en liten retur på men sen inte kommer åt då han inte lyckas ställa sig upp utan måste krypa fram mot bollen. Såg oerhört komiskt ut.
Wilde: 3
Bra kondition och bra vilja och dessutom jävligt snygg kille med snygg tjej. Bör kanske hålla sina passningar till max en meter långa. Eller ännu hellre, bryt bollen och spring sen därifrån och låt någon annan passa.
Goran: 4,5
Springer kopiöst trots att han har det svårt att få tillräckligt med syre där 3 meter upp i atmosfären. grym på huvudet och kryddar med ett riktigt klassmål idag.
Hesam: 3
Bryter många anfall innan till sist råkar springa in i Otto och därmed fick befarat brutet revben. Norrmän ska man inte ge sig på i onödan.
Olsén: 1,5
Egentligen tycker jag att han förtjänar minst en trea idag men han har fått 1,5 varje matchrapport med motiveringen att han ju i alla fall är fin att titta på och jag är inte den som ruckar på traditioner i onödan.
Arman: 2
Sköter sig helt ok men får massa minus för hans försök att skjuta från dödvinkel när Pontus står helt sopren framför mål.
Maycoll: 2
Gör inte skäl för sitt namn utan idag borde han kanske hellre hetat Nollcoll. Men han kämpar på och sliter hårt. Får dessutom tvåan för att han en snygg flickvän.
Henning: 4
Gör en riktigt bra match idag med assisten till första målet som lök på laxen. Bidrar dessutom med mycket glädje då jag nog aldrig sett Henning utan hans påklistrade Pepsodent-leende.
Utternäs: 3,5
Är riktigt duktig stundtals idag och tar många initiativ. Blir duktigt trött på slutet. Kanske dags att sluta röka?
Pontus: 4,5
Springer något helt sjukt mycket och kämpar och sliter. Försöker vara häftig genom att vara den enda som spelar i mössa trots att det är sol och 32 grader ute. Ger inte motståndarna någon lugn stund utan ligger ständigt och skaver på deras hälar. En äkta Håkan Mild med andra ord. En liknelse jag är säker han kommer uppskatta som det gaisarsvin han är.
Filip: 5
Jag hade bestämt mig för att ge Filip femman redan innan matchen startade. Är man så snygg kan man inte få mindre. Springer dessutom lika mycket som Pontus men har dessutom teknik till det. Fantastisk spelare.
Glyn: 3
Vägrade spela i försvaret med anledningen att han var för gammal för att orka försvara. Vi andra förstod inte riktigt logiken i det men så var det med det. Gör en, med Glyn-mått mätt, ganska alldaglig match idag.
Robin "Crouch": 3,5
Imponerar på undertecknad idag med starkt huvudspel och mycket frenesi. Borde fått en assist när han spelar fram mig till öppet mål vilket jag som sagt missar. Tappar däremot en poäng på grund av att han spelar i lila skor och hårband. En match till med den outfiten och jag kommer kapa honom i knähöjd själv.
Armans kompis: 3
Jag kom precis på att han var med idag och jag minns inte ett skit av hur han var på plan så det får bli en trea.
Jag själv: 0,1
Lyckas alltså vara ännu sämre än förra året vilket är en enorm prestation i sammanhanget. Får ändå en tiondels poäng för att jag har vett nog att byta ut mig själv flertalet gånger.
Jag var som sagt tidigt på plats och tillbringade en kvart eller så med att sparka på en plastboll i sällskap av Wilde (som inte heller platsar på idrottsliga meriter och därför ser till att vara i tid). En efter en droppade laget in. Glädjen blev som störst när man såg Pontus, Glyn och den enormt sexiga Filip då dessa tre herrar är de enda i laget som överhuvudtaget kan spela fotboll.
Bland det mest intressanta man kan se inför en match i korpen är hur olika deltagarnas uppvärmning ser ut. Några står och raggar på kollegorna, några andra står i en ring och röker, Henning försöker få till rätt boyband-frisyr och resterande springer efter en boll som ingen av dem kan behandla ändå. Det finns dock ett undantag på uppvärmningsritualen och det är nyss nämnda sexgud Filip. Här var det en sådan avancerad uppvärmning så korpen har aldrig skådat något liknande. Det var rusher, grodhopp, indiandans och hela paketet. Jag kan ge mig fan på att jag såg honom genomföra prologen av West Side Story med för att mjuka upp lederna. Så var han den enda som orkade springa mer än 100 meter på hela matchen också.
Matchen skulle börja och jag fick tack vare min tidiga ankomst starta på topp. Med mig i anfallet hade jag en nykomling som ser ut som en blandning av detta och detta. Tyvärr påminde hans teknik mer om det sistnämnda. Resterande laguppställning hade jag inte koll på mer än att Filip (har jag nämnt att han ser ut som Brad Pitt fast med snyggare kropp?) var på bänken. Därför tog jag mitt ansvar och bytte efter cirka 35 sekunder. Sanningen var att på den tiden hade jag redan hunnit med att missa bollen tre gånger, sparkat till domaren och sprungit en sträcka motsvarande en tusendels maraton vilket ledde till att jag nästan fick hjärtflimmer. Laget och hejaklacken var extatiska över att se bytet som förbättrade laget med ungefär 975%.
Matchen började med en orgie i felträffar och motståndarna, som började som på räls men snart spårade ur, skapade visst tryck i CC:s straffområde.
Henning gjorde förresten bicykleta idag (ja, jag har blivit mutad för att skriva det).
För er som inte förstod ordvitsarna förut var det alltså SJ vi mötte.
Några gånger lyckades vi dock komma runt på kanterna och där var alltid Crouch farlig på huvudet då han är så lång att han utan att hoppa kan göra helikoptern mot ribban på ett 11-manna mål. Försvaret kändes ok. Hesam stod rätt, Otto var lite darrig men lyckades oftast på nåt sätt få iväg bollen, Wilde löpte nästan som en hel Filip och Olsén.. Olsén.. Ja Olsén såg i alla fall bra ut.
I mitten av halvleken fick vi ett inkast vid mitten av planen. I korpen gör man insparkar istället för inkast vart bollen än försvinner. Detta var något som SJ, för dagen i äckliga svartgula dräkter, hade väldigt svårt att hålla koll på. Henning däremot hade full koll på både regler, boll, westlifes nya singel samt Filips löpning. Därför friställdes Filip helt mot en målvakt som gjorde sig så liten han kunde. Filip kunde nu enkelt placera den till vänster eller till höger om målvakten. "Äsch tänkte Filip, jag gör som jag gör med tjejerna" och så drog han upp tröjan och visade sin välformade mage. Mycket riktigt gjorde målvakten precis som tjejerna och särade på benen för denna muskulöse Adonis och precis som med tjejerna gled den in med visst besvär. 1-0 till lag CC vilket var helt oförtjänt.
Domaren som dessförinnan mest hade utmärkt sig genom att vi hittade honom sovandes runt mittplan mitt i halvleken bestämde sig för att nu ska jag göra som i allsvenskan och se till att synas lite. Därför blåste han resten av halvleken för offside så fort någon kom närmre målet än straffområdet. På så sätt slapp han springa alltför långa sträckor. Trots detta lyckades SJ på något sätt placera bollen i mål. Jag utesluter inte att det var mitt fel även då jag för tillfället låg i fosterställning utanför plan. Stort jubel för deras hejaklack som bestod av mestadels främmande människor vilket nästan alla lags hejaklackar gör, vår egen undantaget.
Det mest spännande som hände i första halvlek var när Pontus blir nedsparkad och en kollega rusar in för att börja slåss med motståndaren. Detta dessutom med en hund i släptåg som inte visste vad som pågick men tyckte det var roligt att så många var så engagerade över något. Av respekt för denna person tänker jag inte berätta vem det är men jag kan säga så mycket som att han är den enda på Casinot som behöver boka extra flygstol för sin näsa när han sk ut och resa. Dessutom hyser han en hel del likheter med denna figur. Jag hyser också starka misstankar om att meningen med utbrottet inte var att skydda Pontus utan mer var för att få slita av sig tröjan som mannen i klippet. Personen ifråga har nämligen en förkärlek för att visa upp sin underbara överkropp. Dock hann han inte mer än försöka dra av sig jackan innan han snurrade in sig i hundens koppel och ramlade rakt in i en stolpe och svimmade av. Hunden förstod fortfarande inte vad som pågick men nu tyckte han det fick räcka med uppståndelse för en dag och gick istället och la sig hos sin matte som för övrigt är en urusel tippare. Domaren som passerade bäst före datum ungefär när Hitler marscherade in i Polen blåste av halvleken 5 minuter för tidigt och gick för att ta på sig glasögonen vilket han inte kunde använda så bra då han helt saknade ögon.
Andra halvlek började med att jag hade hittat min rätta plats, bänken. Det är allmänt ganska hafsigt spel och premiärnerverna lös igenom. Efter ett tag får jag hoppa in och står mest och hänger med domaren som var den enda på plan med sämre kondition än mig, vilket i hans fall faktiskt är förståeligt då han faktiskt varit död de senaste 10 åren. Hörseln funkade dock tydligen ändå då han istället för att se när det var frispark lyssnade efter när någon skrek, då blåste han frispark. Jag försökte ta fasta på det och gjorde det högsta skriket jag kunde uppbåda i en duell bara för att se att domaren då hade gått och satt sig i en bil istället som han trodde var en hörnflagga.
Vi började nu ta över mer och mer och Pontus startade ett anfall där han spelade ut till Arman. Arman som nästan var bakom mål och således aldrig kunde gör mål från sin position tittade upp och såg en skrikandes Pontus stå helt fri 5 meter från ett helt öppet mål. Pontus ska fan inte tro han är nåt tänkte Arman och försökte istället skjuta via två försvarare, domarens visselpipa och målvaktens högra öra in i mål. Det gick nästan men istället träffade den målvaktens vänstra öra i slutskedet och studsade därför ut till hörna. Jag vände mig om och såg på Pontus som hade mord i blicken. Som tur var är han en väldigt väluppfostrad kille för jag kan säga om Pontus hade varit Zlatan i det läget så hade Arman fått äta genom ett sugrör resten av livet. Det kan inte vara lätt att resa utomlands med bröderna Raftari för jag har aldrig sett någon av dem lämna ifrån sig ett enda pass.
Det blev istället hörna och Arman revanscherade sig genom att slå den så pass perfekt så det blev mål. Jag stod bredvid Goran i straffområdet och sa åt honom att springa mot första stolpen. Han gjorde mycket riktigt detta och mer än så. Han slängde sig och språngnickade in bollen förbi en panikslagen målvakt som nog aldrig mer vill se 3 meter bosnier flygandes mot sig.
Strax efter detta utnyttjade jag och Crouch ett misstag av SJ:s mittbackar och gick till ett anfall som mest bestod av att fippla sig fram. Detta gjorde vi dock så bra så Crouch fipplade bollen till mig som nu stod med bollen framför mina fötter endast två meter från ett öppet mål. Jag försökte mig på ett stenhårt vristskott i det öppna målet men sparkade i marken, stukade foten och bollen åkte på något sätt bakåt. Jaha, syndabock igen tänkte jag. Allt är verkligen som vanligt.
