Kalas, quiz och ny musik

Det börjar bli standard för mig att börja varje inlägg med något i stil med: "Nu var det längesen jag skrev men framöver ska jag skriva oftare blaha blaha". Jag är helt enkelt för lat för att skriva i min egen blogg. Därför kommer det dröja ännu längre innan Skottland del 5 och del 6 kommer upp. Men det kan vara värt väntan då det hände en mängd småsjuka saker i Edinburgh (jag säger bara SMS-sprint). Tills jag fått orken att skriva om de brittiska öarna kommer det istället mestadels handla om musik här skulle jag tippa.

Igår var en kväll jag kommer minnas länge. Jag, Otto och Scott hade bestämt oss för att göra gemensam sak av våra födelsedagar och satsade därför på en pubrunda. Den inföll några dagar innan min egen födelsedag, som är på lördag för er som ännu inte hunnit köpa en present till mig, vilket gjorde att ingen visste om att vi firade mig med. Scott och Otto fick kramar och presenter i en strid ström medan jag fick nöja mig med Petter och Kristoffer. Sämre kan man visserligen ha det. Vi hade planerat lite i förväg och då tänkt att vi nog skulle bli runt 6-7 stycken. Vi blev 40 pers som drog runt Göteborg i en galen pubrunda.

Scott hade fixat en present till mig. Ett domarkit bestående av en visselpipa och ett rött samt ett gult kort. Något jag senare under kvällen skulle roa mig kungligt med. Scotts flickvän Jonna hade med sig sina systrar i present. Trodde jag i alla fall innan hon höll ett föredrag om vilka regler som gällde för kvällen. Jag fick inte prata med hennes systrar, jag fick inte titta på dem och jag fick inte under några omständigheter krypa upp bakom dem och försöka sniffa deras hår. Dessutom hade hon innan kvällen varnat sina systrar å det strängaste för mig. Känns bra att veta vad folk har för uppfattning om en. Tydligen är jag ett as som inte kan se en tjej utan att genast försöka få henne i säng. Det kanske är välförtjänt, jag vet inte, men det är intressant att se hur otroligt mycket folks syn på mig skiljer sig från min egen syn på vem jag är. Nog om detta. Folk började droppa in och pubrundan tog sin start. I samband med att jag fick visselpipan blev jag tydligen även utsedd till pubrundans ledare. Något jag tog på allra fullaste allvar. När det var en kvart kvar på varje ställe blåste jag i pipan och sa åt folk att börja dricka upp. När tiden var slut blåstes det i pipan och folk drog vidare. Om någon blev sen eller klagade på kvällens upplägg fick personen ifråga gult kort. Blev man för full var det rött kort som gällde och det var bara att bege sig hemåt. Tyvärr råkade domaren bli såpass full så han inte var kapabel att visa kort av någon färg alls.

Barerna avlöste varann och jag tog min roll som ledare mer och mer allvarligt. Jag började springa i förväg till nästa stopp för att deala med vakterna så vi kunde komma in gratis. Detta gjorde att vi, har jag räknat ut, sammanlagt tjänade mellan 2 och 3000 kronor. För eventuella bloggläsare/pubrundebesökare kan detta återbetalas genom en bakelse på valfritt café. Under rundan hände en mängd roliga saker där jag förmodligen redan glömt det mesta. Det bör dock nämnas att på Viktoria fick man önska musik. Både Mumford and sons och Krunegård hördes eka, inte bara från högtalarna utan också från Kristoffers vackra mun samt min något mer oattraktiva dito. Det ryktas även om att banjostampandets sköna konst nådde en ny höjdpunkt denna afton. Spektaklet slutade på Babar där allt var som vanligt. Underbart och deprimerande på samma gång. En annan sak värd att nämnas är mitt och Kristoffers kramkalas på Chez vilket slutade med att ett antal glas rasade i backen bara sekunder efter att en annan pubrundemedlem blivit utslängd på grund av fylla. Tur vakten var upptagen på annat håll.

