BG del 1

BG. DSW11. Hemma igen efter en omtumlande vecka. Som alltid när man kommer hem från BG känner man sig helt tom och man vet inte riktigt vad man ska göra av sig själv. Jag brukar alltid känna mig lite som hobbitarna gör i Sagan om Ringen när de beger sig hemåt efter att ha varit med om att rädda världen. Ena dagen står det liksom en kungjävel och säger: "You bow for no one" och får ett helt folk att buga sig för dem (vilket i och för sig inte hjälper så mycket med tanke på att de är just hobbitar och därmed ungefär lika långa som Kjetil), nästa dag sitter man hemma igen på stampuben och undrar vad man ska göra nu. Runt omkring skrattar folk glatt som inte fattat någonting om vad som hänt. Hur ska man kunna gå vidare när så mycket inom en har förändrats? BG kommer alltid kännas hemma.
När vi ändå pratar om Sagan om Ringen. Hur kom Kung Theoden över Anduin? Dom fick Ro-han.

Innan det var dags att resa pratade jag mycket med en galet taggad Kjetil som tvingade mig att skriva inför artiklarna. Sista gången jag pratade med denna norrman innan vi åkte berättade han att han satt ensam i ett rum, lyssnade på Celine Dion och besudlade sig själv. Lite som vanligt. Kjetil var kär. Också det lite som vanligt. Kjetil är fortfarande kär nu en vecka senare. Lite mer ovanligt. Det är inte samma tjej han är kär i nu som då. Det gör det mer som vanligt. Jag var också kär när jag åkte men mer om det senare.

Dagen innan vi skulle bila ner mot de inte så snötäckta alperna var det dags att åka på jakt efter en takbox. Eftersom jag precis hade haft mitt livs bästa natt kunde jag inte möta upp min resepartner Johan tidigare än 7 på kvällen i Skövde. Jag och Johan tog röda faran till de två människor i världen som genom en enda handling orsakat mest lidande i världen efter Tomas Ledin (sommaren är kort har fan förstört min barndom); min mor och far. Handlingen jag pratar om var givetvis när de en höstdag blev lite småkåta och skapade den ondskefulla varelse som nu startat konceptet DSW som håller på att försätta hela STS i konkurs. Vi skulle få låna deras takbox och på så sätt spara in lite pengar tänkte vi. Att hyra en takbox skulle gå på runt en tusing visste vi och med den tighta budget vi hade tänkte vi att det var bäst att försöka utforska alla andra utvägar först. Väl hemma bjöds det på mat och dryck medan männen (jag ser mig själv inte som man när det kommer till tekniska färdigheter) skulle montera på boxen. Detta visade sig dock något svårare än vad vi hade trott. Vi fick ta hjälp av grannen som turligt och bekvämt nog visade sig vara min bror. Han stod mest där i sina designerjeans och tittade på och hummade lite för sig själv i spelad förståelse. Vi fick fråga nästa granne som oturligt och obekvämt nog inte var min bror utan en 90-årig dement kvinna som undrade om vi var människorna som skulle hjälpa henne gå på toa. Av någon anledning svarade Johan Ja på denna fråga och var därefter borta någon timme. Efter att fått hela grannskapet involverat fick vi till sist erkänna oss slagna av den hånskrattande takboxen som fick återgå hem till sin plats i garaget. Lite nedslagna fick vi då beskedet att min mor hade lyckats lokalisera en annan box som en släkting hade i sin ägo. Denna släkting är den lyckade korsningen av en björn och en helt annan björn och bor därför mitt ute i skogen. Vi sa farväl till de välartade gamla människorna som uppfostrat mig för att hitta denna legendariska släkting.

Klockan började nu bli ganska mycket och vi var trötta men det var bara att ge sig iväg. En takbox var mer eller mindre ett måste om vi ville se något när vi körde ner mot Österrike, något som inte spelar någon större roll för Petter då han mest kör på känn ändå. Ut i snöstormen begav vi oss, djupare och djupare in i skogen. När jag till sist började bli rädd för att få motorstopp och började höra banjosången från "Den sista färden" letade jag febrilt efter mina släktingars hus. Jag ville inte kvida som en gris. Inte idag. Efter vad som kändes som en timme men förmodligen inte var längre än 55 minuter hittade jag till sist huset jag letat efter. Jag blev så glad så jag slängde mig i Johans famn och glömde helt av att han körde. 5 timmar senare hade vi lyckats gräva fram bilen ur diket och kunde därmed försöka montera på denna variant av takbox. Ut ur huset kom de tre manligaste män jag vet. Mina två kusiner och deras far, brunbjörnen själv. Dessa män är uppväxta på landet och kan hugga ner ett träd, snyta sig i näven samt slakta en kungshjort samtidigt utan att anstränga sig det minsta. Men de kunde fan i mig inte montera på takboxen. Vår quest verkade dödsdömd. Vi skulle helt enkelt inte ha någon takbox med oss. När det hade visat sig att det var omöjligt att montera på boxen utan att skada bilen kraftigt (något bara Johan var emot då det trots allt var hans mors bil) var det inget annat att göra än att vända bilen hemåt igen till tonerna av banjo.