Än värre blev det 5 minuter senare när SJ kvitterade till 2-2 via ett mål som kan varit Ottos eller försvarets fel. Något där emellan är nog det minst troliga.
Efter 2-2 bestämde vi oss i båda lagen att matchen kunde vara slut där. Domaren kunde inte blåsa av för han hade vandrat iväg för längesen och återfanns inte förrän en vecka senare på ett hem för senildementa människor över 150 i Flen.
Matchen slut och glada miner hos de flesta. Det är roligt att spela fotboll. Glada miner hos de flesta förutom Arman som asförbannad väser ut sig det redan klassiska citatet: "När fan ska folk fatta att vi måste sluta spela så jävla engelskt och slå långt? Vi måste köra mer kortpassningar! Vi spelade såhär brittiskt förra året och det funkar fan inte!!!"
Detta är roligt på många sätt.
1, Att spela långt skulle vara att spela engelskt var något som kanske gällde för 20 år sen men knappast gäller nu när Premier League är världens bästa liga.
2, Att vi skulle klara av att spela med kortpassningar är ungefär lika troligt som att jag kommer gifta mig med Natalie Portman. Vårat rekord för antal passningar inom laget ligger på 1 och den var helt omedveten.
3, Vi vann vår serie förra året. Vilket spel vi än hade verkar det som det funkade ganska bra.
Som vanligt ska också spelarbetyg delas ut.
Skalan går mellan 1 och 5 där 1 = Usel och 5 = Division 6-klass.
Otto: 2
Släpper enbart in två bollar och plockar ner en del inlägg men ger ett något virrigt intryck idag. Står dock för dagens roligaste händelse när han räddat ett skott som han släpper en liten retur på men sen inte kommer åt då han inte lyckas ställa sig upp utan måste krypa fram mot bollen. Såg oerhört komiskt ut.
Wilde: 3
Bra kondition och bra vilja och dessutom jävligt snygg kille med snygg tjej. Bör kanske hålla sina passningar till max en meter långa. Eller ännu hellre, bryt bollen och spring sen därifrån och låt någon annan passa.
Goran: 4,5
Springer kopiöst trots att han har det svårt att få tillräckligt med syre där 3 meter upp i atmosfären. grym på huvudet och kryddar med ett riktigt klassmål idag.
Hesam: 3
Bryter många anfall innan till sist råkar springa in i Otto och därmed fick befarat brutet revben. Norrmän ska man inte ge sig på i onödan.
Olsén: 1,5
Egentligen tycker jag att han förtjänar minst en trea idag men han har fått 1,5 varje matchrapport med motiveringen att han ju i alla fall är fin att titta på och jag är inte den som ruckar på traditioner i onödan.
Arman: 2
Sköter sig helt ok men får massa minus för hans försök att skjuta från dödvinkel när Pontus står helt sopren framför mål.
Maycoll: 2
Gör inte skäl för sitt namn utan idag borde han kanske hellre hetat Nollcoll. Men han kämpar på och sliter hårt. Får dessutom tvåan för att han en snygg flickvän.
Henning: 4
Gör en riktigt bra match idag med assisten till första målet som lök på laxen. Bidrar dessutom med mycket glädje då jag nog aldrig sett Henning utan hans påklistrade Pepsodent-leende.
Utternäs: 3,5
Är riktigt duktig stundtals idag och tar många initiativ. Blir duktigt trött på slutet. Kanske dags att sluta röka?
Pontus: 4,5
Springer något helt sjukt mycket och kämpar och sliter. Försöker vara häftig genom att vara den enda som spelar i mössa trots att det är sol och 32 grader ute. Ger inte motståndarna någon lugn stund utan ligger ständigt och skaver på deras hälar. En äkta Håkan Mild med andra ord. En liknelse jag är säker han kommer uppskatta som det gaisarsvin han är.
Filip: 5
Jag hade bestämt mig för att ge Filip femman redan innan matchen startade. Är man så snygg kan man inte få mindre. Springer dessutom lika mycket som Pontus men har dessutom teknik till det. Fantastisk spelare.
Glyn: 3
Vägrade spela i försvaret med anledningen att han var för gammal för att orka försvara. Vi andra förstod inte riktigt logiken i det men så var det med det. Gör en, med Glyn-mått mätt, ganska alldaglig match idag.
Robin "Crouch": 3,5
Imponerar på undertecknad idag med starkt huvudspel och mycket frenesi. Borde fått en assist när han spelar fram mig till öppet mål vilket jag som sagt missar. Tappar däremot en poäng på grund av att han spelar i lila skor och hårband. En match till med den outfiten och jag kommer kapa honom i knähöjd själv.
Armans kompis: 3
Jag kom precis på att han var med idag och jag minns inte ett skit av hur han var på plan så det får bli en trea.
Jag själv: 0,1
Lyckas alltså vara ännu sämre än förra året vilket är en enorm prestation i sammanhanget. Får ändå en tiondels poäng för att jag har vett nog att byta ut mig själv flertalet gånger.
måndag 21 februari 2011
BG del 1
BG. DSW11. Hemma igen efter en omtumlande vecka. Som alltid när man kommer hem från BG känner man sig helt tom och man vet inte riktigt vad man ska göra av sig själv. Jag brukar alltid känna mig lite som hobbitarna gör i Sagan om Ringen när de beger sig hemåt efter att ha varit med om att rädda världen. Ena dagen står det liksom en kungjävel och säger: "You bow for no one" och får ett helt folk att buga sig för dem (vilket i och för sig inte hjälper så mycket med tanke på att de är just hobbitar och därmed ungefär lika långa som Kjetil), nästa dag sitter man hemma igen på stampuben och undrar vad man ska göra nu. Runt omkring skrattar folk glatt som inte fattat någonting om vad som hänt. Hur ska man kunna gå vidare när så mycket inom en har förändrats? BG kommer alltid kännas hemma.
När vi ändå pratar om Sagan om Ringen. Hur kom Kung Theoden över Anduin? Dom fick Ro-han.
Innan det var dags att resa pratade jag mycket med en galet taggad Kjetil som tvingade mig att skriva inför artiklarna. Sista gången jag pratade med denna norrman innan vi åkte berättade han att han satt ensam i ett rum, lyssnade på Celine Dion och besudlade sig själv. Lite som vanligt. Kjetil var kär. Också det lite som vanligt. Kjetil är fortfarande kär nu en vecka senare. Lite mer ovanligt. Det är inte samma tjej han är kär i nu som då. Det gör det mer som vanligt. Jag var också kär när jag åkte men mer om det senare.
Dagen innan vi skulle bila ner mot de inte så snötäckta alperna var det dags att åka på jakt efter en takbox. Eftersom jag precis hade haft mitt livs bästa natt kunde jag inte möta upp min resepartner Johan tidigare än 7 på kvällen i Skövde. Jag och Johan tog röda faran till de två människor i världen som genom en enda handling orsakat mest lidande i världen efter Tomas Ledin (sommaren är kort har fan förstört min barndom); min mor och far. Handlingen jag pratar om var givetvis när de en höstdag blev lite småkåta och skapade den ondskefulla varelse som nu startat konceptet DSW som håller på att försätta hela STS i konkurs. Vi skulle få låna deras takbox och på så sätt spara in lite pengar tänkte vi. Att hyra en takbox skulle gå på runt en tusing visste vi och med den tighta budget vi hade tänkte vi att det var bäst att försöka utforska alla andra utvägar först. Väl hemma bjöds det på mat och dryck medan männen (jag ser mig själv inte som man när det kommer till tekniska färdigheter) skulle montera på boxen. Detta visade sig dock något svårare än vad vi hade trott. Vi fick ta hjälp av grannen som turligt och bekvämt nog visade sig vara min bror. Han stod mest där i sina designerjeans och tittade på och hummade lite för sig själv i spelad förståelse. Vi fick fråga nästa granne som oturligt och obekvämt nog inte var min bror utan en 90-årig dement kvinna som undrade om vi var människorna som skulle hjälpa henne gå på toa. Av någon anledning svarade Johan Ja på denna fråga och var därefter borta någon timme. Efter att fått hela grannskapet involverat fick vi till sist erkänna oss slagna av den hånskrattande takboxen som fick återgå hem till sin plats i garaget. Lite nedslagna fick vi då beskedet att min mor hade lyckats lokalisera en annan box som en släkting hade i sin ägo. Denna släkting är den lyckade korsningen av en björn och en helt annan björn och bor därför mitt ute i skogen. Vi sa farväl till de välartade gamla människorna som uppfostrat mig för att hitta denna legendariska släkting.
Klockan började nu bli ganska mycket och vi var trötta men det var bara att ge sig iväg. En takbox var mer eller mindre ett måste om vi ville se något när vi körde ner mot Österrike, något som inte spelar någon större roll för Petter då han mest kör på känn ändå. Ut i snöstormen begav vi oss, djupare och djupare in i skogen. När jag till sist började bli rädd för att få motorstopp och började höra banjosången från "Den sista färden" letade jag febrilt efter mina släktingars hus. Jag ville inte kvida som en gris. Inte idag. Efter vad som kändes som en timme men förmodligen inte var längre än 55 minuter hittade jag till sist huset jag letat efter. Jag blev så glad så jag slängde mig i Johans famn och glömde helt av att han körde. 5 timmar senare hade vi lyckats gräva fram bilen ur diket och kunde därmed försöka montera på denna variant av takbox. Ut ur huset kom de tre manligaste män jag vet. Mina två kusiner och deras far, brunbjörnen själv. Dessa män är uppväxta på landet och kan hugga ner ett träd, snyta sig i näven samt slakta en kungshjort samtidigt utan att anstränga sig det minsta. Men de kunde fan i mig inte montera på takboxen. Vår quest verkade dödsdömd. Vi skulle helt enkelt inte ha någon takbox med oss. När det hade visat sig att det var omöjligt att montera på boxen utan att skada bilen kraftigt (något bara Johan var emot då det trots allt var hans mors bil) var det inget annat att göra än att vända bilen hemåt igen till tonerna av banjo.
Till sist kom vi hem till Johan i Skara där vi skulle tillbringa natten. Vårt försök att skaffa en takbox hade nu kostat oss 5-6 timmar och cirka 200 kronor i bensin. Bra start på resan således. Vi kollade upp vart man skulle kunna hyra en takbox i Göteborg, skrev ner nummer till dessa ställen och slutade sen oroa oss. Det var bäst att vara utvilad när vi skulle köra hela vägen ner till Bad Gastein.
Fredagen den 11:e Februari vaknade så jag och Johan runt 7 på morgonen. Vi försökte genast ringa angående takbox men det skulle inte öppna förrän 10. Lugnt tänkte vi, sådana ställen har säkert sjukt stora förråd av takboxar så det ordnar sig nog...