Morgonen efter kvällen före var något jobbig. Man var dock tvungen att försöka vakna till då jag och Kristoffer, genom vår briljanta kunskap, hade lyckats vinna ett allmänbildningsquiz på Babar föregående torsdag. Uppladdningen fick se ut som gången innan då man aldrig ska rubba ett vinnande koncept. Alltså fick uppvärmningen bestå av frukost hemma hos Kristoffer följt av en jävla massa matcher av NHL10 på xbox. Efter att ha förlorat alla matcher utom den sista, vilket gör att jag är regerande mästare, hade jag ådragit mig tuffa, manliga skador såsom dimsyn och xbox-tumme (en åkomma som förövrigt är ganska klurig att förklara för dementa släktingar över 90 år). Då vi som sagt hade vunnit veckan innan, och detta kan inte poängteras nog, hade vi ett bord reserverat på Babar där det vankades en Capone-burgare. Burgaren överraskade lite på mig genom att vara ytterst välsmakande och mättande. En bra start således. Skulle man kanske till och med våga sig på en liten öl till maten idag igen? Ja så fick det bli. Dock bara en då vi räknade kallt med att ta hem drinkar i tävlingen.

Team Banjostampen har nu fått förstärkning av australiensaren Jamie. Han visade sig vara ett grymt tillskott i laget och blev ytterst ansvarig för musikavdelningen i Team Banjostampen. Kristoffer sköter filmdelen medan jag själv är ansvarig för sport och dåliga ordvitsar. Dessutom är det jag som ska kunna allt sådant det egentligen är för pinsamt av en man att kunna. Typ vad heter alla karaktärer i Twilight-sagan och så vidare. Resterande frågor delar vi upp ganska bra mellan oss. Framförallt är de bra bollplank som man kan diskutera ideér angående frågor fram och tillbaka. Precis när vi skulle börja kom en kollega, jag vill inte hänga ut personen vid namn men det är en lustig Junker, och satte sig. Först ville hon vara i samma lag som oss med sina tre kompisar. Vi förklarade att man max kan vara 4 och vi tänker inte rucka på några regler. Hon tyckte det lät konstigt men tänkte att man kanske kunde tipsa varandra om svaren på frågorna. Detta gick vi inte heller med på. Då tar hon under första frågan fram sin mobil för att ringa sin kompis angående svaret. Fuskare står inte högt i kurs och hennes kväll, som började så trevligt, slutade med att vi rullade henne i Fisk och krossade chips i brist på tjära och fjädrar innan vi tände eld på henne och slängde ut fanskapet genom närmsta fönster. Det var ett bra quiz med ganska svåra bonusfrågor. Vi lyckades få rätt på alla bonusfrågor samt på en hel del andra frågor med. 25/30 blev resultatet, något vi var ganska nöjda med. Vi var ett av endast två lag som lyckades klara alla bonusfrågor. Detta gjorde att vårt starka vapen Banjo skickades fram för en utslagsfråga. Så fort jag hörde Family Guy nämnas visste jag att vi hade vunnit då Banjo kan allt om alla tecknade serier som någonsin funnits. Hela tävlingen vanns även den med hjälp av Banjos snabbhet på utslagsfrågorna. Storsinta som vi var även i segerruset skänkte vi bort nästa veckas middag till tvåorna då vi är på äventyr med konserttrion nästa torsdag.

Dagen rundades av ganska omgående efter att vi tvingats dricka en segeröl och jag begav mig hem för att spendera kvällningen med 100 gram schweizernöt. Här sitter jag nu med underbar, vacker musik strömmande ur högtalarna, en underbar, vacker Kristoffer på facebook-chatten samt ett underbart, vackert finalbord på full tilt. Jag är sällan så nöjd som när jag hittar ny bra musik att glädjas åt. Efter att ha återupptäckt min kärlek till lastFM sitter jag nu här med en hög nya artister att lyssna in mig på. Några skulle jag till och med säga är extremt lovande. Bland annat upptäckte jag en 20-årig australiensiska som fick mitt hjärta att smälta. Lisa Mitchell med en röst som i skönhet endast kan jämföras med hennes ansikte. Otroligt vacker tjej med otroligt vacker och själfull musik. Dessutom har hon den goda smaken att ha gjort en cover på en av Coldplays mest underskattade låtar, See you soon. Mer av de andra fynden kommer säkert kunna läsas om här inom en snar framtid. Nu ska jag fortsätta med det jag gör mest hela tiden. Drömma mig bort till kärleken.