Till sist kom vi hem till Johan i Skara där vi skulle tillbringa natten. Vårt försök att skaffa en takbox hade nu kostat oss 5-6 timmar och cirka 200 kronor i bensin. Bra start på resan således. Vi kollade upp vart man skulle kunna hyra en takbox i Göteborg, skrev ner nummer till dessa ställen och slutade sen oroa oss. Det var bäst att vara utvilad när vi skulle köra hela vägen ner till Bad Gastein.



Fredagen den 11:e Februari vaknade så jag och Johan runt 7 på morgonen. Vi försökte genast ringa angående takbox men det skulle inte öppna förrän 10. Lugnt tänkte vi, sådana ställen har säkert sjukt stora förråd av takboxar så det ordnar sig nog...
Sagt och gjort, det var dags att börja färden. Göteborg var första anhalt där resterande passagerare skulle hämtas upp. Då jag av olika anledningar för tillfället var körkortslös hade jag tagit på mig att köra första biten i Sverige. Från Skara till bron räknade jag med att det skulle bli ungefär 40 mil och därmed skulle jag fyllt min kvot. Det kändes på något sätt lättare att förklara för en svensk polis att mitt körkort var på villovägar än för en tysk nazi-polis klockan 2 på natten mitt på autobahn. Vägen till Skara gick mycket smärtfritt och det dröjde inte länge innan vi körde upp för att hämta en nyvaken Micke. Strax därefter kunde vi också hämta upp en lika nyvaken Petter. Nu började klockan slå 10 och Johan funderade på om vi skulle ringa angående takboxen. Jag tyckte vi lika gärna bara kunde åka ner dit men Johan insisterade att ringa i förväg så det gjorde han. Det visade sig vara tur. De hade helt slut på boxar och det hade ringt folk hela morgonen. Johan försökte vädja med sina rådjursögon men tack vare att han pratade i telefon så misslyckades det försöket. Media-Micke som har tidningsröst och radioutseende gjorde istället några övertalningsförsök. När telefonen vandrat laget runt och alla fyra vädjat med de värsta snyfthistorierna vi kunde komma sa till sist mannen på andra sidan luren att de hade ju visserligen en liten skitbox som de inte hyrt ut på 5 år. TAGET!!!!! skrek vi unisont. Vi åkte direkt bort till uthyrningsstället och var där 5 minuter senare. Medan vi var inne i affären för att skriva på kvitton kom det in ungefär 6-7 personer och frågade om takbox plus att cirka 10 till ringde och frågade. Det verkade som vi fick den sista boxen i hela Göteborg. Dessutom fick vi den extra billigt eftersom de aldrig brukade hyra ut den! Success!

Dessutom, vem tror ni stod före mig i kön när jag skulle betala min takbox (det är nu fritt fram för gissningar)? Har ni gissat klart? Kennet Andersson!!!! För er norrmän är det ungefär som om ni skulle se Flonaldo på en bensinmack i Bergen.

Nu var takboxen på plats, packningen var på plats och alla svenska deltagare i DSW (jag räknar fortfarande inte skåningar Jesper) var på plats. Det var dags att börja färden söderut. Micke (som hade med sig all teknisk utrustning i form av kamera, filmkamera, nightvision-kamera, GPS, en kamera till samt en hel påse med sladd som kunde vara bra att ha) hade fixat en GPS med europakarta. Detta gjorde att vi inte hade några större bekymmer att hitta. I alla fall inte jag som ju bara körde ner till Malmö. Jag må vara korkad men till och med jag klarar av att hitta mellan Göteborg och Malmö.

Som jag tidigare nämnde så var jag kär när jag åkte ner. Detta stod ganska snart klart för min resekamrater då jag inte kunde sluta prata om denna flicka och hennes tillgångar. Det gick så lång att de kände sig tvingade att hitta på en regel för mig. Jag fick inte säga namnet Sara, bröst eller regnbåge (fråga mig inte) mer än max 20 gånger på en timme. 20 gånger låter mycket tycker ni? Jag tog hela min kvot på 47 sekunder. Ganska imponerande kan tyckas. Till sist fick de andra nog och band fast mig vid mitt säte med silvertejp. Eftersom jag fortfarande körde visade sig detta vara en ganska dålig idé så de beslöt sig för att byta chaufför. Vi var ändå framme vid bron och jag hade mot alla odds lyckats med att inte misslyckas med något. Jag firade genom att prata lite om hur underbar Sara är som omväxling vilket ledde till att jag resterande 110 mil satt fastbunden med munkavle.