Sagt och gjort, det var dags att börja färden. Göteborg var första anhalt där resterande passagerare skulle hämtas upp. Då jag av olika anledningar för tillfället var körkortslös hade jag tagit på mig att köra första biten i Sverige. Från Skara till bron räknade jag med att det skulle bli ungefär 40 mil och därmed skulle jag fyllt min kvot. Det kändes på något sätt lättare att förklara för en svensk polis att mitt körkort var på villovägar än för en tysk nazi-polis klockan 2 på natten mitt på autobahn. Vägen till Skara gick mycket smärtfritt och det dröjde inte länge innan vi körde upp för att hämta en nyvaken Micke. Strax därefter kunde vi också hämta upp en lika nyvaken Petter. Nu började klockan slå 10 och Johan funderade på om vi skulle ringa angående takboxen. Jag tyckte vi lika gärna bara kunde åka ner dit men Johan insisterade att ringa i förväg så det gjorde han. Det visade sig vara tur. De hade helt slut på boxar och det hade ringt folk hela morgonen. Johan försökte vädja med sina rådjursögon men tack vare att han pratade i telefon så misslyckades det försöket. Media-Micke som har tidningsröst och radioutseende gjorde istället några övertalningsförsök. När telefonen vandrat laget runt och alla fyra vädjat med de värsta snyfthistorierna vi kunde komma sa till sist mannen på andra sidan luren att de hade ju visserligen en liten skitbox som de inte hyrt ut på 5 år. TAGET!!!!! skrek vi unisont. Vi åkte direkt bort till uthyrningsstället och var där 5 minuter senare. Medan vi var inne i affären för att skriva på kvitton kom det in ungefär 6-7 personer och frågade om takbox plus att cirka 10 till ringde och frågade. Det verkade som vi fick den sista boxen i hela Göteborg. Dessutom fick vi den extra billigt eftersom de aldrig brukade hyra ut den! Success!
Dessutom, vem tror ni stod före mig i kön när jag skulle betala min takbox (det är nu fritt fram för gissningar)? Har ni gissat klart? Kennet Andersson!!!! För er norrmän är det ungefär som om ni skulle se Flonaldo på en bensinmack i Bergen.
Nu var takboxen på plats, packningen var på plats och alla svenska deltagare i DSW (jag räknar fortfarande inte skåningar Jesper) var på plats. Det var dags att börja färden söderut. Micke (som hade med sig all teknisk utrustning i form av kamera, filmkamera, nightvision-kamera, GPS, en kamera till samt en hel påse med sladd som kunde vara bra att ha) hade fixat en GPS med europakarta. Detta gjorde att vi inte hade några större bekymmer att hitta. I alla fall inte jag som ju bara körde ner till Malmö. Jag må vara korkad men till och med jag klarar av att hitta mellan Göteborg och Malmö.
Som jag tidigare nämnde så var jag kär när jag åkte ner. Detta stod ganska snart klart för min resekamrater då jag inte kunde sluta prata om denna flicka och hennes tillgångar. Det gick så lång att de kände sig tvingade att hitta på en regel för mig. Jag fick inte säga namnet Sara, bröst eller regnbåge (fråga mig inte) mer än max 20 gånger på en timme. 20 gånger låter mycket tycker ni? Jag tog hela min kvot på 47 sekunder. Ganska imponerande kan tyckas. Till sist fick de andra nog och band fast mig vid mitt säte med silvertejp. Eftersom jag fortfarande körde visade sig detta vara en ganska dålig idé så de beslöt sig för att byta chaufför. Vi var ändå framme vid bron och jag hade mot alla odds lyckats med att inte misslyckas med något. Jag firade genom att prata lite om hur underbar Sara är som omväxling vilket ledde till att jag resterande 110 mil satt fastbunden med munkavle.
Under resan försökte min kärlekscoach Micke ge mig råd. Han vet att jag har en viss förmåga att vara lite intensiv när jag är kär vilket tenderar skrämma iväg tjejer då jag framstår som en creepy stalker (de jag inte skrämmer iväg gillar per definition creepy stalkers vilket gör att jag inte vill vara med dem längre). Micke sa till mig då att ta det lugnt och inte vara för på. Försök spela spelet lite och var lite avvaktande ett tag. Jag vände ner blicken och mumlade något ohörbart.
-Vad sa du att du hade gjort sa du?, frågade Micke.
-Jag har redan sagt till henne att jag har varit kär i henne i 6 år plus att jag bjudit med henne på min familjesemester i fjällen, svarade jag.
-Hur många gånger har ni setts sa du?
-Typ tre senaste åren.
-Hur fan kan du då bjuda med henne på familjesemester och sätta press på henne med diverse kärleksförklaringar?
-It seemed as a good idea at the time. sa jag rodnande
-Förberedd dig på att vara singel länge. sa Micke medan han skakade på huvudet. Allt detta medan de andra i bilen vred sig av skratt.
Färden under dagen gick väldigt smidigt och bra. Ett roligt klipp på youtube visades vilket ledde till att "UGN!!!!" skreks spontant till höger och vänster. En annan rolig detalj som vi lade märke till under resan var hur Micke beter sig när han ska lämna över något till någon annan. Det kan vara nycklar, cola, godis eller vad som helst egentligen. Micke för fram objektet tills det är någonstans i närheten av den andra personen och släpper sedan helt sonika objektet. Detta ledde till att Micke misslyckades med att ge Johan ungefär 15 saker på resan då Johan inte var van vid denna taktik. Jag som känner Micke väl är däremot alltid på helspänn så fort något ska överlämnas och får då tillfälle att visa upp mina kattlika reflexer.
Dagen började gå över till natt. Micke hade snart gjort färdigt sitt pass vilket innebar att Johan skulle ta över. Vi märkte nu också en ökad nervositet hos Petter vilket också ledde till en ökad nervositet hos oss andra då Petter är ungefär lika bra på att göra två saker samtidigt som en död människa. När Johan körde förberedde jag ett quiz med varierade frågor. Försten till 10 vann. Vi kan säga såhär att vi hade varit tvungna att köra ner till södra Afrika för att Petter skulle nå 10 poäng. Vinnare blev Johan strax före Micke. Att dessa två herrar var duktiga på quiz skulle även visa sig senare under veckan.
Ju längre natten led desto tröttare blev vi alla i bilen. Jag och Micke som kunde sova då vår del var klar kunde ändå inte sova. Något som är ganska dumt då jag skulle spela fotboll så fort vi kom fram till BG. Istället talades det killsnack i sällan skådad form. Här pratades inte vilka tjejer man hade satt på, hur stora bröst tjejerna hade eller någon annan form av antal eller längd. Nej, istället diskuterades saker som hur det känns när man är riktigt kär, första kyssen, drömtjejen och hur man blev av med oskulden. Samtalsämnen för riktiga män med andra ord. Det var ok för vi visste att detta aldrig skulle lämna bilen. Fram tills jag beslöt mig för att skriva detta inlägg det vill säga.
Vi började bli tröttare och tröttare och det visades mest på Petter som började ösa ur sig dumma kommentarer. Här är ett axplock:
Petter hånar oss för att vi skulle vilja åka skidor i Indien med motiveringen: Det finns väl ingen snö i Indien?
Petter argt till Johan som pissar lite på rastplatsen i ösregn: "Pissa inte på gatan, pissa på åkern åtminstone!"
-Jag ska köpa en isglass (samtidigt som han betalar för en Magnum).
-Jag visste att det var han som hade den där forta bilen! (om en ful kille som hade en sjukt snygg tjej).
-Det där är jag halvsäker på att det helt och hållet ostämmer. (Petter om någonting som ingen fattade något alls av).
Då vi inte ville låta Petter köra i detta tillstånd så slutade det med att Johan körde i 8 timmar och ungefär 90 mil för att hålla Petter från ratten. Till sist var dock vi andra för trötta så Petter fick köra de sista 15 milen. Mitt livs längsta 15 mil. Petter körde fel, Petter var på fel sida, Petter försökte dricka red bull och köra samtidigt (Petter har seriöst sämre simultankapacitet än snubben i Nilecity).
Droppen var nog när Petter misslyckades med att köra över gränsen in i Österrike. Istället hamnade han bredvid några lastbilar vid en bensinmack och hittade inte ut. När vi skrattat åt honom ett tag var han fly förbannad och skrek åt oss. Bland annat med de odödliga orden "Alla håller käft och en pratar i taget!!". När vi skrattat åt det ett tag var vi redan framme. När jag försökte ge Petter uppmuntrande tillrop som "Den svängen tog du bra Petter, bra jobbat" så blev han bara ännu mer arg.
Vi rullade nu in i mitt andra hem Bad Gastein klockan 5.30. Vi begav oss genast till Krone där vi försökte sova några morgontimmar innan det var dags för att aktivera sig. Mer om lördagens aktiviteter i nästa del.
När vi ändå pratar om Sagan om Ringen. Hur kom Kung Theoden över Anduin? Dom fick Ro-han.
Innan det var dags att resa pratade jag mycket med en galet taggad Kjetil som tvingade mig att skriva inför artiklarna. Sista gången jag pratade med denna norrman innan vi åkte berättade han att han satt ensam i ett rum, lyssnade på Celine Dion och besudlade sig själv. Lite som vanligt. Kjetil var kär. Också det lite som vanligt. Kjetil är fortfarande kär nu en vecka senare. Lite mer ovanligt. Det är inte samma tjej han är kär i nu som då. Det gör det mer som vanligt. Jag var också kär när jag åkte men mer om det senare.
Dagen innan vi skulle bila ner mot de inte så snötäckta alperna var det dags att åka på jakt efter en takbox. Eftersom jag precis hade haft mitt livs bästa natt kunde jag inte möta upp min resepartner Johan tidigare än 7 på kvällen i Skövde. Jag och Johan tog röda faran till de två människor i världen som genom en enda handling orsakat mest lidande i världen efter Tomas Ledin (sommaren är kort har fan förstört min barndom); min mor och far. Handlingen jag pratar om var givetvis när de en höstdag blev lite småkåta och skapade den ondskefulla varelse som nu startat konceptet DSW som håller på att försätta hela STS i konkurs. Vi skulle få låna deras takbox och på så sätt spara in lite pengar tänkte vi. Att hyra en takbox skulle gå på runt en tusing visste vi och med den tighta budget vi hade tänkte vi att det var bäst att försöka utforska alla andra utvägar först. Väl hemma bjöds det på mat och dryck medan männen (jag ser mig själv inte som man när det kommer till tekniska färdigheter) skulle montera på boxen. Detta visade sig dock något svårare än vad vi hade trott. Vi fick ta hjälp av grannen som turligt och bekvämt nog visade sig vara min bror. Han stod mest där i sina designerjeans och tittade på och hummade lite för sig själv i spelad förståelse. Vi fick fråga nästa granne som oturligt och obekvämt nog inte var min bror utan en 90-årig dement kvinna som undrade om vi var människorna som skulle hjälpa henne gå på toa. Av någon anledning svarade Johan Ja på denna fråga och var därefter borta någon timme. Efter att fått hela grannskapet involverat fick vi till sist erkänna oss slagna av den hånskrattande takboxen som fick återgå hem till sin plats i garaget. Lite nedslagna fick vi då beskedet att min mor hade lyckats lokalisera en annan box som en släkting hade i sin ägo. Denna släkting är den lyckade korsningen av en björn och en helt annan björn och bor därför mitt ute i skogen. Vi sa farväl till de välartade gamla människorna som uppfostrat mig för att hitta denna legendariska släkting.
Klockan började nu bli ganska mycket och vi var trötta men det var bara att ge sig iväg. En takbox var mer eller mindre ett måste om vi ville se något när vi körde ner mot Österrike, något som inte spelar någon större roll för Petter då han mest kör på känn ändå. Ut i snöstormen begav vi oss, djupare och djupare in i skogen. När jag till sist började bli rädd för att få motorstopp och började höra banjosången från "Den sista färden" letade jag febrilt efter mina släktingars hus. Jag ville inte kvida som en gris. Inte idag. Efter vad som kändes som en timme men förmodligen inte var längre än 55 minuter hittade jag till sist huset jag letat efter. Jag blev så glad så jag slängde mig i Johans famn och glömde helt av att han körde. 5 timmar senare hade vi lyckats gräva fram bilen ur diket och kunde därmed försöka montera på denna variant av takbox. Ut ur huset kom de tre manligaste män jag vet. Mina två kusiner och deras far, brunbjörnen själv. Dessa män är uppväxta på landet och kan hugga ner ett träd, snyta sig i näven samt slakta en kungshjort samtidigt utan att anstränga sig det minsta. Men de kunde fan i mig inte montera på takboxen. Vår quest verkade dödsdömd. Vi skulle helt enkelt inte ha någon takbox med oss. När det hade visat sig att det var omöjligt att montera på boxen utan att skada bilen kraftigt (något bara Johan var emot då det trots allt var hans mors bil) var det inget annat att göra än att vända bilen hemåt igen till tonerna av banjo.
Till sist kom vi hem till Johan i Skara där vi skulle tillbringa natten. Vårt försök att skaffa en takbox hade nu kostat oss 5-6 timmar och cirka 200 kronor i bensin. Bra start på resan således. Vi kollade upp vart man skulle kunna hyra en takbox i Göteborg, skrev ner nummer till dessa ställen och slutade sen oroa oss. Det var bäst att vara utvilad när vi skulle köra hela vägen ner till Bad Gastein.
Fredagen den 11:e Februari vaknade så jag och Johan runt 7 på morgonen. Vi försökte genast ringa angående takbox men det skulle inte öppna förrän 10. Lugnt tänkte vi, sådana ställen har säkert sjukt stora förråd av takboxar så det ordnar sig nog...
Sagt och gjort, det var dags att börja färden. Göteborg var första anhalt där resterande passagerare skulle hämtas upp. Då jag av olika anledningar för tillfället var körkortslös hade jag tagit på mig att köra första biten i Sverige. Från Skara till bron räknade jag med att det skulle bli ungefär 40 mil och därmed skulle jag fyllt min kvot. Det kändes på något sätt lättare att förklara för en svensk polis att mitt körkort var på villovägar än för en tysk nazi-polis klockan 2 på natten mitt på autobahn. Vägen till Skara gick mycket smärtfritt och det dröjde inte länge innan vi körde upp för att hämta en nyvaken Micke. Strax därefter kunde vi också hämta upp en lika nyvaken Petter. Nu började klockan slå 10 och Johan funderade på om vi skulle ringa angående takboxen. Jag tyckte vi lika gärna bara kunde åka ner dit men Johan insisterade att ringa i förväg så det gjorde han. Det visade sig vara tur. De hade helt slut på boxar och det hade ringt folk hela morgonen. Johan försökte vädja med sina rådjursögon men tack vare att han pratade i telefon så misslyckades det försöket. Media-Micke som har tidningsröst och radioutseende gjorde istället några övertalningsförsök. När telefonen vandrat laget runt och alla fyra vädjat med de värsta snyfthistorierna vi kunde komma sa till sist mannen på andra sidan luren att de hade ju visserligen en liten skitbox som de inte hyrt ut på 5 år. TAGET!!!!! skrek vi unisont. Vi åkte direkt bort till uthyrningsstället och var där 5 minuter senare. Medan vi var inne i affären för att skriva på kvitton kom det in ungefär 6-7 personer och frågade om takbox plus att cirka 10 till ringde och frågade. Det verkade som vi fick den sista boxen i hela Göteborg. Dessutom fick vi den extra billigt eftersom de aldrig brukade hyra ut den! Success!
Dessutom, vem tror ni stod före mig i kön när jag skulle betala min takbox (det är nu fritt fram för gissningar)? Har ni gissat klart? Kennet Andersson!!!! För er norrmän är det ungefär som om ni skulle se Flonaldo på en bensinmack i Bergen.
Nu var takboxen på plats, packningen var på plats och alla svenska deltagare i DSW (jag räknar fortfarande inte skåningar Jesper) var på plats. Det var dags att börja färden söderut. Micke (som hade med sig all teknisk utrustning i form av kamera, filmkamera, nightvision-kamera, GPS, en kamera till samt en hel påse med sladd som kunde vara bra att ha) hade fixat en GPS med europakarta. Detta gjorde att vi inte hade några större bekymmer att hitta. I alla fall inte jag som ju bara körde ner till Malmö. Jag må vara korkad men till och med jag klarar av att hitta mellan Göteborg och Malmö.
Som jag tidigare nämnde så var jag kär när jag åkte ner. Detta stod ganska snart klart för min resekamrater då jag inte kunde sluta prata om denna flicka och hennes tillgångar. Det gick så lång att de kände sig tvingade att hitta på en regel för mig. Jag fick inte säga namnet Sara, bröst eller regnbåge (fråga mig inte) mer än max 20 gånger på en timme. 20 gånger låter mycket tycker ni? Jag tog hela min kvot på 47 sekunder. Ganska imponerande kan tyckas. Till sist fick de andra nog och band fast mig vid mitt säte med silvertejp. Eftersom jag fortfarande körde visade sig detta vara en ganska dålig idé så de beslöt sig för att byta chaufför. Vi var ändå framme vid bron och jag hade mot alla odds lyckats med att inte misslyckas med något. Jag firade genom att prata lite om hur underbar Sara är som omväxling vilket ledde till att jag resterande 110 mil satt fastbunden med munkavle.
Under resan försökte min kärlekscoach Micke ge mig råd. Han vet att jag har en viss förmåga att vara lite intensiv när jag är kär vilket tenderar skrämma iväg tjejer då jag framstår som en creepy stalker (de jag inte skrämmer iväg gillar per definition creepy stalkers vilket gör att jag inte vill vara med dem längre). Micke sa till mig då att ta det lugnt och inte vara för på. Försök spela spelet lite och var lite avvaktande ett tag. Jag vände ner blicken och mumlade något ohörbart.
-Vad sa du att du hade gjort sa du?, frågade Micke.
-Jag har redan sagt till henne att jag har varit kär i henne i 6 år plus att jag bjudit med henne på min familjesemester i fjällen, svarade jag.
-Hur många gånger har ni setts sa du?
-Typ tre senaste åren.
-Hur fan kan du då bjuda med henne på familjesemester och sätta press på henne med diverse kärleksförklaringar?
-It seemed as a good idea at the time. sa jag rodnande
-Förberedd dig på att vara singel länge. sa Micke medan han skakade på huvudet. Allt detta medan de andra i bilen vred sig av skratt.
Färden under dagen gick väldigt smidigt och bra. Ett roligt klipp på youtube visades vilket ledde till att "UGN!!!!" skreks spontant till höger och vänster. En annan rolig detalj som vi lade märke till under resan var hur Micke beter sig när han ska lämna över något till någon annan. Det kan vara nycklar, cola, godis eller vad som helst egentligen. Micke för fram objektet tills det är någonstans i närheten av den andra personen och släpper sedan helt sonika objektet. Detta ledde till att Micke misslyckades med att ge Johan ungefär 15 saker på resan då Johan inte var van vid denna taktik. Jag som känner Micke väl är däremot alltid på helspänn så fort något ska överlämnas och får då tillfälle att visa upp mina kattlika reflexer.
Dagen började gå över till natt. Micke hade snart gjort färdigt sitt pass vilket innebar att Johan skulle ta över. Vi märkte nu också en ökad nervositet hos Petter vilket också ledde till en ökad nervositet hos oss andra då Petter är ungefär lika bra på att göra två saker samtidigt som en död människa. När Johan körde förberedde jag ett quiz med varierade frågor. Försten till 10 vann. Vi kan säga såhär att vi hade varit tvungna att köra ner till södra Afrika för att Petter skulle nå 10 poäng. Vinnare blev Johan strax före Micke. Att dessa två herrar var duktiga på quiz skulle även visa sig senare under veckan.
Ju längre natten led desto tröttare blev vi alla i bilen. Jag och Micke som kunde sova då vår del var klar kunde ändå inte sova. Något som är ganska dumt då jag skulle spela fotboll så fort vi kom fram till BG. Istället talades det killsnack i sällan skådad form. Här pratades inte vilka tjejer man hade satt på, hur stora bröst tjejerna hade eller någon annan form av antal eller längd. Nej, istället diskuterades saker som hur det känns när man är riktigt kär, första kyssen, drömtjejen och hur man blev av med oskulden. Samtalsämnen för riktiga män med andra ord. Det var ok för vi visste att detta aldrig skulle lämna bilen. Fram tills jag beslöt mig för att skriva detta inlägg det vill säga.
Vi började bli tröttare och tröttare och det visades mest på Petter som började ösa ur sig dumma kommentarer. Här är ett axplock:
Petter hånar oss för att vi skulle vilja åka skidor i Indien med motiveringen: Det finns väl ingen snö i Indien?
Petter argt till Johan som pissar lite på rastplatsen i ösregn: "Pissa inte på gatan, pissa på åkern åtminstone!"
-Jag ska köpa en isglass (samtidigt som han betalar för en Magnum).
-Jag visste att det var han som hade den där forta bilen! (om en ful kille som hade en sjukt snygg tjej).
-Det där är jag halvsäker på att det helt och hållet ostämmer. (Petter om någonting som ingen fattade något alls av).
Då vi inte ville låta Petter köra i detta tillstånd så slutade det med att Johan körde i 8 timmar och ungefär 90 mil för att hålla Petter från ratten. Till sist var dock vi andra för trötta så Petter fick köra de sista 15 milen. Mitt livs längsta 15 mil. Petter körde fel, Petter var på fel sida, Petter försökte dricka red bull och köra samtidigt (Petter har seriöst sämre simultankapacitet än snubben i Nilecity).
Droppen var nog när Petter misslyckades med att köra över gränsen in i Österrike. Istället hamnade han bredvid några lastbilar vid en bensinmack och hittade inte ut. När vi skrattat åt honom ett tag var han fly förbannad och skrek åt oss. Bland annat med de odödliga orden "Alla håller käft och en pratar i taget!!". När vi skrattat åt det ett tag var vi redan framme. När jag försökte ge Petter uppmuntrande tillrop som "Den svängen tog du bra Petter, bra jobbat" så blev han bara ännu mer arg.
Vi rullade nu in i mitt andra hem Bad Gastein klockan 5.30. Vi begav oss genast till Krone där vi försökte sova några morgontimmar innan det var dags för att aktivera sig. Mer om lördagens aktiviteter i nästa del.
måndag 7 februari 2011
Inför BG del 2
Nu är det bara två dagar tills vi åker mot de snötäckta bergen. Eller om vi får tro Kjetils förhandsrapport så är det inte så jävla mycket snö just nu men det väntas heller inte ta slut på öl närmsta veckan så det ska nog gå bra ändå.