Under resan försökte min kärlekscoach Micke ge mig råd. Han vet att jag har en viss förmåga att vara lite intensiv när jag är kär vilket tenderar skrämma iväg tjejer då jag framstår som en creepy stalker (de jag inte skrämmer iväg gillar per definition creepy stalkers vilket gör att jag inte vill vara med dem längre). Micke sa till mig då att ta det lugnt och inte vara för på. Försök spela spelet lite och var lite avvaktande ett tag. Jag vände ner blicken och mumlade något ohörbart.
-Vad sa du att du hade gjort sa du?, frågade Micke.
-Jag har redan sagt till henne att jag har varit kär i henne i 6 år plus att jag bjudit med henne på min familjesemester i fjällen, svarade jag.
-Hur många gånger har ni setts sa du?
-Typ tre senaste åren.
-Hur fan kan du då bjuda med henne på familjesemester och sätta press på henne med diverse kärleksförklaringar?
-It seemed as a good idea at the time. sa jag rodnande
-Förberedd dig på att vara singel länge. sa Micke medan han skakade på huvudet. Allt detta medan de andra i bilen vred sig av skratt.

Färden under dagen gick väldigt smidigt och bra. Ett roligt klipp på youtube visades vilket ledde till att "UGN!!!!" skreks spontant till höger och vänster. En annan rolig detalj som vi lade märke till under resan var hur Micke beter sig när han ska lämna över något till någon annan. Det kan vara nycklar, cola, godis eller vad som helst egentligen. Micke för fram objektet tills det är någonstans i närheten av den andra personen och släpper sedan helt sonika objektet. Detta ledde till att Micke misslyckades med att ge Johan ungefär 15 saker på resan då Johan inte var van vid denna taktik. Jag som känner Micke väl är däremot alltid på helspänn så fort något ska överlämnas och får då tillfälle att visa upp mina kattlika reflexer.

Dagen började gå över till natt. Micke hade snart gjort färdigt sitt pass vilket innebar att Johan skulle ta över. Vi märkte nu också en ökad nervositet hos Petter vilket också ledde till en ökad nervositet hos oss andra då Petter är ungefär lika bra på att göra två saker samtidigt som en död människa. När Johan körde förberedde jag ett quiz med varierade frågor. Försten till 10 vann. Vi kan säga såhär att vi hade varit tvungna att köra ner till södra Afrika för att Petter skulle nå 10 poäng. Vinnare blev Johan strax före Micke. Att dessa två herrar var duktiga på quiz skulle även visa sig senare under veckan.

Ju längre natten led desto tröttare blev vi alla i bilen. Jag och Micke som kunde sova då vår del var klar kunde ändå inte sova. Något som är ganska dumt då jag skulle spela fotboll så fort vi kom fram till BG. Istället talades det killsnack i sällan skådad form. Här pratades inte vilka tjejer man hade satt på, hur stora bröst tjejerna hade eller någon annan form av antal eller längd. Nej, istället diskuterades saker som hur det känns när man är riktigt kär, första kyssen, drömtjejen och hur man blev av med oskulden. Samtalsämnen för riktiga män med andra ord. Det var ok för vi visste att detta aldrig skulle lämna bilen. Fram tills jag beslöt mig för att skriva detta inlägg det vill säga.

Vi började bli tröttare och tröttare och det visades mest på Petter som började ösa ur sig dumma kommentarer. Här är ett axplock:
Petter hånar oss för att vi skulle vilja åka skidor i Indien med motiveringen: Det finns väl ingen snö i Indien?
Petter argt till Johan som pissar lite på rastplatsen i ösregn: "Pissa inte på gatan, pissa på åkern åtminstone!"
-Jag ska köpa en isglass (samtidigt som han betalar för en Magnum).
-Jag visste att det var han som hade den där forta bilen! (om en ful kille som hade en sjukt snygg tjej).
-Det där är jag halvsäker på att det helt och hållet ostämmer. (Petter om någonting som ingen fattade något alls av).

Då vi inte ville låta Petter köra i detta tillstånd så slutade det med att Johan körde i 8 timmar och ungefär 90 mil för att hålla Petter från ratten. Till sist var dock vi andra för trötta så Petter fick köra de sista 15 milen. Mitt livs längsta 15 mil. Petter körde fel, Petter var på fel sida, Petter försökte dricka red bull och köra samtidigt (Petter har seriöst sämre simultankapacitet än snubben i Nilecity).
Droppen var nog när Petter misslyckades med att köra över gränsen in i Österrike. Istället hamnade han bredvid några lastbilar vid en bensinmack och hittade inte ut. När vi skrattat åt honom ett tag var han fly förbannad och skrek åt oss. Bland annat med de odödliga orden "Alla håller käft och en pratar i taget!!". När vi skrattat åt det ett tag var vi redan framme. När jag försökte ge Petter uppmuntrande tillrop som "Den svängen tog du bra Petter, bra jobbat" så blev han bara ännu mer arg.