Vi nåddes idag tyvärr av beskedet att vår vän Kristoffer inte vill vara del av DSW11 och därför kommer vi enbart med 4 personer i bilen. Det ska man dock inte vara ledsen över för det gör bara att vi 4 får dricka lite extra mycket för varje gång det köps något att dricka ska en drink köpas till Kristoffer med som vi andra får dela på. På så sätt kommer det snart kännas som han är med oss då vi knappt lär märka vilka som är med oss överhuvudtaget.
I år kommer det komma en nyhet till DSW. Denna nyhet är något som jag, Petter och i viss mån även Kjetil provat på i andra sammanhang. Vi har med en filmkamera. Mikael åker ner som teknikansvarig och har förutom kameran med sig högtalare som kommer användas vid förfeststillfällen. Detta kommer speciellt bra till hands när det blir dags för duschförfesten. Vi kommer vara ett tiotal nakna män som går in i duschen med öl, musik och filmkamera. Det kan aldrig misstolkas. Filmkameran kommer sedan vara med i backen och vid vissa arrangemang. Vissa andra arrangemang kommer dock inte kunna genomföras med kameran då den trots allt är en ganska ömtålig sak och kanske inte bör has med när man kommer till bar 32 på pubrundan. Micke har skaffat sig ett redigeringsprogram där han på ett mycket enkelt sätt kan klippa i filmen och lägga till musik, foton och annat smått och gott som kan produceras under veckan. Det finns mycket som kan vara sjukt kul att ha på film som man kan titta på när världens känns extra grå och trist. Duschförfesten kommer garanterat generera i många bra filmer. Likaså är det roligt att kunna titta på sig själv när man åker skidor i efterhand. Dessutom tror jag det kan bli en höjdare om någon åker ner i förväg och sen filmar rodeltävlingen som kommer hållas. Där finns det chans att vi kommer få se film som senare kan säljas till TV.
Själv har jag precis jobbat mitt sista pass så det känns som jag redan har semester. Sista dagen kunde jag tyvärr inte ens jobba tack vare diverse sjukdomar men jag räknar med att vara i topptrim lagom till BG. Månaden efter kommer man få en usel lön men vem fan vill göra något i Mars ändå? Allt krut läggs på v.7. Jag brukar alltid packa allting bara några minuter innan jag ska åka iväg men jag är så taggad så jag nästan redan börjat fundera över vad som bör packas ner.
Något som var stor, stor succe förra året och som jag ser fram emot enormt i år är kvällen som bartender på Eden. Sebastians ljuva stämma, Kjetil och jag i baren med alla er DSW:are dräggfulla. Det kan bli bra. Det bästa är att man då kan välja musiken. Samma med duschförfesten. Vi tar oss högtalare till en Iphone. Spellistan för DSW är redan klar. Det blir mycket Indie och folk kn jag säga men även lite mer mainstream musik som Oasis och Coldplay. För er som gillar att festa till House eller Hip Hop kommer inte gilla duschförfesten då sådan musik är bannlyst den kvällen.
Jag längtar mer och mer. Igår pratade jag med Lukas som berättade att de gamla gubbarna från casinots fotbollslag ska vara lediga på lördag så de kommer gå ut också. Givetvis måste jag ut och dricka med dom första dagen vilket kan bli grymt kul. Det är legender vi pratar om här. Dessutom meddelade han att jag kan låna sändare och offpist-skidor av honom så ledsen svenskar, blir det puder åker jag med Lukas. :)
Vi härifrån kommer inte ha jättefett med pengar direkt och därför kommer vi försöka spara lite visa dagar genom att ta med oss mackor och öl till backen. Vi räknade på att vi ungefär skulle ha 450 euro att spendera under resan exklusive liftkort. Det värsta är bara att 450 euro inte är speciellt mycket när man snackar fondue, pubrunda och Saalbach-taxi. Det kan sluta med en billig taxiresa.
Det är snart dags. Nu jävlar kör vi!
Vi nåddes idag tyvärr av beskedet att vår vän Kristoffer inte vill vara del av DSW11 och därför kommer vi enbart med 4 personer i bilen. Det ska man dock inte vara ledsen över för det gör bara att vi 4 får dricka lite extra mycket för varje gång det köps något att dricka ska en drink köpas till Kristoffer med som vi andra får dela på. På så sätt kommer det snart kännas som han är med oss då vi knappt lär märka vilka som är med oss överhuvudtaget.
I år kommer det komma en nyhet till DSW. Denna nyhet är något som jag, Petter och i viss mån även Kjetil provat på i andra sammanhang. Vi har med en filmkamera. Mikael åker ner som teknikansvarig och har förutom kameran med sig högtalare som kommer användas vid förfeststillfällen. Detta kommer speciellt bra till hands när det blir dags för duschförfesten. Vi kommer vara ett tiotal nakna män som går in i duschen med öl, musik och filmkamera. Det kan aldrig misstolkas. Filmkameran kommer sedan vara med i backen och vid vissa arrangemang. Vissa andra arrangemang kommer dock inte kunna genomföras med kameran då den trots allt är en ganska ömtålig sak och kanske inte bör has med när man kommer till bar 32 på pubrundan. Micke har skaffat sig ett redigeringsprogram där han på ett mycket enkelt sätt kan klippa i filmen och lägga till musik, foton och annat smått och gott som kan produceras under veckan. Det finns mycket som kan vara sjukt kul att ha på film som man kan titta på när världens känns extra grå och trist. Duschförfesten kommer garanterat generera i många bra filmer. Likaså är det roligt att kunna titta på sig själv när man åker skidor i efterhand. Dessutom tror jag det kan bli en höjdare om någon åker ner i förväg och sen filmar rodeltävlingen som kommer hållas. Där finns det chans att vi kommer få se film som senare kan säljas till TV.
Själv har jag precis jobbat mitt sista pass så det känns som jag redan har semester. Sista dagen kunde jag tyvärr inte ens jobba tack vare diverse sjukdomar men jag räknar med att vara i topptrim lagom till BG. Månaden efter kommer man få en usel lön men vem fan vill göra något i Mars ändå? Allt krut läggs på v.7. Jag brukar alltid packa allting bara några minuter innan jag ska åka iväg men jag är så taggad så jag nästan redan börjat fundera över vad som bör packas ner.
Något som var stor, stor succe förra året och som jag ser fram emot enormt i år är kvällen som bartender på Eden. Sebastians ljuva stämma, Kjetil och jag i baren med alla er DSW:are dräggfulla. Det kan bli bra. Det bästa är att man då kan välja musiken. Samma med duschförfesten. Vi tar oss högtalare till en Iphone. Spellistan för DSW är redan klar. Det blir mycket Indie och folk kn jag säga men även lite mer mainstream musik som Oasis och Coldplay. För er som gillar att festa till House eller Hip Hop kommer inte gilla duschförfesten då sådan musik är bannlyst den kvällen.
Jag längtar mer och mer. Igår pratade jag med Lukas som berättade att de gamla gubbarna från casinots fotbollslag ska vara lediga på lördag så de kommer gå ut också. Givetvis måste jag ut och dricka med dom första dagen vilket kan bli grymt kul. Det är legender vi pratar om här. Dessutom meddelade han att jag kan låna sändare och offpist-skidor av honom så ledsen svenskar, blir det puder åker jag med Lukas. :)
Vi härifrån kommer inte ha jättefett med pengar direkt och därför kommer vi försöka spara lite visa dagar genom att ta med oss mackor och öl till backen. Vi räknade på att vi ungefär skulle ha 450 euro att spendera under resan exklusive liftkort. Det värsta är bara att 450 euro inte är speciellt mycket när man snackar fondue, pubrunda och Saalbach-taxi. Det kan sluta med en billig taxiresa.
Det är snart dags. Nu jävlar kör vi!
söndag 30 januari 2011
Inför Bad Gastein
Det är nu mindre än två veckor kvar till första fyllan i Bad Gastein. Hur stort det är för mig går knappt att förklara i ord och ni nya kommer förstå om tre veckor när det är dags att åka hem igen. För er nya personer, nu riktar jag mig särskilt till er norrmän fast ni knappast ens kan läsa vad jag skriver, är det kanske på plats att förklara en del saker med DSW. Vad står vi för? Vad är DSW? Vad vill vi det ska vara? Inte en aning men vi kommer vara jävligt fulla och se varandra nakna redan första kvällen. Ni vet, sådär som man brukar umgås när man är man och hetero. Jag känner de nya svenskarna och kan garantera att det är otroliga människor. Ni nya norrmän, om ni är något alls som Tjorven, Taxi-Jan eller Cockblocker Marius kommer ni alla ha vänner för livet samt evig sovplats i Göteborg. Ni anar det inte än men vi är mindre än två veckor ifrån att att ha vårt livs roligaste vecka.
Åter dags att förklara konceptet med DSW. Det hela började när jag och Kjetil gjorde våra säsonger i BG (från och med nu kan ni glömma Bad Gastein, vi kommer endast säga BG). Det finns något med byn som får en att aldrig kunna lämna den riktigt. Det är inte alpernas bästa skidåkning, byn är extremt försvenskad vilket inte alltid är bra, det är en väldigt liten by med enbart 3-4 barer men ändå återvänder man år efter år. De som gjort på säsong på andra platser har också oftast svårt att släppa sin tid i BG då något gör byn så speciell. En stor del för min del ligger i vänskapen och kärleken. Under mina år i BG gick jag från att ha KJetil som vän till att vara kär i honom. Det är något visst med att knappt kunna stå på benen men ändå tuta i en tuta på en scen på ett dansgolv, bara för att sekunden senare ramla ihop och skratta. Jag och Kjetil önskade att alla våra kompisar kunde uppleva detta. Vi önskade alla kunde upptäcka Bad Gastein på det sätt vi gör, att alla kunde hitta de guldkorn byn har att erbjuda. Vi började snacka lite löst om att starta upp en resebyrå. Vad skulle vår resebyrå fokusera på? Skidåkning finns bättre annanstans men den gemenskapen, stämningen och broderskapet som man finner efter några flaskor apfel på Eden går inte att hitta någon annanstans. Vi startade DSW av den anledning att vi åkte ner v.7 (och att Kjetil skulle översätta vecka 7 med google translate vilket gjorde att vi inte heter DWS som väl hade varit den korrekta översättningen). Nu var det bara dags att skaffa arrangemang som kunde matcha resebolagens aktiviteter.
Innan jag går vidare med alla aktiviteter måste jag bara säga att i motsats mot vad det verkar så kommer vi åka skidor varje dag. Vi kommer förmodligen dela in oss i två grupper. 1 grupp med Kjetil som ledare som inriktar sig på stenhårda offpist åk. Något för den erfarna skidåkaren med rätt utrustning. Den andra gruppen kommer ha mig själv som ledare och vi kommer enbart åka pist. Vi ska försöka hålla hyfsat tempo men med tanke på att Petter aldrig någonsin åkt skidor innan och är 3 meter lång utan koordination får vi se hur det blir med den saken. Vi kommer i alla fall glida runt i pisten och njuta medan grupp 1 kommer köra på som elitidrottsmän.
Vi hade tidigare år haft pubrundor med hjälp av min gode vän, kollega och medgrundare av DSW samt femklövern; Lukas Lassnig. Det är en man som är lika attraktiv som en skurborste men som har ett hjärta större än Kjetils penis (vilket iofs inte är så svårt). Helt klart skulle pubrunda vara med i DSW. Hur många pubar skulle vi besöka? STS brukar anordna pubrunda med stopp på 4-5 barer. Detta till ett pris av 10-20 euro. Vi tänkte vi skulle försöka slå det. Därför anordnar vi pubrundor med stopp på över 30 ställen till en kostnad på minst 100 euro. Dessutom får man garanterat se mig spy någon gång under kvällen. Pubrundan är dessutom kantad av olika aktiviteter och tävlingar för att pigga upp lite. Detta är den perfekta avslutningen på veckan. Här ska vi nu mer i detalj redogöra för veckoschemat och ungefär vad som kommer hända.
Vi svenskar (jag räknar inte Jesper som svensk då han är skåning) kommer ner med bilen någon gång runt 9-10 lördag morgon den 12:e Februari. Vi räknar inte med att åka skidor försa dagen utan istället kommer vi inrikta oss på att hyra skidor, fixa liftkort samt komma i ordning på hostel Krone. Eller rättare sagt, det är vad de andra ska göra, själv har jag blivit beordrad av mina gamla kollegor på Bad Gasteins casino att delta i en fotbollsturnering med dem. Ni förväntas alla agera hejaklack. Runt eftermiddagen är det dags att äta mat någonstans samt att framförallt köpa på sig rejält med öl och annan proviant. Byns enda affär kommer nämligen vara stängd på söndagen. på kvällen börjar så veckans första arrangemang.
Lördag: Duschförfest
Förspel säger ni väl på norska men att säga till en svensk att 12 män ska ha förspel ihop i en dusch kan misstolkas ganska kraftigt så därför kallar vi det förfest. Detta arrangemang kommer gå av stapeln på Krone då de faktiskt var här denna företeelse uppfanns av mig själv och ett gäng vänner. Duschutrymmet är ett omklädningsrum med 5-6 duschar. Det vi ska göra är helt enkelt att dricka en jävla massa öl och vara nakna ihop. Detta är den perfekta starten på veckan då man efter att ha duschat tillsammans garanterat måste vara bekvämare med varann än man var innan. Stoppa undan alla eventuella bögfobier för det kommer vara manlig, naken kärlek. Dock blir man avstängd från alla ytterligare arrangemang om man skulle råka få stånd (vilket kan vara lätt hänt när man ser schampoo-löddret rinna ner mellan mina välformade skinkor). Om man har komplex för sin kropp är det bara att släppa det direkt. Ni kan inte se värre ut än oss från Sverige. Såhär ser Petter ut, detta är jag själv, här är Kristoffer, medan ni säkert redan vet att detta är Kjetil.
Kvällen kommer senare fortsätta till Eden (som kommer vara ett måste varje dag) där det väntas fylleyatzi innan vi firar in första dagen i BG ordentligt.
Pris för arrangemang: 5-10 Schwechater = 5-10 euros.
Söndagen:
After ski på Häggbloms. Förra året var detta den roligaste after skin jag någonsin varit på. Det var också i stort sett den enda vi gick på under veckan, vi hade inte tid någon mer dag. Det är lite osäkert vem som är trubadur på Häggbloms i år men det blir alltid grymt ös där. Efter after skin är man oftast så full och trött så man håller på att somna. Det är nu inget fel i att göra det så länge man kommer upp igen när det är tid för att gå på det igen. Själv brukar jag sova en timme i badkaret om dagen. Denna kvällen kommer vi gå väldigt tidigt till Eden då STS har sin pubrunda och det lätt blir extremt fullt. Efter dryck och spel på Eden blir det Silver Bullit som får sig ett besök då både Lion Alpin och STS avslutar sina pubrundor där. Det kommer bli fullt ös.
Pris för arrangemang: Så mycket man vill dricka under kvällen vilket kommer bli en jävla massa.
Måndagen:
Vår version av Österrikisk afton med inspiration från Fritzel. Vi stänger in en tjej i en källare där hon får sitta i 20 år medan vi äter fondue på Bellevue Alm. Man åker upp för en lift som ger en storslagen utsikt över byn, om man nu vågar vända sig om då det känns som varje rörelse kan få liften att störta. Fonduen äts och rundas av med massa shots och öl. Sedan börjar det riktigt roliga. Det är bara kvinnor och platschefer som åker lift ner igen, vi män som tillhör DSW åker rodel. Nu paras man ihop 2 och 2 på en kälke och det är helt enkelt så att först ner vinner. Alla medel är tillåtna och jag menar alla. Det finns bara en sak som redan nu kan klargöras. Marius åker med mig.
Pris för arrangemang: Runt 30 euro för lift och fondue, exklusive dryck
Tisdagen:
Vi åker ordentligt hela förmiddagen och vilar seda upp oss på STS picnic, om vi nu är välkomna dit när vi ju faktiskt inte är deras gäster. Kjetil ska fixa det. Där får man äta och dricka hur mycket som helst vilket kan bli en hel del det. Förhoppningsvis är det sol och då är det riktigt nice att sitta i backen med kompisar och dricka bärs. När vi är mätta och fulla är det dags att åka ett par åk för att ta oss till en ny backe. Den backen leder (om man vet vart man ska åka) till en liten stuga där det bor en ännu mindre gammal kärring. Där dricker man jägerte (som består av Obstler, strohrom och te) tills man är helt kalas. Det går inte att ta sig hem därifrån så taxi får kallas till platsen. Kvällen består av vad man vill men förra året gick vi direkt från bonden ut. Fest i skidkläder är alltid skoj.
Pris för arrangemang: 13 euro för picnic, 5-6 euro per jägerte (minst 5 kommer drickas) plus vad man vill lägga på kvällen.
Onsdagen:
Arrangemanget som gör DSW världsledande inom idiotiska grejer att göra på en semester. Vi tar en taxi till Saalbach för att gå på after ski där samt festa på de lokala barerna. Hemfärd sker strax innan 12 så vi hinner till Eden lagom för en shot innan de stänger. Detta arrangemang innehåller ett tävlingsmoment. Den som lyckas få med sig en tjej hem från Saalbach till Bad Gastein kommer vara en legend inom DSW och för alltid nämnas med respekt och vördnad.
Pris för arrangemang: Minst 30 euro i taxi samt minst lika mycket i övriga utgifter.
Torsdagen:
Jag fick de glada nyheterna alldeles nyss. Torsdagen är fixad. Jag och Kjetil (som har en dags erfarenhet från förra året) ska vara gästbartendrar på vår stampub Eden. För att fira detta har vi tagit in en trubadur vid namn Sebastian. Jag lovar er att det finns väldigt få saker jag gillar mer i livet än att vara på Eden medan en trubadur spelar. Stämningen brukar kunna bli magisk. Speciellt när låten om Eden spelas. Mer om den senare. Då jag och Kjetil är ganska usla som bartendrar är detta ett utmärkt tillfälle att skratta ut oss ordentligt. En minnesvärd kväll utlovas.
Pris för arrangemang: Minst 20 euro var i dricks till bartendrarna.
Fredagen:
Så dags för den legendariska pubrundan. Förra året blev det 34 dryckestillfällen. Vissa vill ta det rekordet i år medan vissa andra hellre tar 20 stopp med kvalité så man slipper jäkta runt så mycket som vi gjorde förra året. Hur det blir med den saken återstår att se. En rejäl fylla med en jävla massa skratt utlovas hur som helst. Pubrundan arrangeras av LissLassningHolmefjords pubrundor som är en gren av DSW.
Pris för arrangemang: 100 euro minst.
Jag är så laddad nu efter att ha skrivit detta så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Jag försöker råda bot på detta genom att spela Eden-låten, världens mest underbara sång. Det kommer komma uppdateringar om veckan, egna tankar om resan och ibland bara spontana klipp här på bloggen så håll utkik. Det är snart dags för the week of your lives.
Som uppladdning, här har ni Eden.
"Living on the good part of the world.
A lot of great places to go ski and all my friends around.
I dream of this place all summer long.
I dream of the time when I will finally be able to call it home.
Yes I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart.
I walk up the beach in my hometown.
Kicking sand as I go, wishing it was snow and that the waves were peaks.
Can't get enough of this feeling.
I wanna wake up a little bit hungover, watching the snow fall and catch the first glimpse of snow.
Yes I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart.
Oh I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart."
Plugga in. Detta kommer vara nationalsången under veckan i BG.
Åter dags att förklara konceptet med DSW. Det hela började när jag och Kjetil gjorde våra säsonger i BG (från och med nu kan ni glömma Bad Gastein, vi kommer endast säga BG). Det finns något med byn som får en att aldrig kunna lämna den riktigt. Det är inte alpernas bästa skidåkning, byn är extremt försvenskad vilket inte alltid är bra, det är en väldigt liten by med enbart 3-4 barer men ändå återvänder man år efter år. De som gjort på säsong på andra platser har också oftast svårt att släppa sin tid i BG då något gör byn så speciell. En stor del för min del ligger i vänskapen och kärleken. Under mina år i BG gick jag från att ha KJetil som vän till att vara kär i honom. Det är något visst med att knappt kunna stå på benen men ändå tuta i en tuta på en scen på ett dansgolv, bara för att sekunden senare ramla ihop och skratta. Jag och Kjetil önskade att alla våra kompisar kunde uppleva detta. Vi önskade alla kunde upptäcka Bad Gastein på det sätt vi gör, att alla kunde hitta de guldkorn byn har att erbjuda. Vi började snacka lite löst om att starta upp en resebyrå. Vad skulle vår resebyrå fokusera på? Skidåkning finns bättre annanstans men den gemenskapen, stämningen och broderskapet som man finner efter några flaskor apfel på Eden går inte att hitta någon annanstans. Vi startade DSW av den anledning att vi åkte ner v.7 (och att Kjetil skulle översätta vecka 7 med google translate vilket gjorde att vi inte heter DWS som väl hade varit den korrekta översättningen). Nu var det bara dags att skaffa arrangemang som kunde matcha resebolagens aktiviteter.
Innan jag går vidare med alla aktiviteter måste jag bara säga att i motsats mot vad det verkar så kommer vi åka skidor varje dag. Vi kommer förmodligen dela in oss i två grupper. 1 grupp med Kjetil som ledare som inriktar sig på stenhårda offpist åk. Något för den erfarna skidåkaren med rätt utrustning. Den andra gruppen kommer ha mig själv som ledare och vi kommer enbart åka pist. Vi ska försöka hålla hyfsat tempo men med tanke på att Petter aldrig någonsin åkt skidor innan och är 3 meter lång utan koordination får vi se hur det blir med den saken. Vi kommer i alla fall glida runt i pisten och njuta medan grupp 1 kommer köra på som elitidrottsmän.