Vi rullade nu in i mitt andra hem Bad Gastein klockan 5.30. Vi begav oss genast till Krone där vi försökte sova några morgontimmar innan det var dags för att aktivera sig. Mer om lördagens aktiviteter i nästa del.

Inför BG del 2

Nu är det bara två dagar tills vi åker mot de snötäckta bergen. Eller om vi får tro Kjetils förhandsrapport så är det inte så jävla mycket snö just nu men det väntas heller inte ta slut på öl närmsta veckan så det ska nog gå bra ändå.

Vi nåddes idag tyvärr av beskedet att vår vän Kristoffer inte vill vara del av DSW11 och därför kommer vi enbart med 4 personer i bilen. Det ska man dock inte vara ledsen över för det gör bara att vi 4 får dricka lite extra mycket för varje gång det köps något att dricka ska en drink köpas till Kristoffer med som vi andra får dela på. På så sätt kommer det snart kännas som han är med oss då vi knappt lär märka vilka som är med oss överhuvudtaget.

I år kommer det komma en nyhet till DSW. Denna nyhet är något som jag, Petter och i viss mån även Kjetil provat på i andra sammanhang. Vi har med en filmkamera. Mikael åker ner som teknikansvarig och har förutom kameran med sig högtalare som kommer användas vid förfeststillfällen. Detta kommer speciellt bra till hands när det blir dags för duschförfesten. Vi kommer vara ett tiotal nakna män som går in i duschen med öl, musik och filmkamera. Det kan aldrig misstolkas. Filmkameran kommer sedan vara med i backen och vid vissa arrangemang. Vissa andra arrangemang kommer dock inte kunna genomföras med kameran då den trots allt är en ganska ömtålig sak och kanske inte bör has med när man kommer till bar 32 på pubrundan. Micke har skaffat sig ett redigeringsprogram där han på ett mycket enkelt sätt kan klippa i filmen och lägga till musik, foton och annat smått och gott som kan produceras under veckan. Det finns mycket som kan vara sjukt kul att ha på film som man kan titta på när världens känns extra grå och trist. Duschförfesten kommer garanterat generera i många bra filmer. Likaså är det roligt att kunna titta på sig själv när man åker skidor i efterhand. Dessutom tror jag det kan bli en höjdare om någon åker ner i förväg och sen filmar rodeltävlingen som kommer hållas. Där finns det chans att vi kommer få se film som senare kan säljas till TV.

Själv har jag precis jobbat mitt sista pass så det känns som jag redan har semester. Sista dagen kunde jag tyvärr inte ens jobba tack vare diverse sjukdomar men jag räknar med att vara i topptrim lagom till BG. Månaden efter kommer man få en usel lön men vem fan vill göra något i Mars ändå? Allt krut läggs på v.7. Jag brukar alltid packa allting bara några minuter innan jag ska åka iväg men jag är så taggad så jag nästan redan börjat fundera över vad som bör packas ner.

Något som var stor, stor succe förra året och som jag ser fram emot enormt i år är kvällen som bartender på Eden. Sebastians ljuva stämma, Kjetil och jag i baren med alla er DSW:are dräggfulla. Det kan bli bra. Det bästa är att man då kan välja musiken. Samma med duschförfesten. Vi tar oss högtalare till en Iphone. Spellistan för DSW är redan klar. Det blir mycket Indie och folk kn jag säga men även lite mer mainstream musik som Oasis och Coldplay. För er som gillar att festa till House eller Hip Hop kommer inte gilla duschförfesten då sådan musik är bannlyst den kvällen.

Jag längtar mer och mer. Igår pratade jag med Lukas som berättade att de gamla gubbarna från casinots fotbollslag ska vara lediga på lördag så de kommer gå ut också. Givetvis måste jag ut och dricka med dom första dagen vilket kan bli grymt kul. Det är legender vi pratar om här. Dessutom meddelade han att jag kan låna sändare och offpist-skidor av honom så ledsen svenskar, blir det puder åker jag med Lukas. :)

Vi härifrån kommer inte ha jättefett med pengar direkt och därför kommer vi försöka spara lite visa dagar genom att ta med oss mackor och öl till backen. Vi räknade på att vi ungefär skulle ha 450 euro att spendera under resan exklusive liftkort. Det värsta är bara att 450 euro inte är speciellt mycket när man snackar fondue, pubrunda och Saalbach-taxi. Det kan sluta med en billig taxiresa.

Det är snart dags. Nu jävlar kör vi!