Vi hade tidigare år haft pubrundor med hjälp av min gode vän, kollega och medgrundare av DSW samt femklövern; Lukas Lassnig. Det är en man som är lika attraktiv som en skurborste men som har ett hjärta större än Kjetils penis (vilket iofs inte är så svårt). Helt klart skulle pubrunda vara med i DSW. Hur många pubar skulle vi besöka? STS brukar anordna pubrunda med stopp på 4-5 barer. Detta till ett pris av 10-20 euro. Vi tänkte vi skulle försöka slå det. Därför anordnar vi pubrundor med stopp på över 30 ställen till en kostnad på minst 100 euro. Dessutom får man garanterat se mig spy någon gång under kvällen. Pubrundan är dessutom kantad av olika aktiviteter och tävlingar för att pigga upp lite. Detta är den perfekta avslutningen på veckan. Här ska vi nu mer i detalj redogöra för veckoschemat och ungefär vad som kommer hända.
Vi svenskar (jag räknar inte Jesper som svensk då han är skåning) kommer ner med bilen någon gång runt 9-10 lördag morgon den 12:e Februari. Vi räknar inte med att åka skidor försa dagen utan istället kommer vi inrikta oss på att hyra skidor, fixa liftkort samt komma i ordning på hostel Krone. Eller rättare sagt, det är vad de andra ska göra, själv har jag blivit beordrad av mina gamla kollegor på Bad Gasteins casino att delta i en fotbollsturnering med dem. Ni förväntas alla agera hejaklack. Runt eftermiddagen är det dags att äta mat någonstans samt att framförallt köpa på sig rejält med öl och annan proviant. Byns enda affär kommer nämligen vara stängd på söndagen. på kvällen börjar så veckans första arrangemang.
Lördag: Duschförfest
Förspel säger ni väl på norska men att säga till en svensk att 12 män ska ha förspel ihop i en dusch kan misstolkas ganska kraftigt så därför kallar vi det förfest. Detta arrangemang kommer gå av stapeln på Krone då de faktiskt var här denna företeelse uppfanns av mig själv och ett gäng vänner. Duschutrymmet är ett omklädningsrum med 5-6 duschar. Det vi ska göra är helt enkelt att dricka en jävla massa öl och vara nakna ihop. Detta är den perfekta starten på veckan då man efter att ha duschat tillsammans garanterat måste vara bekvämare med varann än man var innan. Stoppa undan alla eventuella bögfobier för det kommer vara manlig, naken kärlek. Dock blir man avstängd från alla ytterligare arrangemang om man skulle råka få stånd (vilket kan vara lätt hänt när man ser schampoo-löddret rinna ner mellan mina välformade skinkor). Om man har komplex för sin kropp är det bara att släppa det direkt. Ni kan inte se värre ut än oss från Sverige. Såhär ser Petter ut, detta är jag själv, här är Kristoffer, medan ni säkert redan vet att detta är Kjetil.
Kvällen kommer senare fortsätta till Eden (som kommer vara ett måste varje dag) där det väntas fylleyatzi innan vi firar in första dagen i BG ordentligt.
Pris för arrangemang: 5-10 Schwechater = 5-10 euros.
Söndagen:
After ski på Häggbloms. Förra året var detta den roligaste after skin jag någonsin varit på. Det var också i stort sett den enda vi gick på under veckan, vi hade inte tid någon mer dag. Det är lite osäkert vem som är trubadur på Häggbloms i år men det blir alltid grymt ös där. Efter after skin är man oftast så full och trött så man håller på att somna. Det är nu inget fel i att göra det så länge man kommer upp igen när det är tid för att gå på det igen. Själv brukar jag sova en timme i badkaret om dagen. Denna kvällen kommer vi gå väldigt tidigt till Eden då STS har sin pubrunda och det lätt blir extremt fullt. Efter dryck och spel på Eden blir det Silver Bullit som får sig ett besök då både Lion Alpin och STS avslutar sina pubrundor där. Det kommer bli fullt ös.
Pris för arrangemang: Så mycket man vill dricka under kvällen vilket kommer bli en jävla massa.
Måndagen:
Vår version av Österrikisk afton med inspiration från Fritzel. Vi stänger in en tjej i en källare där hon får sitta i 20 år medan vi äter fondue på Bellevue Alm. Man åker upp för en lift som ger en storslagen utsikt över byn, om man nu vågar vända sig om då det känns som varje rörelse kan få liften att störta. Fonduen äts och rundas av med massa shots och öl. Sedan börjar det riktigt roliga. Det är bara kvinnor och platschefer som åker lift ner igen, vi män som tillhör DSW åker rodel. Nu paras man ihop 2 och 2 på en kälke och det är helt enkelt så att först ner vinner. Alla medel är tillåtna och jag menar alla. Det finns bara en sak som redan nu kan klargöras. Marius åker med mig.
Pris för arrangemang: Runt 30 euro för lift och fondue, exklusive dryck
Tisdagen:
Vi åker ordentligt hela förmiddagen och vilar seda upp oss på STS picnic, om vi nu är välkomna dit när vi ju faktiskt inte är deras gäster. Kjetil ska fixa det. Där får man äta och dricka hur mycket som helst vilket kan bli en hel del det. Förhoppningsvis är det sol och då är det riktigt nice att sitta i backen med kompisar och dricka bärs. När vi är mätta och fulla är det dags att åka ett par åk för att ta oss till en ny backe. Den backen leder (om man vet vart man ska åka) till en liten stuga där det bor en ännu mindre gammal kärring. Där dricker man jägerte (som består av Obstler, strohrom och te) tills man är helt kalas. Det går inte att ta sig hem därifrån så taxi får kallas till platsen. Kvällen består av vad man vill men förra året gick vi direkt från bonden ut. Fest i skidkläder är alltid skoj.
Pris för arrangemang: 13 euro för picnic, 5-6 euro per jägerte (minst 5 kommer drickas) plus vad man vill lägga på kvällen.
Onsdagen:
Arrangemanget som gör DSW världsledande inom idiotiska grejer att göra på en semester. Vi tar en taxi till Saalbach för att gå på after ski där samt festa på de lokala barerna. Hemfärd sker strax innan 12 så vi hinner till Eden lagom för en shot innan de stänger. Detta arrangemang innehåller ett tävlingsmoment. Den som lyckas få med sig en tjej hem från Saalbach till Bad Gastein kommer vara en legend inom DSW och för alltid nämnas med respekt och vördnad.
Pris för arrangemang: Minst 30 euro i taxi samt minst lika mycket i övriga utgifter.
Torsdagen:
Jag fick de glada nyheterna alldeles nyss. Torsdagen är fixad. Jag och Kjetil (som har en dags erfarenhet från förra året) ska vara gästbartendrar på vår stampub Eden. För att fira detta har vi tagit in en trubadur vid namn Sebastian. Jag lovar er att det finns väldigt få saker jag gillar mer i livet än att vara på Eden medan en trubadur spelar. Stämningen brukar kunna bli magisk. Speciellt när låten om Eden spelas. Mer om den senare. Då jag och Kjetil är ganska usla som bartendrar är detta ett utmärkt tillfälle att skratta ut oss ordentligt. En minnesvärd kväll utlovas.
Pris för arrangemang: Minst 20 euro var i dricks till bartendrarna.
Fredagen:
Så dags för den legendariska pubrundan. Förra året blev det 34 dryckestillfällen. Vissa vill ta det rekordet i år medan vissa andra hellre tar 20 stopp med kvalité så man slipper jäkta runt så mycket som vi gjorde förra året. Hur det blir med den saken återstår att se. En rejäl fylla med en jävla massa skratt utlovas hur som helst. Pubrundan arrangeras av LissLassningHolmefjords pubrundor som är en gren av DSW.
Pris för arrangemang: 100 euro minst.
Jag är så laddad nu efter att ha skrivit detta så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Jag försöker råda bot på detta genom att spela Eden-låten, världens mest underbara sång. Det kommer komma uppdateringar om veckan, egna tankar om resan och ibland bara spontana klipp här på bloggen så håll utkik. Det är snart dags för the week of your lives.
Som uppladdning, här har ni Eden.
"Living on the good part of the world.
A lot of great places to go ski and all my friends around.
I dream of this place all summer long.
I dream of the time when I will finally be able to call it home.
Yes I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart.
I walk up the beach in my hometown.
Kicking sand as I go, wishing it was snow and that the waves were peaks.
Can't get enough of this feeling.
I wanna wake up a little bit hungover, watching the snow fall and catch the first glimpse of snow.
Yes I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart.
Oh I know that the world can change but Eden is always the same.
You can't destroy our atmosphere cause the Eden will always be there, the Eden will always be there, the Eden will always be here... In my heart."
Plugga in. Detta kommer vara nationalsången under veckan i BG.
måndag 26 juli 2010
Rån med mera.
Detta blogginlägg var tänkt att det skulle handla om en rolig svensexa och en halvt magisk söndagskväll. Det överskuggades dock lite lätt av att tre nötter med kniv ville ta mina pengar, min mobil och min manlighet ifrån mig (metaforiskt talat, de försökte som tur var aldrig hugga av slangen för att ta med som souvenir).
Lördagen var som sagt svensexa och jag hade stått för spritinköpet. Ingen idé att snåla tänkte jag och köpte 48 öl plus en flaska sprit som vi var fem att dela på under ett par timmar. Det slutade ju inte helt oväntat kul. Efteråt, på vägen mellan buss-stationen i Tibro och mina föräldrars hus, precis när man är som mest ensam och eländig i regnet, ringde Kristoffer och fick mig laddad på söndagsutgång genom att flitigt citera Krunegård. Söndagen skulle bli legendarisk.
Den svarta söndagen började med att blåvitt förlorade. Trots det lyckades det vända och bli en riktigt kul kväll, mycket tack vare ett nytt kul quiz och mycket öl på diverse sunkbarer. På Chez träffade jag en vansinnigt söt tjej som jag fick numret av. Skulle det vara den kärlek jag letat efter? Det får vi aldrig svar på eftersom jag bara hade hennes nummer i 10 minuter innan min mobil blev stulen.
Jag har dragit historien om rånet många gånger nu men man kan väl säga att det kändes rätt lugnt förutom att de hade framme knivar och verkade helt stenade. Lite otäckt var det allt och det kommer kännas när jag ska hem efter jobbet i natt. Eftersom jag inte orkar dra hela storyn igen så kommer jag istället återberätta rånet som olika kändisar skulle refererat det.
Först ut är Ralf Edström som berättar om rånet.
"Här kommer tre killar med kniv och det är Råååååån. Åh vad gött. Det var ett himla konstigt rån det här, rånarna kommer från västersidan med högerkniven och rånmannen tror.. och rånmannen... Det ska bli intressant, det är kul. Det kan bli väldigt blodigt framöver. Och där åker andra kniven fram och det är råååååån. Håhåhåhåhåhå. Vilket rån! Vilket rån, vilket rån, vilket rååån!! BEEEH!"
Nästa person att bevittna, och kommentera, rånet var vraket sparven.
"Så jävla uselt!! Råna, råna, RÅNA!! Lätt att råna Kristoffer och Mathias din jävla sopa. Knivrånet är över. Prestera, prestera!"
Därefter blev sparven förhörd av en polis.
- Du har sett ett rån på tre år, du verkar väldigt upprörd?
- Katastrof, det är fullständig katastrof. Det går att råna småpojkar som Kristoffer och Mathias men när man möter någon med lite mer kilo, som till exempel Micke, då funkar ingenting längre. Det är katastrof. Och det är egentligen inte rånarnas fel, det är samhället som gjort att dessa rånare finns. Det är katastrof.
- Men du riktar vreden mot rånarna?
- Ja, för att de borde ta sitt ansvar och börja med pistol.
- Men är inte det väldigt tidigt när man är åtta år?
- Jo kanske, men jag vill ha ett blodigt rån som jag en gång har haft. Jag vill inte ha en 7-, 8-, 10-åring.
- Kanske inte så konstruktivt att stå och gapa såhär?
- Nej men jag säger vad jag tycker här och nu. Jag tänker inte skriva nåt mejl eller ringa, framförallt eftersom mobilerna blev snodda så man inte kan ringa längre, utan jag säger här och nu vad jag tycker.
Ja efter den lilla föreställningen har turen kommit till Hegerfors att beskriva rånet.
"-Ja han säger ju här rånaren att det var för att han var bögjävel och hade sån liten kniv som han tog mobilerna.
-Jag tror inte vi säger det ordet längre..
- Nej, förlåt, äckligt fanskap."
Det var det äldre gardet det. Nu är det dags att gå över till den nya generationen, nämligen Niclas Bäckström som här ger sin syn på rånet.
"- Efter rånet fick jag mobilerna av två rånare.
- Hur kändes det då?
- Det var skön............t.
- Hej rånarn, du hade fan en mobil till mig"
Nu ska tennisspelarna visa att de är bättre på att spela tennis än på att poetiskt beskriva ett rån. Här har vi Mats Wilander.
"Jag går, mitt ibland gamla och unga byggnader, i Vasa. Framför mig står en port, med tre rånare ståendes vid dess fot. Snart ska de kämpa för att få råna saker till ett värde av 40 kronor. Jag tilltalar dom, precis när jag ska gå förbi de runda byggnaderna tar de tag i mig. Plopp lät det. Samtidigt som en kniv far upp ur fickan. Liksom den hade legat där i fickan och väntat på att hämnas. Hämnas på att rånarna inte kan tillfredsställa sina kvinnor på grund av sina förvridna penisar. Kniven hänger i luften ett tag, hotfullt nära min kropp. Plötsligt vänder den och pekar mot min arm. Jag hinner inte undan. På gatan ligger också fem löv. De bildar en onödig massgrav. De flesta rånare har en mamma som är en pappa."
Efter det kan man bara säga en sak. Tack Mats.
Det finns chans att fler mer och mindre kända personer kan få ge sin syn på rånet vid ett senare tillfälle.
Lördagen var som sagt svensexa och jag hade stått för spritinköpet. Ingen idé att snåla tänkte jag och köpte 48 öl plus en flaska sprit som vi var fem att dela på under ett par timmar. Det slutade ju inte helt oväntat kul. Efteråt, på vägen mellan buss-stationen i Tibro och mina föräldrars hus, precis när man är som mest ensam och eländig i regnet, ringde Kristoffer och fick mig laddad på söndagsutgång genom att flitigt citera Krunegård. Söndagen skulle bli legendarisk.
Den svarta söndagen började med att blåvitt förlorade. Trots det lyckades det vända och bli en riktigt kul kväll, mycket tack vare ett nytt kul quiz och mycket öl på diverse sunkbarer. På Chez träffade jag en vansinnigt söt tjej som jag fick numret av. Skulle det vara den kärlek jag letat efter? Det får vi aldrig svar på eftersom jag bara hade hennes nummer i 10 minuter innan min mobil blev stulen.
Jag har dragit historien om rånet många gånger nu men man kan väl säga att det kändes rätt lugnt förutom att de hade framme knivar och verkade helt stenade. Lite otäckt var det allt och det kommer kännas när jag ska hem efter jobbet i natt. Eftersom jag inte orkar dra hela storyn igen så kommer jag istället återberätta rånet som olika kändisar skulle refererat det.
Först ut är Ralf Edström som berättar om rånet.
"Här kommer tre killar med kniv och det är Råååååån. Åh vad gött. Det var ett himla konstigt rån det här, rånarna kommer från västersidan med högerkniven och rånmannen tror.. och rånmannen... Det ska bli intressant, det är kul. Det kan bli väldigt blodigt framöver. Och där åker andra kniven fram och det är råååååån. Håhåhåhåhåhå. Vilket rån! Vilket rån, vilket rån, vilket rååån!! BEEEH!"
Nästa person att bevittna, och kommentera, rånet var vraket sparven.
"Så jävla uselt!! Råna, råna, RÅNA!! Lätt att råna Kristoffer och Mathias din jävla sopa. Knivrånet är över. Prestera, prestera!"
Därefter blev sparven förhörd av en polis.
- Du har sett ett rån på tre år, du verkar väldigt upprörd?
- Katastrof, det är fullständig katastrof. Det går att råna småpojkar som Kristoffer och Mathias men när man möter någon med lite mer kilo, som till exempel Micke, då funkar ingenting längre. Det är katastrof. Och det är egentligen inte rånarnas fel, det är samhället som gjort att dessa rånare finns. Det är katastrof.
- Men du riktar vreden mot rånarna?
- Ja, för att de borde ta sitt ansvar och börja med pistol.
- Men är inte det väldigt tidigt när man är åtta år?
- Jo kanske, men jag vill ha ett blodigt rån som jag en gång har haft. Jag vill inte ha en 7-, 8-, 10-åring.
- Kanske inte så konstruktivt att stå och gapa såhär?
- Nej men jag säger vad jag tycker här och nu. Jag tänker inte skriva nåt mejl eller ringa, framförallt eftersom mobilerna blev snodda så man inte kan ringa längre, utan jag säger här och nu vad jag tycker.
Ja efter den lilla föreställningen har turen kommit till Hegerfors att beskriva rånet.
"-Ja han säger ju här rånaren att det var för att han var bögjävel och hade sån liten kniv som han tog mobilerna.
-Jag tror inte vi säger det ordet längre..
- Nej, förlåt, äckligt fanskap."
Det var det äldre gardet det. Nu är det dags att gå över till den nya generationen, nämligen Niclas Bäckström som här ger sin syn på rånet.
"- Efter rånet fick jag mobilerna av två rånare.
- Hur kändes det då?
- Det var skön............t.
- Hej rånarn, du hade fan en mobil till mig"
Nu ska tennisspelarna visa att de är bättre på att spela tennis än på att poetiskt beskriva ett rån. Här har vi Mats Wilander.
"Jag går, mitt ibland gamla och unga byggnader, i Vasa. Framför mig står en port, med tre rånare ståendes vid dess fot. Snart ska de kämpa för att få råna saker till ett värde av 40 kronor. Jag tilltalar dom, precis när jag ska gå förbi de runda byggnaderna tar de tag i mig. Plopp lät det. Samtidigt som en kniv far upp ur fickan. Liksom den hade legat där i fickan och väntat på att hämnas. Hämnas på att rånarna inte kan tillfredsställa sina kvinnor på grund av sina förvridna penisar. Kniven hänger i luften ett tag, hotfullt nära min kropp. Plötsligt vänder den och pekar mot min arm. Jag hinner inte undan. På gatan ligger också fem löv. De bildar en onödig massgrav. De flesta rånare har en mamma som är en pappa."
Efter det kan man bara säga en sak. Tack Mats.
Det finns chans att fler mer och mindre kända personer kan få ge sin syn på rånet vid ett senare tillfälle.
måndag 19 juli 2010
Konserttrion
Lördagen var en storslagen dag. Det började med att blåvitt skulle spela match. Då jag hade jobbat natten innan fann jag inga andra råd än att släpa mig upp ur sängen för att dricka öl direkt och skita i frukosten. Det gick ungefär som väntat kan man säga och jag var ovanligt tyst på arenan innan matchstart. Blåvitt spelade hyfsat och vann för första gången sedan Tiger Woods var trogen ungefär. Det var tvunget att firas med Kristoffer. Mikael var också i stan men skulle först se en konsert med en rödhårig man med gitarr. Enda undantaget till regeln att jag älskar skäggiga män med gitarr är Winnerbäck så jag satt hellre hos Kristoffer och spelade fylle-xbox.
Klockan 11 ringde Micke och ville att vi skulle komma och möta honom som tidigare var bestämt. Vi hade dock varit så inne i spelandet så inte ens duschen hade hunnits med än. Vi lurade i Micke att vi var på väg och stack iväg så fort vi bara kunde för att möta upp den vackra mannen någonstans mellan the moon och New York City. Det var lördag så Sticky var det uppenbara valet men först blev det Smaka för en öl. Där stötte vi på en spritfet rosa bloggare vid namn Laul plus en surhajsätande islänning vid namn Hjalmar. Här pratades det mest om Bäckström som fan hade en fråga och om Edströms fyllereferat.
Det var strax dags att bege sig till Sticky. Där väntade den vackraste BJ-dealern jag sett på år och dar så jag blev tvungen att spela lite. Hon var så vacker så jag förvandlades till en dreglande, förvirrad människa (kan möjligtvis också bero på all öl) som inte kunde bestämma sig för att ta kort eller stanna. Jag gick därifrån fattig och förälskad och gjorde Sticky. Efter ett tag kände jag hur en magisk kraft drog mig mot BJ-bordet igen så jag var tvungen att bjuda ut denna vackra varelse. Tyvärr hade jag helt slut på ordvitsar eller repliker så jag kom inte på något att säga. Istället stod jag där med glansig blick, pekandes på min mobil som en stum gorilla som försöker berätta något. Så spännande kan man ha det på Sticky!
Igår var en riktig slappdag. Lyssna på grym ny musik, göra lite listor, snacka med kompisar. Kvällen var fantastisk trevlig och nu är det snart dags att jobba. Mindre kul.
Klockan 11 ringde Micke och ville att vi skulle komma och möta honom som tidigare var bestämt. Vi hade dock varit så inne i spelandet så inte ens duschen hade hunnits med än. Vi lurade i Micke att vi var på väg och stack iväg så fort vi bara kunde för att möta upp den vackra mannen någonstans mellan the moon och New York City. Det var lördag så Sticky var det uppenbara valet men först blev det Smaka för en öl. Där stötte vi på en spritfet rosa bloggare vid namn Laul plus en surhajsätande islänning vid namn Hjalmar. Här pratades det mest om Bäckström som fan hade en fråga och om Edströms fyllereferat.
Det var strax dags att bege sig till Sticky. Där väntade den vackraste BJ-dealern jag sett på år och dar så jag blev tvungen att spela lite. Hon var så vacker så jag förvandlades till en dreglande, förvirrad människa (kan möjligtvis också bero på all öl) som inte kunde bestämma sig för att ta kort eller stanna. Jag gick därifrån fattig och förälskad och gjorde Sticky. Efter ett tag kände jag hur en magisk kraft drog mig mot BJ-bordet igen så jag var tvungen att bjuda ut denna vackra varelse. Tyvärr hade jag helt slut på ordvitsar eller repliker så jag kom inte på något att säga. Istället stod jag där med glansig blick, pekandes på min mobil som en stum gorilla som försöker berätta något. Så spännande kan man ha det på Sticky!
Igår var en riktig slappdag. Lyssna på grym ny musik, göra lite listor, snacka med kompisar. Kvällen var fantastisk trevlig och nu är det snart dags att jobba. Mindre kul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)